L. Leroy 19964 – fick nytt liv i uppdrag

Vad har vi här?
Ett ganska enkelt armbandsur med fläckig, fyrkantig boett, där det satt ett äldre sladdrigt brunt läderarmband.
Det var något fel i visarställningen men det gick hjälpligt att dra upp fjädern.

Vid en närmare titt stod det L. Leroy & Cie på urtavlan. Lät bekant.

Lyfte av visarna och tog bort de två skruvarna som håller tavlan för att inspektera.

(Det jag först tyckte var ett gammalt tråkigt band visade sig vara originalbandet. Bandet är sytt direkt på klockan!)

Så här såg det ut under tavlan.
Det var inte så konstigt att det inte gick att ställa visarna!
Någon hade försökt att tillverka en ny visarställarm, men den såg mest ut som en prototyp. Dessutom blockerade en ny skruv rörelsen för armen.
Hur går man tillväga för att få till en fungerande visarställarm?
Det är ju inte direkt något vardagsarbete, man ser visarställarmar, man vet hur det ska fungera – när kronan dras ut skall muffhjulet skjutas fram mot visarställhjulet så att det går att ställa klockan, när kronan är intryckt ska armen kunna röra sig när kronan dras bakåt och ligga still när klockan dras. I detta verk ligger dessutom fjädringen i samma spår i muffhjulet – armen måste kunna röra sig fritt gentemot fjädern – i sina lägen.

Ett intressant problem som måste lösas!

Jag hade ingen hjälp av visarställarmen som satt i klockan.
Måste konstruera armen med hjälp av det som fanns kvar av originaldelar i verket.
Tog hjälp av CNC-fräsens koordinatsystem tillsammans med en USB-kamera. En kombination som jag aldrig jobbat med tidigare – modernt värre. Men väldigt smidigt.
Mäter upp med hjälp av datorn och CNC-maskinen. Tar en mängd olika viktiga mått.

I mitt ritningsprogram kunde jag sedan lägga in de måttuppgifter jag hade, jag kan även lägga in mina verkbilder som bakgrund. Det gjorde att jag kunde testa om ritningen på visarställarmen fungerade mot verklighetens verk.

Innan jag började med armen tillverkade jag skruven för visarställarmen. Med ritningen som förebild började jag fila!
(Letade efter bilder på hur en visarställarm från Leroy kunnat se ut, men det var för mig omöjligt att hitta bilder på tavelsidan…
Fick bli min tolkning av hur den eventuellt hade sett ut.)
I de flesta moderna klockor har regeln två eller tre lägen. För att få dessa lägen exakt sitter det ett stift på regeln, stiftet tar i tirettfjädern som har två eller tre försänkningar som skapar de rätta lägena. Det är också viktigt att fjädringen är så stark att det krävs ett visst tryck för att ändra mellan tex uppdrag och visarställning – kronan får ju inte hoppa in när du ställer klockan. I denna Leroy var konstruktionen en annan. Här var det visarställarmen som skulle hålla kronan i position. Det gjorde jobbet mycket svårare, fick ju inte fila bort för mycket material, då skulle det inte fungera som tänkt.

Nästa moment blir att tillverka en ny uppdragsaxel för att ersätta den gamla och rostiga. Hålet för uppdragsaxeln var väldigt slitet, så mycket att ingreppet mellan transmissionshjul och kronhjul blev för stort så att det kuggade över. Det brukar vara en ganska stor operation att fixa till. Har skrivit lite om detta förut bland annat här. Fick en idé om att göra ett foder. Problemet med foder är att det måste bli stabilt, det får inte lossna. Det är ganska stora krafter när klockan dras upp. Ofta använder man bara ett finger när man drar, det gör att det blir ensidigt tryck mot en sida av verkbottnen. Är då axeln sliten som i denna klocka, verkar axeln som en fil. Det är även känsligt med ingreppen. Det är ju ofta inte bara själva hålet som är slitet utan även de andra delarna i uppdraget brukar också vara mer eller mindre slitna.
Svarvade ett stålrör med en fläns som jag delvis filade bort. Gjorde sedan ett par spår i verkbottnen där jag kunde vrida in mitt foder. Det blev som en slags bajonettfattning, gjorde flänsarna svagt kilformade så att de skulle kilas fast när jag vred in röret. Det visade sig bli mycket bra och stabilt!
Även när jag fräst bort överflödigt material satt röret stabilt, det gick inte att rubba. Fjäderhusbryggan trycker dessutom emot fodret vilket skapar ytterligare stabilitet.

