Marc Favre 150012 – en utmaning – del 1

Jag fick frågan:
-Hur svårt är det att göra ett fjäderhus till ett armbandsur?
-Jag vet inte för jag har aldrig provat!

Jag fick i min hand tre klockor – ett Universal armbandsur och två Marc Favre-ur i testboetter. Det ena av Marc Favreuren, 150012 saknade flera delar.

Fjäderhus, fjäderkärna, spärrhjul, spärr, spärrfjäder, spärrhjulsskruv, skruv till fjäderhusbryggan, skruv till hakklove, två verkhållarskruvar, uppdragsaxel, uppdragskrona och avbruten balansaxel kunde jag upptäcka vid en första koll.
När jag tagit bort tavlan saknades dessutom visarväxelhjulet!
Ja, onekligen en ganska lång lång lista på saknade delar…

Enligt Eric skulle Universal kaliber 128 vara liknande och vissa delar från det verket borde passa Marc Favren.

Marc Favre, tavelsida.

Universal kaliber 128, tavelsida.

Båda verken ovanpå varandra.

Naturligtvis hade Eric rätt!
Efter en jämförelse med det andra Marc Favreverket och Universal 128 visade det sig att uppdragsaxel, visarväxelhjul, spärrhjul och spärrhjulsskruv, skruv till hakklove kunde användas. Verkmästarna i Göteborg hade flera av delarna i lager.


Undersökte om någon av mina hjulfräsar kunde fungera.

Fjäderhuset från Marc Favre 150010 tillsammans med min minsta fräs.

Jag räknade på vilken modul fräsen skulle ha – M 0,15, jag hade en lämplig fräs!

Tänkte att jag börjar med att tillverka själva fjäderhuset och fräsa tänderna. Men allra först gjorde jag de ritningar som behövdes. Allt blev ju betydligt enklare när jag hade en förebild som jag kunde kopiera.

Borrar ett centrumhål och svarvar ämnet till 13,08 mm.

Svarvar till ett ämne av mässingsstång. Använder man stång får man en hård och fin mässing lämplig till hjul.

Använder ett USB-mikroskop för att ställa in höjden på fräsen mot en centreringsspets.

Nästa steg är att sätta upp fräsen i fräsmaskinen och se till att allt är centrerat och går runt och fint.
Skriver ett enkelt program till CNC-maskinen som styr fräsen och delningen.
Det kan se ut så här för att fräsa 84 tänder:

g00
m03 s3000 (Startar frässpindeln med 3000 varv)
g00 z00 x00 y00 a00 (nollställer alla fyra axlar/koordinater till noll = startpunkt. Z=höjd, X=längd, Y=djup, A=grader på rundmatningen.)
M98 P1001 L84 (kör program 1001 84 gånger = tandantalet)
m05

O1001 (program 1001)
g00 y -3.4 (flyttar ut fräsen 3,4 mm från fräsämnet så att fräsen kan passera fritt)
g01 f50 y00 (nu djupmatas fräsen med hastigheten 50 till koordinaten 0, till rätt position för att fräsa)
g01 f50 x14.0 (längdmatning i hastighet 50 till position 14 mm in i ämnet, första tandmellanrummet fräses)
g01 y -3.4 (nu flyttas fräsen ut 3,4 mm från ämnet)
g00 x00 (nu flyttas längdmatningen till nollpunkten)
g91
g00 a4.28571429 (här vrids ämnet 4.28571429 grader, redo för nästa tand)
g90
M99

I verkligheten ser det ut så här:

Fräst första varvet.

Tar det sista.

Fräsningen klar.

När fräsningen av tänderna var klar återstod att följa min ritning för fjäderhuset och svarva till formen.

Svarvningen klar. En kontroll i verket.

Nästa steg var att svarva locket.

När man svarvar ett så här tunt ämne som ett fjäderhuslock får man använda en speciell teknik, det går inte att bara sticka av med ett stickstål.

