Etikettarkiv: urtavla

Ed. Koehn 86330 – ett vackert fickur

Publicerad den av
Svara

En dag blev jag kontaktad av en kvinna som berättade att hon hade ett fint fickur märkt med Ed. Koehn, Genève. Hon frågade om jag kunde få igång klockan som stannat.

När jag senare hade klockan i min hand kunde jag konstatera att fjädern var av. I övrigt var verket i ett fantastiskt skick och av yppersta kvalitet. Vi kom överens om att jag skulle renovera verket och sätta in en ny fjäder.

Det följde med ett etui till klockan som också var märkt Ed. Koehn, Genève. Dolt under ett lock fanns ett ”Certificat d’Origine & de Garantie” utfärdat 22 juni 1921. Där kan man läsa att urverket har 18 stenar och är 20 linjer – 45 mm. Boetten är i 18 karats guld.

Cetifikatet är underskrivet av E Koehn, som är Edouard Koehn junior. Junior tog över företaget efter sin fars död 1908. 1932 lade Ed. Koehn ner företaget.
Man kan läsa i Annales Vacheron et Constantin, Sixieme Epoque 1914-1938 under år 1932:
Herr Ed. Koehn, en före detta urfabrikör, vars företag inte kunde stå emot krisen, tog över ansvaret för reparationsavdelningen. (Hos Vacheron & Constantin)

Jag har skrivit mer om företaget i två inlägg som du kan se här.

Här följer ett antal bilder som beskriver klockan och det vackra urverket:

Fickuret med etui.

Innanför ett lock i etuiet ligger detta certifikat och garanti från 1921.

Urtavlan signerad Ed. Koehn, Genève. En ful repa framträder tydligt. Ska försöka att tona ner den genom att försiktigt rengöra repan.

Verket som det såg ut när jag fick klockan.

Urverket före isärtagning.

Urtavlan.

Detalj av balanspartiet.

Gångparti.

Vackert polerad motstensbricka för gånghjulet.

Balansaxeln fint polerad. Spiralstiftet snyggt avslutat.

Kronhjulets brygga.

Kronhjulet med sina vackert skurna vargtänder.

Kronhjulets undersida, dubbla vargtänder.

Stoppverket med täckbricka.

Täckplattan över stoppverket borttagen.

Fjädern avbruten.

Fjäderhuskärnan är fastgängad i spärrhjulets axel.

Fjäderhuskärnan till vänster, spärrhjulet i mitten.

Alla delar till fjäderhuset och den nya fjädern på plats.

Spärrhjulet.

Den komplicerade formen på fjäderhusaxeln och spärrhjulet.

Spärrhjulet med vargtänderna.

Transmissionshjulet, också det med vargtänder.

För att skilja de olika skruvarna åt har man märkt dem med streck.

För att skilja de olika skruvarna åt har man märkt dem med streck.

Vackert graverad täckbricka över spärrhjulet.

Löpverkshjulen.

Motstensbrickan för balansen.

Den vackra haken. Säkerhetskniv i guld, långdragen ovansida, fastskruvad, polerad motvikt, välvda hakstenar.

Undersidan av haken.

Funktionsytorna på gånghjulet välvda och polerade.

Gånghjulet.

Vackert polerade funktionsytor.

Balansens undersida. Trekantig liversten.

Perfekt formad breguetkurva.

Balansen.

Perfekt formad breguetkurva.

Det svampformade ytterfästet och breguetkurva med långa knän.

De speciella ruckstiften.

Ruckstiften med speciell utformning, två infilade hack. Ett slags rucklås?

Det svampformade ytterfästet gör att spiralen är i princip självcentrerad.

Minutröret.

Minutröret är fint polerat.

Uppdrags- och ställmekanism är enkel och vackert utformad. Inga onödinga delar!

Reparationen klar och tavla och visare monterade. tavlan försiktigt rengjord så att det fula märket blev mindre framträdande.

Det färdiga verket monterat i den fina guldboetten.

Klockan klar.

Fickuret med etui.

 

Källor:
https://mb.nawcc.org/threads/ed-koehn-edouard-koehn.162723/

Leroy 4740 – vem tog besticken? Del 2.

Publicerad den av
Svara

Del 2.

I del 1 beskrev jag lite om hur jag tillverkade en saknad del av haken i en fin Leroykronometer.
Jag valde att fälla in en bit i den befintliga haken, ett rimligt alternativ både med hänseende till kunden och med min kunskap och de maskiner jag har tillgång till.
Med hjälp av min CNC-fräsmaskin kunde jag fräsa ut formen någorlunda snabbt, sedan formade jag resten för hand.