Efter allt arbete med att få ordning på uppdraget återstod nu bara att få igång själva urverket!
Efter rengöring och epilamisering satte jag ihop verket, fungerade det?
Naturligtvis inte! 🙂
Gången fungerade inte. Såg att det var bränd lack på en av hakstenarna, misstänkte att det var något fel här. Tog bort den brända schellacken, ställde in gången, satte dit ny fin schellack. Allt fungerade som det skulle!

Härligt att jobba med fina kvalitetsur av bästa sort!
Tyckte att detta inlägg blev lite långt så det kommer mer om företaget Leroy och minst en Leroyklocka till i framtida inlägg!

ETA 1168 ovanligt, enkelt

Gjorde en reparation på en ovanlig kronograf. Klockan ser ut som ett vanligt armbandsur dock med den skillnaden att denna har tryckknappar. Öppnar man boetten ser man att urverket ser ut som ett vanligt verk.
Urverket heter ETA 1168, i grunden är det ett annat ETA-verk – 1100.
Funktionen är enkel, ett tryck på den övre tryckknappen stoppar centrumsekundvisaren – den undre tryckknappen nollställer centrumsekundvisaren.

Så till själva reparationen.
Klockan saknade en tryckknapp, jag hittade en som passade ganska bra – lite större än den gamla. Bytte ut bägge knapparna så att det blev lika.
Jag såg att spärren var böjd. Varför?
Det visade sig att spärrhjulet låg högt. Ingreppet mellan spärrhjulet och kronhjulet var dåligt och för att spärren skulle fungera hade den böjts upp. Dessutom var lagret för fjäderhuset slitet, det bidrog till det dåliga ingreppet mellan hjulen. Jag bytte ut lagret för fjäderhuset och provade fjäderhuset i det nya lagret, monterade spärrhjulet som hade en ansats på undersidan. Jag beslöt att svarva av ansatsen för att sänka hjulet så att ingreppet skulle bli bättre. Tog bort en 10-del i svarven, det visade sig vara tillräckligt och ingreppet blev fint och bra.

Under bildgalleriet finns två korta filmer.

Klicka på bilderna för att se större!


Halda – ett svenskt fickur, del 2

Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!

Alla delar till kronhjulet.

Allt på plats.

Lite om en sliten Tudor.

Fick in en Tudorklocka för reparation. Verket var ett ETA 2784 som visade sig vara mycket slitet. Tänkte visa lite om hur jag hittar och åtgärdar slitage.
Innan jag sätter igång med reparationen försöker jag uppskatta vilka delar som kan behövas bytas ut, vad som skall repareras etc. Går det att skaffa reservdelar?
Till just detta verk var det inga större problem med reservdelar, allt fanns i lager.
Jag fick byta ut fjäderhuset och några hjul i löpverket samt många hjul i automatuppdraget. Själva reparationen var helt normal, inga konstigheter.
Mer förklaringar finns vid bilderna.
Klicka på bilden för att se större!

Longines 23Z igen

Fick in en Longines med kaliber 23Z för reparation. Den var mycket sliten i lagret för fjäderhuset i fjäderhusbryggan. Tänkte att använda min Schweizersvarv för reparationen. Tyvärr hade jag denna gång inte tid att fotografera hela processen men jag förklarar i text hur jag gick tillväga.

Först river jag upp hålet i bryggan till ungefär dubbla storleken beroende på bryggans och lagrets konstruktion. Sedan svarvar jag ett passande foder, jag brukar använda en väggursfodring som grundmaterial. Sedan pressar jag i fodringen. Den skall sticka ut något både på insidan och översidan.

Nu fäster jag verkbottnen i Schweizersvarven och centrerar med centrerspetsen. Tänk på att sätta backarna så att du kan fästa bryggan där fodringen sitter – det ska vara enkelt att lossa och fästa den.

Om du vill ha ytterligare noggrannhet i centreringen eller för att kontrollera den – gör du så här:
Tillverka en spets (jag använder en avbruten oljegivare) polera spetsen på den så att den kan löpa lätt i hålet, fäst spetsen på en träpinne. Ju längre pinne du har desto större precision. Jobbar du med väldigt hög precision kanske du gör tre pinnar – 20 – 30 – 40 cm långa. Sätt försättaren nära hålet – ju närmare, desto högre precision – stick in din centrerpinne i hålet. Vrid runt svarven. Är hålet ocentrerat kommer din pinne att åka upp och ner – kontrollera/titta på hur pinnens ände uppför sig. Om du behöver rikta uppsättningen knackar du på verkbottnen med en träpinne och hammare, dra åt käftarna lagom mycket. Prova igen – ta längre pinne – och så vidare – tills du är nöjd med centreringen.