Har slipat ett speciellt svarvstål för ändamålet. (Använde samma när jag svarvade ur insidan av fjäderhuset.) Lägger ner mycket tid på att polera svarvstålet på diamantpapper för att ytan ska bli så fin som möjligt. Kanten på locket och kanten på fjäderhuset svarvas med 1° – 4° konicitet beroende på vem man frågar.

4 graders lutning på kanterna blev det ungefär.

Hålen brotschade till lagom storlek, test med fjäderhuskärnan från 150010. Det som återstår med locket är att fräsa det lilla urtaget i kanten så att man kan sticka ned ett verktyg vid öppning. Nu har jag ett fjäderhus med lock, återstår att göra det klurigaste, fjäderhuskärnan.

Börjar med att borra och gänga hålet för spärrhjulsskruven.

Provar så att skruven passar.

Jag har gjort en liten markering vid fjäderhakens placering, svarvar ansatser för fjäderhusbryggan och för fjäderhuset.

Provar mot bryggan.

Alla längdmått klara, ansatser svarvade.

Fräser i svarven med en liten fin pinnfräs.

Första planet fräst.

Fyrkanten formad.

Fräser bort det sista.

Provar med spärrhjulet.

För att fräsa innerfästets hake lägger jag ett shims mellan en av chuckens backar och svarvämnet.

Man kan ana shimset i chucken. Märker även positionen med tusch på back och ämne.

Jag flyttar ut fräsen en liten bit mot mig, sedan fräser jag ett spår tvärs över ämnet. Eftersom jag flyttat ut fräsen kommer haken att luta något så att fjäderns fäste dras in mot kärnan. Sedan fräser jag bort materialet på sidorna så att jag får fram själva haken. Till sist snyggar jag till kanten. Jag frikopplar svarvspindeln och vrider den för hand för att fräsa bort materialet på sidorna om fästet.

En enkel film som visar de olika stegen.

Sidvy.

Svarvar det sista.

Jag mäter noga hela tiden.

Svarvningen klar.

Fjäderhuskärnan härdad.

Provar.

Provar med bryggan på.

Kontrollerar luften.

Provar i fjäderhuset.

Provar i fjäderhuset.

Ett första test, hjulen snurrar fint och utan störning. Provar sedan med bara fjäderhuset och centrumhjulet om ingreppet känns bra. Då bromsar man det ”snabba” hjulet och snurrar det långsamma. Det snurrar fint utan knaster eller störningar. Perfekt!

Allt fungerar!

Efter härdning och anlöpning putsar jag av de frästa ytorna och polerar lagerytorna.

Jag var rädd att förstöra fjäderhuset genom att skära ett ytterfäste eller på ett annat sätt göra ett fäste. Därför valde jag att tennlöda in en nagel som får bli det nya fästet.
Väntar med ytbehandlingen av själva fjäderhuset tills resten är klart.

Nu har jag svaret på frågan!

Det gick ju bra att göra ett komplett fjäderhus!

Mer om resten i del 2.


Källor:
Traité de Construction Horlogère, Vermot . fl., 2021.
Touhrbillon, about my passion, Pahlow S., 2008.
Uhrentechnik, Eisenegger K., 2015.
Watchmaking, Daniels, G. 2011.

Ekegrèn / Koehn 70089 – del 2

Urtavlan på klockan är signerad med H. R. Ekegrèn, men klockan är tillverkad av Edouard Koehn – hur kommer detta sig?
Varför signerade Koehn sina klockor med Ekegrèn?
Vem var Ekegrèn?
Vem var Edouard Koehn?
Jag och Eric Leskinen ska försöka svara på några av dessa frågor i texten vi samarbetat om nedan.

Henri Robert Ekegrèn var en av de mest kända urmakarna i Genève på sin tid.