I denna typ av fina ur är hakstenarna inslipade av en gångriktare. När jag satte tillbaka stenarna räckte det med att trycka in dem i botten och sedan fixera dem – gången är redan inställd. Detta i motsats till moderna ur där urmakaren måste flytta hakstenarna för att ställa in gången rätt. Nästa moment blir att justera in anslagen. Här fick jag fila av sidorna på min tillverkade del tills gången gick igenom – enkelt uttryckt tills gånghjul och hake tickade fram. Denna klocka har inga anslagsstift utan anslagen är en del av verkbottnen. När jag justerat anslaget så att gånghjulstanden faller in på vila 1, sedan kontrollerat så att det fanns även dragning till vila 2 – då var det dags att börja forma hornen på haken. Då filade jag hornets yta tills liverstenen kunde passera fritt med luft och säkerhet. När jag i detta skede drog upp verket för att ge kraft fram till gånghjulet och satte fart på balansen gav haken tillräcklig kraft för att balansen skulle röra på sig utan spiral. Nu justerade jag längden på säkerhetskniven. Då vrider man balansen så att liverstenen går fritt ifrån haken. Då ska kniven ta i den lilla rullen på liverrullen, det skall vara lagom luft mellan lilla rullen/kniven/anslaget. Du kan se bilder och hur jag ställer in gången i ett annat inlägg genom att klicka här.

När haken var klar och klockan gick var det dags att ägna sig åt resten av verket.
Det enda fel jag upptäckte var att en verkhållarskruv var utbytt och en ny tillverkas.

Efter rengöring, epilamisering och ihopsättning var det dags att kontrollera hur klockan gick. Försökte rucka klockan men när jag ruckat till maximal saktning gick klockan bra. Det ser ju konstigt ut att ruckarmen står helt snett ut från kloven (se näst sista bilden), men denna balans har ju två justerskruvar för ruckning så det ska gå fint att justera dem något. För att sakta ner balansen behövde jag skruva ut skruvarna något. Testade att vrida ett varv på först den ena skruven sedan den andra.
KATASTROF!
Skruvskallen gick av!
Hur är det möjligt?
Man vrider ju mycket försiktigt på dessa skruvar, men den gick bara av…
Kanske var den skadad på något sätt, amputerad på samma vis som haken, vet inte.
Nackhåren reser sig – vad göra?

Denna skruv är troligen tillverkad av guld, att göra en sådan med rätt vikt, gänga etc är svårt. Skulle det vara möjligt att på något sätt fästa skallen i den avbrutna biten? Testade att vrida den gängade biten av den avbrutna skruven men den gick inte att rubba. Kanske kunde jag förbinda de båda delarna med ett stift, men dimensionerna är ju så små!
Ett borr 0,15 mm visade sig göra jobbet. Borrade först ett hål i den gängade biten som satt kvar i balansen – det gick bra – hålet hamnade bra i mitten. Satte skruvskallen i svarven och borrade hålet. Fortsatte i svarven med att göra ett passande stift. Sedan var det ”bara” att trycka ihop alla delar med lite Loctite. Det lyckades!
Testade i balansvågen så att inte balansens tyngdpunkt förändrats, men den var bra.
Puh!

Ett roligt och intressant projekt där jag funderade många timmar på hur jag skulle lösa problemet på bästa sätt. Det hade varit spännande att få veta vad som hänt med det saknade ”besticket”…

Klicka på småbilderna!

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 2.

Publicerad den av
Svara

Fortsatte att fixa till ytterligare småfel. Nästan varje del i urverket bar spår av slitage.
De viktigaste jag gjorde nu var att dels svarva en ny visarväxelhjulstapp samt att lätta på visarfriktionen. Det var enkelt att svarva en ny tapp och pressa in den i verket. Visarfriktionen är en trögning på minutröret, som gör att du kan ställa visarna. Den måste vara lagom trög, går det för lätt då går klockan utan att visarna rör sig eller så slirar det vid t. ex. datumväxling och klockan blir efter. Går det för trögt kan det som har hänt med denna klocka inträffa. Det är också viktigt att den är riktigt smord.
Det kan vara svårt att lätta på visarfriktionen. Jag brukar trä på minutröret på en lämplig rivare. Sedan rullar jag den fram och tillbaka över filnageln. Meningen är att rivaren skall skära bort lite av inklämningen på minutröret som ger friktionen. Sedan provar jag om något hänt tills visarfriktionen är tillräckligt lätt.

