Ibland tänker man inte, förrän efteråt, då är det försent…
Att byta balansaxel gör man ibland men kanske inte tillräckligt ofta för att komma ihåg vad som kan gå snett.

Det finns flera typer av liverrullar. På äldre ur med ankargång är det ibland två rullar – en för liverstenen och en för säkerhetsrullen. Det vanligaste är dock den som är hel. Av den hela typen finns det i princip två olika – den för stötskydd och den med fasta motstenar. Liverrullen för stötskydd har i allmänhet en försänkning i säkerhetsrullen.

Fick ett verk där balansaxeln bytts men klockan gick dåligt. En snabb titt på balansen och jag kunde konstatera att liverrullen var skadad. Någon hade använt en felaktig stans när rullen satts fast. Man hade använt en stans som täckte hela ytan på den lilla rullen och inte tänkt på att man måste använda en mycket mindre stans som är lika stor som försänkningen.
Jag har slipat till en stans enbart för detta, den stansen brukar inte finnas i stansstället.

Lyckades få tag på en liverrulle till verket, men den var till samma verk fast med fasta motstenar. Ibland moderniserade man ett bra verk och uppgraderade till Incabloc. När man beställer balans eller delar till balansen får man ange om den är med eller utan Incabloc eftersom balansaxlarna är olika.

Om jag fäst liverrullen som jag fick utan att justera den skulle den ta i den upphöjning som finns vid balanslagret i verkbottnen. Jag blev tvungen att fräsa ur och göra en försänkning i den nya liverrullen.
En annan sak att tänka på är när du skall fästa liverrullen på balansaxeln är att kontrollera hur långt ned liverrullen hamnar på axeln när du bara trycker ned den lätt. Tryck ned den lätt och uppskatta avståndet mellan balansens tallrik och liverrullens undersida, det avståndet skall vara ungefär lika som liverrullens tjocklek. Hamnar den för högt kan rullen spricka eller så får du helt enkelt inte ned den, hamnar den för lågt kanske den inte sitter fast tillräckligt hårt. Hamnar den för högt skall man för att göra det helt korrekt slipa av balansaxeln. Men jag brukar ofta helt enkelt ta en rivare och riva upp hålet något. Problemet med att riva upp hålet är att du kanske inte får rätt konicitet i hålet jämfört med axeln.

Här följer några bilder hur jag fixade till liverrullen så att jag fick en fungerande klocka. Det gäller att ha en bra ”verktygslåda” med många olika verktyg. Min favorit är Favorite steninpressare, den är väldigt mångsidig. Den finns med i flera av mina inlägg här. Har även lagt till några bilder från andra reparationer för att illustrera vad jag nämnt ovan.

Några bilder från ett ETA 2824-2 samt en Omegabalans cal 550. Ett äldre fickur med spräckt liverrulle.