Henrich Robert Ekegren (Henri Robert Ekegrèn) föddes i Köpenhamn 26 november 1823, han var son till urmakare Daniel Ekegren, f.1794 d 1877. Även H. R. Ekegrens farfar Nils Ekegren, f.1754-d.1826 var urmakare, verksam i Karlshamn.
Fadern Daniel flyttade till Köpenhamn och gifte sig med danskan Johanne (f. Groot). Daniel Ekegren jobbade hos kronometermakaren Urban Jürgensen i Köpenhamn.

Ekegrèn gick i lära hos Jules-Frédéric Jürgensen (Schweizisk/dansk kronometermakare), Henri Golay (Urmakare i Genève), Joseph-Thaddeus Winnerl (österrikisk kronometerfabrikör verksam i Paris) och Adolph Lange (gick i lära hos Winnerl, grundare av A. Lange & Söhne i Glashütte).

Som artonåring erhöll Ekegrèn 1841 ett bidrag från danske kungen för att gå i lära hos Jules Jürgensen i Le Locle. Henri-Robert talade fem språk – svenska, danska, tyska, engelska och franska.

1842-45 arbetade han i Köpenhamn hos Jules Jürgensens bror, kronometerfabrikör Louis Urban Jürgensen. Under denna tid lärde Ekegrèn känna Victor Kullberg, Sveriges kanske mest kände urmakare.

Anlände till Genève 1847. Arbetade först med Henri Golay, sedan i 10 år med Golay-Leresche.

1857 grundade han företaget Ekegren & Westermann tillsammans med sin affärspartner Ferdinand Westermann i Genève. De specialiserade sig på konstruktion av kronometrar. Ekegrèn anställde en ung man, Louis Chevalier, som hade gått på urmakarskolan i Genève. Chevalier stannade hos honom i trettiosju år.

1862 lämnade Westermann av hälsoskäl företaget, som har varit känt som H.R. Ekegrèn urhandel. Ekegrèn vann flera guldmedaljer på olika världsutställningar och Han var en berömd kronometertillverkare i Schweiz, och hans produkter var bland de bästa Genève-klockorna på den tiden.

Henri Robert Ekegrèn är mycket känd för kvaliteten på sitt arbete, såsom sina konstruktioner av specialkalibrar med fin finish, och har även specialiserat sig, förutom fickurskronometrar, på tillverkning av tunna och extra tunna klockor och kronografer. Hans talang ledde till att han deltog i ett flertal världsutställningar där han vann guldmedalj flera gånger, som i Paris 1867, i Wien 1873 (kuriosa: under utställningen i Wien delades 25572 medaljer ut) eller i Philadelphia 1876 (kuriosa: det var på denna utställning som Alexander Graham Bell först visade sin telefon och Heinz ketchup fick provsmakas av allmänheten för första gång.) samt Paris 1878.
Den första kronometertävlingen vid observatoriet i Geneve hölls 1872 och Henri Robert Ekegren kom att vinna flertalet av de tidiga tävlingarna. År 1875 fick han första seriepris för tillverkare för sina åtta inlämnade fickkronometrar efter att ha erhållit ett genomsnitt på 141 poäng. 1877 fick han återigen ett vid kronometertävlingen i Genève, denna gång för en fickkronometer som fick 191 poäng av 250. Den sistnämnda hade själv reglerats av Henri Robert Ekegrèn.
Framgångarna höll dock i sig och fram till 1891 var företaget Henri Robert Ekegrèn en flitig deltagare i kronometertävlingarna på observatoriet. Majoriteten av kronometrar reglerades av Henri Robert själv, men han kom även att ta hjälp av andra framstående Geneve-baserade reglörer, såsom Andreas Hillgren (möjligen med svenskt ursprung?), Alexis Favre och G.-M. Grandjean. Företaget vann flertalet priser, såväl för individuella kronometrar som för inlämnade kronometrars genomsnittspoäng – så kallade seriepriser. Ett bra exempel är den kronometer justerad av A. Hillgren som vann ett första pris och placerade sig på andra plats år 1882 med 208,3 poäng.

