Lite om cylindergången – del 2

Illustration som fint visar cylinderns hävytor och dess vinklar.

Renovering av bordsur

Vid kontroll av balansen såg jag tydligt att en av cylindertapparna var väldigt sliten, cylinderns insida var också sliten. Eftersom som bordsuret har ett echappement blir balansens position statisk så endast ena halvan av tappen var sliten.


Balansen i svarven.

Här ser man hur den övre tappen var sliten.

Man kan ana ett mörkt streck både inuti och på utsidan av cylindern, även ett litet slitage på hävytan.

Ytterligare problem upptäcktes med gånghjulet och dess lagerhål som båda var spruckna.

Hur reparerar man detta på bästa sätt?
Som framgick i del 1 av detta inlägg går det ju att få bort den slitna tappen genom att ta bort tampongen. Det är en sak – att sedan passa in en ny tampong det är något annat. Den ska dels passa fint i cylindern, den ska ligga jämns med cylinderns kant när den är inpressad korrekt, sedan måste totala längden och tappens tjocklek anpassas.
Eftersom även gånghjulets tapp behövdes bytas beslöt jag att borra in tappar i båda när jag ändå hade alla grejer framme vid svarven.

Balansen centreras med hålskivan i svarven.

Tappen bortslipad, centrering och instick svarvas så att borret styr exakt i mitten.

Lite olja på hårdmetallborret.

Ett hål istället för tapp.

Svarvar till en passande tapp, pressar fast med lite Loctite. (Man ser tydligt slitaget på cylindern.)

Ny tapp på plats.

Tappändan polerad.

Tappen polerad och klar.

Gånghjulet tas om hand på samma sätt. Bortsvarvning och centrering av tapp.

Hålet borras.

Hålet borrat.

Ny tapp anpassad. Lägg märke till att jag svarvat en brottanvisning på vänstra sidan av den nya tappen. Om tappen skulle gå av oavsiktligt är det meningen att den ska gå av här. Därför gör jag alltid en brottanvisning först.

Ny tapp på plats, polerad och klar.

Gånghjulets tappar klara.

Byter ut de trasiga stenarna.

För balanstapparna gäller att hålet skall vara 1/6 större än tappens tjocklek. = 16%. 0,16+16%=0,18 mm.

Polering av cylindern och gånghjulständerna

Man ser på bilden ett mörkt spår på utsidan av cylindern.

Även insidan har spår av slitage. Svårt att få fina bilder men i mikroskopet syns det tydligt. Man ser även att hävytorna i cylindern är skadade.
För att polera dessa ytor använder jag klippta remsor av de diamantpapper jag beskrivit tidigare när jag jobbade med bearbetning av rubin. Det går ju även fint med smala remsor av slippapper. Remsorna fäster jag på en sticka. För insidan och hävytorna använder jag lite diamantpasta på en putspinne. På samma sätt gör jag även med funktionsytan på gånghjulständerna.

Nya ytor på cylinder och gånghjul.

Spiralen behöver riktas.

Spiralen justerad, det sista görs i verket. Prällningsstiftet syns klockan sex.

Klockan klar för leverans!

Källor – se del 1 och https://anderstestarblog.com/2025/03/30/victor-kullberg-4035-del-2/

Om tappinborrning har jag skrivit flera gånger i denna blogg. Sök i sökrutan.

Lite om cylindergången – del 1.

Ibland kommer man i kontakt med klockor med cylindergång. För det mesta säger jag nej på en gång eftersom jag vet att det innebär mycket jobb. Ofta blir reparationskostnaden orimligt hög i förhållande till klockans både ekonomiska- och bruks-värde. För det mesta är det bruksur av mindre hög kvalité, delarna är ofta slitna. Det finns dock undantag. Kända firmor som Patek Philippe och Breguet tex gjorde cylindergångar av mycket hög kvalité, ibland är cylindern tillverkad i rubin. Men sådana klockor ser man såklart inte så ofta. (Dessutom gör rubincylinder varken från eller till på klockans gångprecision – den är fortfarande låg.)

Fattning för rubincylinder.

Någon gång ser man fina bordsur med echappement med cylindergång.
Jag fick en förfrågan om jag kunde hjälpa till med just ett sådant bordsur. Kunden tog bort urverket från fodralet och skickade det till mig. Fördelen med ett verk med echappement är att det är lätt och skruva bort och ta isär och undersöka innan reparationen. Man kan kolla slitage noga i mikroskopet.

Så kan det se när man tittar noga i mikroskopet. Insidan och hävytan i cylindern slitna.