Alla dessa småfel adderade ger ökad friktion vilket i sin tur påverkar både gång och uppdrag. Det var därför viktigt att ta bort så många som möjligt. Det ger förutsättningar för att klockan ska fungera bra även om man inte kan fixa till alla slitage t. ex. i slitna hjul och drivar. Men man bör ju ändå vara försiktig med sin klocka och använda den sparsamt.

Längst ner finns en liten filmsnutt på hur jag lättar visarfriktionen.

Klicka på småbilderna för att se större!

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 1.

Publicerad den av
Svara

Claes hade lämnat in en gammal fin Rolex GMT för reparation. Klockan gick men det gick inte att ställa visarna, det var helt stumt. Serienumret N693774 avslöjade att klockan tillverkats någon gång mellan 1961-62.

Jag plockade ur verket ur boetten och tog bort tavla och visare för att kontrollera vad som orsakade att klockan inte gick att ställa. Kunde snart konstatera att en av visarväxelhjulets tänder var avbruten, visarväxelhjulstappen också avbruten samt styrtappen på uppdragsaxeln också den av. Det som gjort att alla dessa delar gått sönder var att visarfriktionen var alldeles för trög.
Hur löser man detta?
Frågade runt hos kollegor om någon hade ett nytt visarväxelhjul – inget resultat. Fortsatte att söka på nätet, det gick inte heller. Återstår att reparera hjulet och fälla in en tand, eller att tillverka ett helt nytt.

Förklarade detta för kunden som var beredd att satsa på att få klockan i gångbart skick igen.

Efter att ha granskat hjulet insåg jag att det var så slitet och skadat att det måste bytas ut. För skojs skull tittade jag i en av mina skrotlådor med en massa blandade delar – döm om min förvåning när jag hittade flera kandidater som skulle kunna passa!
Sorterade ut några som jag mätte upp och jämförde med det gamla hjulet, hittade ett hjul som var ca 0,2 mm för stort. Det skulle gå att med hjälp av välsmaskinen justera storleken. Välsarna är en slags fil som filar formen på tandtoppen, med rätt välsfräs kan man därför fila ner hjulets diameter något. När hjulet fått rätt storlek var det dags att svarva en ny visarväxelhjulstapp, anpassad till det ”nya” hjulet. Det var spännande att sätta ihop alla delarna för att se om hjulet fungerade. Det gick fint!
Visarväxelhjulet växlar ner centrumhjulets rörelse – ett var per timma – till timhjulets ett varv per tolv timmar, utväxlingen är således 1:12.

Därefter fortsatte jag att ta isär mer av verket. Jag upptäckte att många delar hade stora slitage som jag efterhand justerade. Det var nog längesedan någon urmakare hade tittat närmare på detta urverk…

Längst ner två korta videosnuttar hur välsningen går till.
Klicka på småbilderna för att se större!
Del två av denna renovering kommer inom kort.

En Eiger blir åter en Eiger

Publicerad den av
Svara

En standardreparation – ett Eiger damur för rengöring – inget speciellt med det.
Kunden ville även ha tavlan renoverad för den var alldeles svart av oxid, inte heller det speciellt konstigt. Tog bort tavlan och skickade den till en tysk firma som vi brukar använda oss av, fick ett kostnadsförslag på renoveringen, betalade i förskott och tänkte sedan inte mer på tavlan. När tavlan kom från renovering var verk och boett redan klara – det var bara att sätta på tavla och visare och lämna till kunden. Några dagar senare kommer kunden tillbaka och undrar:
– Var är Eiger?
Det fanns ingen logga längre på tavlan!
Pulsen stiger – håren reser sig – ont i magen – kli i knäna – ojojoj…..
Tänkte skriva om hur jag klantade mig och sedan löste ett väldigt jobbigt problem.

Loggan saknas.


Jag hade totalt missat detta när jag satte dit tavlan – tänkte inte på det helt enkelt!
Tavlan ser snygg och fin ut.
Jag läste NOGA på kostnadsförslaget från renoveringsfirman och där stod det svart på vitt att om du vill ha Eigerloggan kvar måste en kliché tillverkas till cirka dubbla kostnaden av renoveringen. Hade totalt missat det! Vi brukar skicka klockor av mer kända märken, där finns det alltid klichéer, så det är inget man behöver tänka på.
Jaha – hur löser man detta?
Kom att tänka på de dekaler som jag använde i min ungdom när jag byggde modellbyggsatser. Skulle det vara möjligt att tillverka egna sådana? Det kanske skulle gå att i så fall få fram en logga till urtavlan.
Jodå – det finns!
Hittade så kallad dekalfilm hos Rebell Hobby (se länkar etc längst ner på denna sida). Det skulle gå fint att skriva ut på en laserskrivare. Tog kontakt med min klasskamrat sedan urmakarskolan – Torgny, som jag vet är duktig på att bygga plastmodeller. Han bekräftade att det fanns dekalfilm och tipsade om att jag kanske skulle behöva lägga på en klarlack efteråt för att sudda ut dekalens konturer. Måste prova detta – det kanske skulle kunna fungera och gå mycket snabbare än att skicka tillbaka till renoveringsfirman.