Ledamot av kommissionen för urmakarskolan i Genève (1866-1878).

1874 presenterade Ekegrèn en olja som han lär haft patent på. En kommitté experimenterade med den nya oljan 1888 vid Société des arts de Genève och fastställde till slut att den var den bästa som någonsin har producerats fram till den dagen.

Henri Robert Ekegrèn sålde sin verksamhet till Edouard Koehn 1891, men han fortsatte att arbeta i detta företag till sin död. Till hans ära signerade Koehn de bästa klockorna med H.R. Ekegrèn. Företaget levererade även klockor till olika andra företag som Tiffany & Co.

Henri Robert Ekegrèn dog 1896 vid 72 års ålder.

En kronografmekanism som Ekegrèn fick patent på i USA 1869

Till vänster Henri Robert Ekegrèns / Eduard Koehns företag idag Bucherer, bredvid byggnaden av Holland America Line, senare Universal Genève och idag Chanel. Sedan följer byggnaden av Patek Philippe och Hotel de Paris idag en ny byggnad där Hermes håller till.

 

Så såg denna plats (Quai Général-Guisan 26) ut vid ett besök i Genève juni 2011.


EDOUARD KOEHN SR
1839 – 1908

Edouard (Eduard, Edward) Koehn föddes i Tyskland 1839, son till Karl Koehn, leverantör till hovet i hertigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach. Från 1859 studerade han vid urmakarskolan i Genève. Efter utbildningen började han som anställd urmakare hos Patek Philippe 1861.

En av grundarna av Patek Philippe – Antoine Norbert de Patek led av anemi. Hans sjukdom förvärrades och 1875 kände sig Patek tvungen att utse en efterträdare för att förhindra att hans livsverk – Patek Philippe & Cie – utsattes för fara. Herrarna Cingria, Rouge och Koehn – tre anställda – tillförde kapital i företaget och blev delägare i företaget, som nu hade fem delägare. Detta skulle snart visa sig vara en framtidsinriktad lösning. Den 1 mars 1877 dog Antoine Norbert de Patek vid 65 års ålder. Sonen Léon var bara 20 år gammal och ville inte gå med i företaget. Han avstod från alla rättigheter mot ett årligt apanage på 10 000 franc och levde på denna livränta som en rentier tills han gick bort 1927.
Under sitt femtonåriga partnerskap gjorde Koehn många resor till Amerika och lyckades utse många företag som agenter av Patek-Philippes klockor. Koehns imponerande personlighet och hans tekniska kunskap skapade förtroende hos alla som han kom i kontakt med.

År 1891 slutade Edouard Koehn på Patek Philippe för att istället förvärva firman H.R. Ekegren. Edouard Koehn önskade nämligen ett mer personligt inflytande över urproduktionen än han kunde få på Patek Philippe. Efter förvärvet stannade Ekegren kvar som chef för tillverkningen. Den kvalitetsmedvetenhet som Edouard fått under de många åren på Patek Philippe kom att tydligt återspeglas i de produkter han designade och tillverkade själv. 1892 förbättrade han den retrograda visningen som uppfanns av Abraham-Louis Breguet i det schweiziska patentet nr. 4746.

Under företagets nya ledarskap fortsatte deltagandet i kronometertävlingarna, i alla fall ett par år. Mellan 1891 till 1894 deltog Edourd Koehn som företag i tävlingarna vid observatoriet i Geneve, både med ur justerade av Edouard själv och av Henri Robert Ekegren. För tävlingen 1894 justerades även företagets kronometrar av J. Golay-Audemars, senare känd som reglör för Patek Philippe, och L. Cattelain. Varför 1894 kom att bli slutet för företagets långa tradition av kronometertävlingar är svårt att svara på. Henri Robert dog 1896, alltså kort därefter, och kanske fanns där en koppling? Kanske slutade de när Henri Robert var för gammal för att själv deltaga?