Lite om cylindergången

Cylindergången är en gammal gång som uppfanns och patenterades redan 1695 av den engelske urmakaren Thomas Tompion. Tompions elev Georg Graham utvecklade gången, det var först då (omkring 1725) som gången fick sitt genombrott och användes främst utanför England. 150 år senare fick gången den form som man oftast kommer i kontakt med nuförtiden, med gånghjul och cylinder i stål. Tidigare användes mässing för gånghjulet och ibland användes kopparpluggar med en ståltapp som tampong. (I gamla nummer av den Brittiska Horological Journal läser man ibland ”Repairing Foreign eller Swiss Watches, det refererar ofta till just klockor med cylindergång.) Den blev den mest använda gången i industriproducerade ur fram till cirka 1900.

Cylindergången är en vilande gång. Den består av gånghjul och cylinder. Cylindern består av: cylinderröret, två tamponger (stålpluggar i cylinderröret där tapparna är svarvade) samt en mässingsputs där balans och spiral fästs.
Det är viktigt att cylinderns- och gånghjulets funktionsytor är välpolerade och fina. Gången kräver också en bra oljning, den bör rengöras regelbundet för att dels inte slitas onödigt samt att den ska gå så bra som möjligt. Dock kan aldrig cylindergången jämföras med till exempel ett fickur med ankargång, gångresultatet kommer aldrig i närheten av den. Så räkna med flera minuters gångavvikelse per dygn.

Om cylindern saknas men gånghjulet finns kan man räkna ut cylinderns diameter genom att multiplicera gånghjulets (med 15 tänder) uppmätta diameter med konstanten 0,119. Tex gånghjulsdiameter 8,5 mm x 0,119 = cylinderdiameter 1,0115 mm.

Inte helt lätt i dagens läge att byta cylinder eller tampong!
Men ibland går det att hitta både cylindrar och tamponger i gamla urmakerier.

Vad kan man göra?

Om man studerar äldre litteratur och artiklar om hur man reparerar cylindergången läser man ofta att den vanligaste reparationen är att byta tampong eller tapp. Min erfarenhet av att byta tampong är dock att det inte är helt lätt. Den övre tampongen är längre än den undre och den brukar sitta hårdare på grund av sin större yta.

Om inte den övre tampongen lossar lätt kan man göra så här:
På balansringen är ett rör pånintat där spiralen ska sitta. Den övre delen av cylindern brukar vara dold under det röret.
Man kan knacka på den övre delen av cylindern i tex ett stansställ. Genom att man knackar sträcks materialet och tappen kan lossa lättare. Men eftersom röret döljer den delen av cylindern måste man först ta bort balansringen från cylindern. Innan du tar bort balansringen notera positionen på prällningsstiftet på balansringens kant gentemot öppningen i cylindern.
Jag rekommenderar att du svarvar ett verktyg för att separera cylindern från balansen. Svarva ett rör där ytterdiametern är något mindre än cylinderns ytterdiameter, borra ett lämpligt stort hål så att tappen går fritt. Anpassa sedan ytterdiametern så att du kan passa in den i ett lämplig hålstans. Använd sedan stansstället för att driva ut cylindern. Om den övre tappen ändå inte lossnar kan man försöka med den undre kortare tampongen som brukar sitta lösare. Om den lossnar kan det vara lättare att använda en vanlig cylindrisk stans för den övre. För att inte göra märken i cylindern bör man använda en hålplatta i mässing.

I mitt stansställ ingår detta ambos speciellt för att lossa svårflirtade tamponger.

Här passar cylindern perfekt!

I läge för hamring.

Man vrider cylindern i tre positioner och knackar.

Några knackningar i tre positioner räckte för att tappen skulle lossna.
Tappen lös.


En kort video som beskriver hur man kan lossa en hårt sittande tapp.

I ett gammalt sortiment hittade jag tamponger.

Färdiga tamponger.

Fler verktyg

Bland mina verktyg finns detta:
Med en tung fot av troligen zink.

Välanvända hål.

Verktyg för att rikta cylindergånghjul. D. R. G. M. registrerat år 1889.

I del 2 återkommer jag till min reparation.

 

Källor:

Årtal för DRGM.
DRGM står för ”Deutsches Reichs Gebrauchsmuster”. Det är en tysk beteckning för registrerade designer. Det användes i Tyskland från 1891 till 1945. Man ser beteckningen ofta på tyska verktyg.

För dig som vill veta det mesta om cylindergången rekommenderar jag:

A Treatise on Modern Horology in Theory and Practice, Claudius Saunier, jan. 1887
Den finns dels antikvariskt men också som PDF från några olika källor. Ibland måste du registrera dig för att kunna ladda ner den. Men det är gratis. En del av illustrationerna är tagna från planscherna längs bak i den boken.

Fler böcker som jag använt:
Watch and Clockmakers’ Handbook, Dictionary and Guide, Britten 1915
Die Hemmungen der Uhren, Dietzschold 1905
Lexikon der Uhrmacherkunst, Schulte 1902
Haandbog for Urmagere, Band 1, 1948
Vorlagen für das Uhrmachergewerbe, Dietzschold 1910