februari | 2022 | Anders Andersson

Eric hade fått tag på en speciell klocka – en kronometer från Leroy. Men det fattades något i verket.

Man känner att det är kvalité – bara att ta i fickuret ger en speciell känsla. En kraftig silverboett med dolt charnier – det vill säga att du ser inte gångjärnet för bakboetten när locket är stängt. En vacker gul urtavla med handmålade siffror och text.

Verkets utformning kände jag igen från tidigare Leroyklockor jag lagat. Enkel dekoration med en vacker Leroygravyr på centrumbryggan – men alla delar extremt välgjorda och av allra högsta kvalité. Vipèrestämpeln visar att detta är en observatorietestad kronometer. Guillaumebalansen svängde fint men klockan gick inte…
Hmm…
Gångpartiet verkade intakt, så vad hade hänt?
Lyfte ur balansen och upptäckte att del av haken saknades!
Kniv och gaffel var borta…

Jag kunde se spår av lim? på stumpen som fanns kvar – låg den avbrutna delen någonstans i boetten eller verket? Tog försiktigt ur verket från boetten men jag kunde inte hitta den saknade delen.
Eric ville väldigt gärna få fart på den fina klockan, så jag fick fundera på en lösning.

Om jag haft den avbrutna delen hade det varit enklare. Då kunde jag kopierat den gamla. Hur gör man en ny hake? Kollade min litteratur, i Daniels – Watchmaking hittade jag en bra beskrivning. Men för att göra en ny hake krävs en korrekt uppritad gång. Då måste jag mäta upp delarna i verket mycket noggrant för att få fram hakens form. Sedan återstår ändå mycket jobb, gaffelns och hakstenarnas spår skall skäras med slitsfräs, hål för kniv och hakbom skall borras, korrekt form på haken fräsas och formas. Rätt många moment som måste bli exakt utförda för att haken skall fungera.
Finns det något annat sätt?

Funderade på om man kunde lasersvetsa fast ett stålämne som jag sedan kunde bearbeta. Jag har ett par olika personer som jag vet äger sådan utrustning. Om jag skulle få fast ett ämne på haken, hur skulle jag anpassa och forma ämnet?
Vad kan jag göra med min egna utrustning och mina maskiner?
Ja det var många funderingar.
Nästa fundering, vad skulle det kosta?
Det var ju inte min klocka. Hur mycket pengar var min kund beredd att satsa?
Inga av de olika funderingarna var omöjliga att genomföra, men jag tänkte göra ett försök med mina egna resurser.

Häng med! Så här kan man också göra:

: Inget bestick!

: Kniv och gaffel – borta!

: En stympad hake

: Limrester? Limma fast kniv och gaffel! Kan det funka?

: Mäter upp verket i fräsmaskinen.

: Mäter upp gångpartiet,

: Mäter upp gångpartiet,

: Guillaumebalans

: Guillaumebalans

: Ritar upp formen på gaffelpartiet i datorn. Många streck blir det. Jag utgår från det jag har och ritar in det. Sedan ritar jag in de cirklar som beskriver balansens rörelse, då får jag till slut fram hakens form.

: Jag märkte snart att formen på det raka partiet inte var 100% rakt. Mäter upp.

: Skaffade små slitsfräsar i hårdmetall för att kunna skära spåren exakt.

: Limmar upp haken på en mässingsbit. Här ser man att slipningen ändrat lite på den snedfilade haken.

: Slipning i svarven med diamantskiva för att göra det raka partiet helt fyrkantigt.

: När över- och undersida var helt parallella var det dags att forma sidorna. Jag skar ett antal spår med olika djup med 1/100-dels intervall. Sedan planslipade jag ytorna för hand. Eftersom slitsfräsen skär exakt 0,3 mm, slipar jag haken till 0,302, så att jag senare kan pressa ned haken i den nya del jag tänkt tillverka.

: På änden av det ämne jag tänkt använda svarvar jag tappar som motsvarar tjockleken på de spår jag tänkt fräsa. På detta sätt kan jag kontrollera centreringen när jag måste byta verktyg.

: Med ett borr gör jag några försänkningar också som referenspunkter för att kunna centrera mina olika verktyg.

: Borrar ett hål som ska motsvara öppningen för hornen. Slitsfräsen centrerad och förberedd för fräsning.

: Fräser spåret där jag tänkt att den gamla haken ska få plats – 0,3 mm.

: Spåret för liverstenen 0,45 mm är fräst.

: Kontroll.

: Haken kommer att passa fint i spåret.