År 1891 fick 24 ur från Edoaurd Koehn ett gångcertifikat från observatoriet i Genève. Av dessa fick 11 ett tillräckligt gott resultat för att kvala in till den årliga kronometertävlingen och vann således också antingen ett pris eller en utmärkelse. Samtliga 11 kronometrar hade justerats av antingen Edouard eller Henri Robert själva. De fem bästa kronometrarna det året hade en genomsnittspoäng på 209,66 poäng av 300 möjliga och företaget vann då ett tredje seriepris för tillverkare, strax bakom Patek Philippe och Alexis Favre, som vann första respektive andra seriepriserna.
Kronometer 70089 som detta inlägg handlar om justerades av Edouard Koehn och var en av företagets fem bästa kronometrar det året. Med 208,8 poäng fick det ett individuellt tredje pris från observatoriet och var företagets näst bästa.

Koehn var mest känd för sina mycket tunna klockor.

Företaget levererade även klockor till Tiffany & Co. Företaget tillverkade kompasser för den brittiska armén under första världskriget.

Eduard Koehn dog 1908, hans son Eduard Koehn Jr tog över verksamheten och fortsatte att driva den till omkring 1933. Ledamot av kommissionen för urmakarskolan i Genève från oktober 1912. Enligt uppgift överlevde företaget Edouard Koehn lågkonjukturen på 30-talet och Edouard Koehn Jr. tog istället över ansvaret för Vacheron Constantins serviceavdelning.

Bilder från ihopsättningen av urverket.

Källor på nätet om Ekegrèn:
Utställningen i Paris 1867
Världsutställningen i Wien
Intressant läsning av E. Favre-Perret där han kritiserar hur de utländska tillverkarnas kronometrar jämfördes med de amerikanska på världsutställningen 1876 i Philadelphia.
Ytterligare läsning om Philadelphiautställningen 1876.
Patentritning och beskrivning 1869
Artikel i Tidskrift 2017, P. Borgelin
Släktforskarsida
Patent
Patent
Observatoriet i Genève
Artikel om Ekegrèn
https://bge-geneve.ch/iconographie/personne/henri-robert-ekegren
https://bge-geneve.ch/iconographie/oeuvre/icon-p-1947-362
https://watch-wiki.org/index.php?title=Ekegr%C3%A8n,_Henri_Robert
https://www.hautehorlogerie.org/en/watches-and-culture/encyclopaedia/famous-watchmakers/s/henri-robert-ekegren/
https://www.e-periodica.ch/digbib/view?pid=gen-001%3A2007%3A55%3A%3A406referrer=search#406

Källor på nätet om Koehn:
Koehn, Eduard – Watch-Wiki
Ed Koehn – Edouard Koehn | NAWCC Forums

Tryckta källor:
It’s about time. Paul M. Chamberlain, 1978. ISBN 0 9000470 81X
(Verkar vara denna bok som de flesta som skrivit om dessa båda urmakare använt som källa.)
Urmakare och klockor i Sverige och Finland. G. Pipping, E. Sidenbladh och E. Elfström. Norstedts förlag.

Ekegren / Koehn utan kronhjul – del 1

Eric hade med sig två klockor, båda såg risiga och smutsiga ut. Det ena verket var komplett, det andra saknade kronhjul. Skulle det vara möjligt att kronhjulet från det kompletta verket kunde passa i Ekegrenverket?

Ekegrenverket utan kronhjul och trasigt spärrhjul.

Ekegrenverket utan kronhjul och trasigt spärrhjul vid en första anblick.

