Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 2.

Fortsatte att fixa till ytterligare småfel. Nästan varje del i urverket bar spår av slitage.
De viktigaste jag gjorde nu var att dels svarva en ny visarväxelhjulstapp samt att lätta på visarfriktionen. Det var enkelt att svarva en ny tapp och pressa in den i verket. Visarfriktionen är en trögning på minutröret, som gör att du kan ställa visarna. Den måste vara lagom trög, går det för lätt då går klockan utan att visarna rör sig eller så slirar det vid t. ex. datumväxling och klockan blir efter. Går det för trögt kan det som har hänt med denna klocka inträffa. Det är också viktigt att den är riktigt smord.
Det kan vara svårt att lätta på visarfriktionen. Jag brukar trä på minutröret på en lämplig rivare. Sedan rullar jag den fram och tillbaka över filnageln. Meningen är att rivaren skall skära bort lite av inklämningen på minutröret som ger friktionen. Sedan provar jag om något hänt tills visarfriktionen är tillräckligt lätt.

Alla dessa småfel adderade ger ökad friktion vilket i sin tur påverkar både gång och uppdrag. Det var därför viktigt att ta bort så många som möjligt. Det ger förutsättningar för att klockan ska fungera bra även om man inte kan fixa till alla slitage t. ex. i slitna hjul och drivar. Men man bör ju ändå vara försiktig med sin klocka och använda den sparsamt.

Längst ner finns en liten filmsnutt på hur jag lättar visarfriktionen.

Klicka på småbilderna för att se större!

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 1.

Claes hade lämnat in en gammal fin Rolex GMT för reparation. Klockan gick men det gick inte att ställa visarna, det var helt stumt. Serienumret N693774 avslöjade att klockan tillverkats någon gång mellan 1961-62.

Jag plockade ur verket ur boetten och tog bort tavla och visare för att kontrollera vad som orsakade att klockan inte gick att ställa. Kunde snart konstatera att en av visarväxelhjulets tänder var avbruten, visarväxelhjulstappen också avbruten samt styrtappen på uppdragsaxeln också den av. Det som gjort att alla dessa delar gått sönder var att visarfriktionen var alldeles för trög.
Hur löser man detta?
Frågade runt hos kollegor om någon hade ett nytt visarväxelhjul – inget resultat. Fortsatte att söka på nätet, det gick inte heller. Återstår att reparera hjulet och fälla in en tand, eller att tillverka ett helt nytt.

Förklarade detta för kunden som var beredd att satsa på att få klockan i gångbart skick igen.

Efter att ha granskat hjulet insåg jag att det var så slitet och skadat att det måste bytas ut. För skojs skull tittade jag i en av mina skrotlådor med en massa blandade delar – döm om min förvåning när jag hittade flera kandidater som skulle kunna passa!
Sorterade ut några som jag mätte upp och jämförde med det gamla hjulet, hittade ett hjul som var ca 0,2 mm för stort. Det skulle gå att med hjälp av välsmaskinen justera storleken. Välsarna är en slags fil som filar formen på tandtoppen, med rätt välsfräs kan man därför fila ner hjulets diameter något. När hjulet fått rätt storlek var det dags att svarva en ny visarväxelhjulstapp, anpassad till det ”nya” hjulet. Det var spännande att sätta ihop alla delarna för att se om hjulet fungerade. Det gick fint!
Visarväxelhjulet växlar ner centrumhjulets rörelse – ett var per timma – till timhjulets ett varv per tolv timmar, utväxlingen är således 1:12.

Därefter fortsatte jag att ta isär mer av verket. Jag upptäckte att många delar hade stora slitage som jag efterhand justerade. Det var nog längesedan någon urmakare hade tittat närmare på detta urverk…

Längst ner två korta videosnuttar hur välsningen går till.
Klicka på småbilderna för att se större!
Del två av denna renovering kommer inom kort.