: Återcentrering.

: Fräser bort överflödigt material.

: Fräser bort överflödigt material.

: Fräser bort överflödigt material.

: Fräser bort överflödigt material.

: Prov.

: Avskrotningen klar.

: Snyggar till ytan med hjälp av trefoten.

: För att inte skada hakstenarna tar jag bort dem.

: Värmer för att mjukna schellacken.

: Haken fri från stenarna.

: Dags att finjustera formen.

: CAM-ritningen för CNC-maskinens styrning.

: Formen fräst.

: Planslipning

: Planslipning

: Prov med haken.

: Skrotar bort överflödigt material.

: Skrotar bort överflödigt material.

: Skrotar bort överflödigt material.

: Skrotar bort överflödigt material.

: Prov

: Prov

: Sågar av ämnet för fortsatt bearbetning.

: Ett första test i klockan.

: Ett första test i klockan med balansen också på plats.

: Dags att börja forma till den nya biten.

: Test med hakbom på plats.

: Testar djupet mot liverstenen.

: Eftersom jag fräste ett spår kan kan justera djupet.

: Vid lagom djup limmar jag fast min nya bit med superlim.

: För att kunna fortsätta formningen var det nu dags att sätta tillbaka hakstenarna.

: Hornluften rätt!

: Dags att borra hålet för kniven

: Borrar hålet – 0,2 mm.

: Filat till en testkniv.

: Test med kniv.

: Test med kniv.

: Svarvar en ny kniv med finare form.

: Rensar spåret från lim.

: Rensar spåret från lim.

: Filar till en passbit för att fylla ut spåret.

: Filar till en passbit för att fylla ut spåret.

: Slipar ned passbiten.

: Slipar ned passbiten.

: Polerar planet.

: Riktar de böjda haktapparna så att jag kan ställa in gången perfekt.

Ett första test i klockan. Det går att röra på haken – det finns hopp.

Provar så att gången funkar. Haken ger skjuts åt balansen.

Klockan går!

Horn- och knivlufter rätt inställda.

Ett relativt enkelt sätt att få till en fungerande hake och klocka. Dessutom visade det sig att det gick fint att limma.
I del 2 beskriver jag resten av klockan.

Fick ett vackert däcksur för reparation. Det lär ha använts i den svenska marinen.
Urverket är vackert utformat med noggrant tillverkade delar, verket har funnits i flera olika varianter. Jag har tidigare skrivit om en variant med centrumsekundvisare (kolla här). Verket som detta inlägg handlar om har gångreservsvisare.
Jag fick problem när jag skulle ta isär verket för gångreserven. Låsbrickan som sitter överst gick fint att lyfta av med ett par hävarmar, men när jag på samma sätt skulle lyfta av driven gick det inte. Provade att lyfta under, men det var för trångt, jag var rädd att skada drivens tänder. Provade att sätta ett par hävarmar under det stora hjulet och låta det trycka upp driven. Tog i som sjutton men det kändes inte bra, driven släppte inte. Funderade på om den kanske var gängad eftersom den satt så hårt. Frågade min vän Eric om han genom sina kontakter kunde ta reda på hur den var fastsatt så att jag inte skulle förstöra något. Efter ett tag fick jag svar! Den är trängd på axeln, och man ska genom att lyfta hjulet med hävarmar kunna få driven att släppa.
Tog fram ett par kraftiga hävarmar för att göra ett nytt försök. Satte en bit rodico över driven ifall den skulle sätta fart när den släppte. Sedan tog jag i rejält med hävarmarna!
Hjulet fjädrade rejält – plopp – driven var lös!
Det var tur jag satte rodicobiten över för hjulet fjädrade tillbaka och fick fart.
Tänk på att sätta ihop stoppverket på fjäderhuset rätt innan du driver på alla delar i gångreservsverket.
Inte så mycket att säga mer om verket än att det är fantastiskt välbyggt i superkvalité.
Klicka på småbilderna!

: Under tavlan ses verket för gångreservsindikatorn

: Låsbrickan är pressad på över hjulet som jag precis vänt på

: Denna driv är pressad på fjäderhuskärnan

: Driven sitter ordentligt fast. För att den inte ska fara all världens väg har jag tryckt fast rodico som stopp.

: Driven är lös!

: Fjäderhuskärnan sticker upp över tavelsidan.

: Löst fäste för fjädern. En fjäderbit med ett påtitat extra fäste. För att inte överböja fästet som annars lättare kan gå av. Ses bara i finare ur.