Nu har vi provkört verket några dagar, främst för att kontrollera att gånghjulets tänder och gången fungerade som den skulle. Nu är det dags måla alla delar, rostbehandla och att göra allt klart. Sedan kontroll och montera verket på plats.
Lite ny färg på minuskalan.
Siffrorna renslipade. Zaponlackering som skydd för mässingen. Skivan har en lettring på kanten som underlättar när visarna ställs.
Målning av valshjul.
Det mesta målat och klart.
Valshjulet för gången. Fjädern till kontraspärren syns – den ger kraft till gången när klockan dras.
När alla delar målats är det dags att sätta ihop hela urverket.
Vi funderade på hur man bäst skyddar de nakna ståldelarna – ska de målas, oljas in – eller något annat?
Av en slump hittade jag på en film om renoveringen av the Great Clock of Westminster som nyligen färdigställts. I filmen berättar Keith Scobie-Young om hur hans företag Cumbria Clock Co Ltd fick uppdraget att renovera en av världens mest berömda klockor. Han berättar ganska ingående om själva renoveringen – och hur de konserverade ståldelarna som inte var målade – med Renaissance Wax. Det är ett mikrokristallinskt vax som fungerar på de flesta material som finns i en klocka, järn, mässing och trä. Framtiden får visa om det fungerar bra!
Filmen är verkligen intressant och sevärd, klicka här!
En film som visar slagmekanismen. Först kommer varningen.
Hela verket ihopsatt. Nu står det på gångkontroll i några veckor.
Dags för leverans!
Till vänster Johan Thorbjörnson från Svenska Stenhus som äger fastigheten.
Vi hade med grejer för att tvätta rent lodtrissorna, och de olika visarväxlarna.
Vi tvättar bort all gammal smuts och hartsad olja. I rännan löper vajrarna för loden.
Centralväxeln. Vid det högra kugghjulet ansluter den utgående axeln från urverket. Vid det vänstra kugghjulet saknas stången som driver visarna för den östra urtavlan. Man anar stängerna för södra och västra urtavlorna, vid den västra anas också visarväxeln.
Centralväxeln från en annan vinkel. Behov av rengöring.
En av visarväxlarna – här förvandlas den ingående minutstången till både minuter och timmar. Utväxlingsförhållandet i visarväxeln är 1:12.
Urtavlan från insidan, visarväxeln anas till höger.
Dags att fylla på rengöringsmedel.
Fick vi med oss allt? Man känner sig extra bredaxlad när man tar sig upp i spiraltrappan.
En spiraltrappa leder upp till tornet.
Pustar ut efter att rengöringen av alla växlar är klar. Dags att montera verket.
Urverket packas upp.
Urverket packas upp.
Glad att allt gått bra så här långt!
Rejäla bultar håller verket mot benen.
Två av benen på plats, två kvar.
Verket i position.
Allt i våg och i rätt postion. Dags att fästa benen i golvet.
Drar fast lageröverfallen till valshjulen.
Bultarna för benen dras åt.
Verket i våg och inpositionerat mot centralväxeln.
Gånghaken placeras in.
Haken på plats.
På höger sida syns centralväxeln. Tre stänger till urtavlorna utgår från denna – ytterligare en kort stång går in till urverket. I den korta stångens förlängning sitter minuttavlan på urverket. Nu börjar ett ganska tidskrävande arbete. Visarna ska synkroniseras så att de tre urtavlorna visar samma tid – verket ska ju också vara synkront gentemot visarna. Slaget måste också komma exakt på halv och hel. Detta är lättare sagt än gjort. Alla glapp som finns i konstruktionen måste tas upp innan man ser vad som händer. När visarna vrider sig på alla urtavlorna måste någon vara på utsidan och kolla synkroniseringen. Stängerna för visarna består av två mässingsrör som passar fint i varandra, de låses med en klämma. Man lossar klämman och justerar som man tror, drar åt, väntar på att alla glapp tas upp, observerar på utsidan osv tills allt stämmer.
Slaget fungerar!
Liten rundtur.
Jonathan drar upp gången.
Man får ta i lite extra när lodet för slaget dras upp.
Fåglarna kvittrar och klockan slår!
Därmed avslutar jag inläggen om tornuret.
Förutom oss på Verkmästarna har några elever från urmakarskolan i Motala som gjort praktik hos oss hjälpt till:
Axel Qvist
Anton Dyberg
Jani Saranen
Jonathan Oreskovic-Rönnbäck
Förutom mina bilder så har även Lotta Calmerberg bidragit med bilder i detta inlägg.
Anders Andersson - Urmakeri 