Efter ett par dagar dök grejerna upp. Under tiden forskade jag lite på nätet för att hitta hur Eigers logga såg ut. Det visade sig att typsnitten ”Kunstler Script” och ”Palace Script” såg mycket lika ut. Jag gjorde ett dokument i Word med dessa typsnitt i olika storlekar och fet/normal.
Skar ut en bit av lämplig storlek och provade på tavlan.

Allt som behövs.

Testar storlek och typsnitt på ett papper.

Till dekalfilmen följde en mycket bra bruksanvisning. Jag skrev ut ett nytt papper med rätt storlek på Eigerloggan, jag klippte ut en något större bit än min utskrift av dekalfilmen. Den mindre biten av dekalfilm tejpade jag sedan fast på A4-pappret med utskriften, på det sättet passade jag in dekalfilmen på rätt ställe. Sedan var det bara att skriva ut!

Klipper ut en lämplig bit dekalfilm som jag tejpar på ett papper och skriver ut.

Utskriften klar.

Utskriften klar, ser bra ut.


Det blev riktigt bra, lite ”pixlig” i kanterna kanske om man tittade noga med lupp, men fullt godkänt. För att fixera trycket på filmen rekommenderade Rebell Hobby att en speciell lack skulle användas, det var bara att pensla på den tunt och fint. Då var allt klart för att testa på en tavla.

Fixerar utskriften med dekallack.


Skar ut en logga med kniven, lade den lilla ”papperslappen” i vatten, väntade 10-15 minuter tills dekalen lossade från underpappret. Eftersom dekalen var mycket liten ca 4×2 mm var det ganska klurigt att hantera den. Den blev som en vattendroppe och rullade ihop sig som ett rör. Så jag lade dekalen försiktigt på urtavlan, höll ner den med en putspinne och blåste försiktigt bort det överflödiga vattnet med dammpusten, till slut kunde jag veckla ut dekalen och blåsa bort allt vatten. Att flytta den gick fint. Sedan fick den torka en timma i värme från arbetslampan.

Lägger i vatten för att dekalen skall lossna.

Provar först på en tavla.

På ett ställe stod dekalens kant upp och det såg inte 100% bra ut, testade därför att klarlacka tavlan med en spray jag också köpt. Det blev lite bättre.

Nu till skarpt läge! Gjorde på ungefär samma sätt som ovan. Jag skar ut en rektangulär bit med loggan på, tog ett rakblad och skar igenom dekalfilmen men inte igenom underlagspappret. Gjorde så raka och rena snitt som möjligt. Sedan gjorde jag precis som ovan och lade på dekalen på tavlan, när vattnet torkat blev resultatet – perfekt!
Det blev så bra att jag beslöt att inte använda någon ytterligare lack.
Jag kunde andas ut – och framför allt, kunden blev nöjd!

Eiger på plats – perfekt!


Klicka på småbilderna för att se större!

Rebell Hobby AB
Dekalfilmen jag använde.
Lack för dekalfilmen.
Tavelrenoveringsfirman jag brukar använda mig av. Det blir alltid mycket bra resultat, du kan själv säga till om hur du vill ha renoveringen utförd. Tänk bara på att läsa igenom hela kostnadsförslaget – noga. 🙂

Detaljer

Publicerad den av
Svara

Tänker ibland på och fascineras över vad man kan åstadkomma med sina händer. Jag jobbar ju dagligen med små saker och ibland kan jag tillverka eller justera någon detalj knappt urskiljbar för ögat. Ibland tar jag fram mikroskopet för att se bättre medan jag gör eller fixar till något med mina händer.
Här är några bilder från det fina Schweiziska urmuseet i La Chaux de Fonds ”Musée international d’horlogerie”.
Små finesser på fickurstavlor, samtliga handmålade. Tillverkade i slutet av 1800-talet.
Tyvärr är inte bilderna av bästa kvalité för de är tagna genom glaset i montrarna, men man ser ändå de fina detaljerna.
Klicka på småbilderna för att se större!