Fäst bryggan. Svarva fodret plant mot bryggans ovansida. Svarva upp hålet till ca 0,1 mm under mått eller om du har bra tolkar till korrekt mått. Prova om axeln passar – anpassa hålet så att den passar bra. Kontrollera höjdluften. Svarva eller fräs – så att luften blir korrekt. Grada av och försänk hålet. Epilamisera. Klart!

Reparation av spärrhjul

En reparation av ett franskt reseur som jag gjorde för ett tag sedan.
Jag upptäckte snart att spärrhjulens fyrkantiga hål samt fjäderbommarna var väldigt slitna. Spår av en tidigare reparation upptäcktes också.
För att fixa till detta gjorde jag så här:
Jag filade bort slitagen på fjäderbommarna först och såg till att måtten blev lika på bägge.
Sedan letade jag reda på en ny passande nyckel. Jag tog bort bladet på nyckeln och satte upp den i svarven. Svarvade rent och plant, stack av två bitar – något högre än spärrhjulets tjocklek.
Nu satte jag upp spärrhjulet i svarven och svarvade bort det fyrkantiga hålet, tog upp hålet tillräckligt för att mina ”fodringar” från nyckeln passade. Pressade fast fodringarna. Borrade två hål i skarven mellan foder och hjul så att jag kunde sätta i två stift. Detta för att fodret omöjligen skulle kunna vrida sig i spärrhjulet. Sedan lödde jag ihop alla delarna med tenn. (Tänk på att hårdlödning i mässing kan bli ödesdiger eftersom mässingen blir mjukglödgad i den höga värmen) Därefter svarvades allt rent.

20100225-Klockor-0002

Här syns tydligt hur slitet det fyrkantiga hålet är. Märket till vänster – ursvarvingen – är spår av en tidigare reparation där någon använt en körnare för att krympa hörnet.

20100225-Klockor-0003

Här syns hur även fyrkanten på fjäderbommen har blivit sliten.

20100312-Klockor-0005

Det ena av spärrhjulen reparerat. Stiften jag satt i för extra styrka syns tydligt. Rensvarvning väntar. Notera att änden på fyrkanten är polerad – ser snyggt ut.

20100312-Klockor-0006

Det andra spärrhjulet rensvarvat och klart.

 

Longines 340, reparation av sekundhjul

Tänkte visa hur jag löste ett problem med slitage.
Longines kaliber 340 är inte som alla andra!
Nästan allt är speciellt, så också detta exempel på hur man driver en centrumsekund.
I detta fall används en slags planetväxel bestående av tre delar, centrumsekundaxel samt två hjul i par. Det övre roterar i ett hål i det undre hjulet.

Här syns det övre hjulet. Längst ner mot hjulet är en ansats som i detta fall är mycket sliten. När allt är som det ska, ska denna ansats vara helt cylindrisk.

Här syns det undre hjulet. Svårt att se på bilden men även här finns ett stort slitage. Man kan ana en kant i hålet som inte skall vara där, hålet skall vara helt cylindriskt.

Jag funderade på hur jag skulle lösa detta. Slitaget var så stort att hjulens tänder grep tag i varann. Så här löste jag problemet:

Började med att svarva en bussning. 0,60 mm i yttermått med ett hål 0,36.

Borrar med 0,36 mm.

Bussningen klar, bara att sticka av!

Ojdå, vart tog den vägen?

Hittade den!

Svarva rent runt hålet.

Passar perfekt.Svarvade bort en liten bit av den slitna ansatsen så att jag fick en fin yta för bussningen att vila mot. Axelns diameter är 0,35 mm och den ansats som egentligen skulle varit där är ca 0,59 mm.

Borrade ur, och tog bort lite av det slitna i hålet, polerade änden av röret.

Kontrollerade bussningen noga innan, så att den verkligen skulle passa i hjulet.

Inpressning.

Lite i taget, först ner till kanten av hjulet.

Kontroll, än sticker inte hjulet ut på undersidan.

Klart! Lagom mycket inpressad bussning, tappen sticker ut lagom mycket så att lufter blir perfekta när hjulen sitter i verket.

Bussningen intryckt, motsvarande ansatsen på det övre hjulet.

Det färdiga hjulet.