Det var ganska lätt att lossa bryggan för kronhjulet och flytta över hjulet, det visade sig vid en snabbtitt att det nog skulle gå att använda med lite modifikationer.
Detta räckte för att jag kunde göra ett försök att reparera detta fina verk. Trots det risiga skicket kunde jag se att under all smuts och oxid fanns ett verk av yppersta kvalité.
Här följer en beskrivning av hur jag gick tillväga för att anpassa kron- och spärrhjul till Ekegrenverket.
I del två visar jag lite mer av verket och Eric berättar mer om Ekegren och Koehn.

När jag fått ordning på kronhjulet och spärrhjulet var det dags att ägna sig åt resten av verket. Uppdragsaxeln saknades också, så en ny skulle tillverkas. Och som vanligt dyker det upp problem som jag inte räknat med.

ETA 1168 ovanligt, enkelt

Gjorde en reparation på en ovanlig kronograf. Klockan ser ut som ett vanligt armbandsur dock med den skillnaden att denna har tryckknappar. Öppnar man boetten ser man att urverket ser ut som ett vanligt verk.
Urverket heter ETA 1168, i grunden är det ett annat ETA-verk – 1100.
Funktionen är enkel, ett tryck på den övre tryckknappen stoppar centrumsekundvisaren – den undre tryckknappen nollställer centrumsekundvisaren.

Så till själva reparationen.
Klockan saknade en tryckknapp, jag hittade en som passade ganska bra – lite större än den gamla. Bytte ut bägge knapparna så att det blev lika.
Jag såg att spärren var böjd. Varför?
Det visade sig att spärrhjulet låg högt. Ingreppet mellan spärrhjulet och kronhjulet var dåligt och för att spärren skulle fungera hade den böjts upp. Dessutom var lagret för fjäderhuset slitet, det bidrog till det dåliga ingreppet mellan hjulen. Jag bytte ut lagret för fjäderhuset och provade fjäderhuset i det nya lagret, monterade spärrhjulet som hade en ansats på undersidan. Jag beslöt att svarva av ansatsen för att sänka hjulet så att ingreppet skulle bli bättre. Tog bort en 10-del i svarven, det visade sig vara tillräckligt och ingreppet blev fint och bra.

Under bildgalleriet finns två korta filmer.

Klicka på bilderna för att se större!


Reparation av spärrhjul

En reparation av ett franskt reseur som jag gjorde för ett tag sedan.
Jag upptäckte snart att spärrhjulens fyrkantiga hål samt fjäderbommarna var väldigt slitna. Spår av en tidigare reparation upptäcktes också.
För att fixa till detta gjorde jag så här:
Jag filade bort slitagen på fjäderbommarna först och såg till att måtten blev lika på bägge.
Sedan letade jag reda på en ny passande nyckel. Jag tog bort bladet på nyckeln och satte upp den i svarven. Svarvade rent och plant, stack av två bitar – något högre än spärrhjulets tjocklek.
Nu satte jag upp spärrhjulet i svarven och svarvade bort det fyrkantiga hålet, tog upp hålet tillräckligt för att mina ”fodringar” från nyckeln passade. Pressade fast fodringarna. Borrade två hål i skarven mellan foder och hjul så att jag kunde sätta i två stift. Detta för att fodret omöjligen skulle kunna vrida sig i spärrhjulet. Sedan lödde jag ihop alla delarna med tenn. (Tänk på att hårdlödning i mässing kan bli ödesdiger eftersom mässingen blir mjukglödgad i den höga värmen) Därefter svarvades allt rent.

20100225-Klockor-0002

Här syns tydligt hur slitet det fyrkantiga hålet är. Märket till vänster – ursvarvingen – är spår av en tidigare reparation där någon använt en körnare för att krympa hörnet.

20100225-Klockor-0003

Här syns hur även fyrkanten på fjäderbommen har blivit sliten.

20100312-Klockor-0005

Det ena av spärrhjulen reparerat. Stiften jag satt i för extra styrka syns tydligt. Rensvarvning väntar. Notera att änden på fyrkanten är polerad – ser snyggt ut.

20100312-Klockor-0006

Det andra spärrhjulet rensvarvat och klart.