Ett fickur med minutrepetition tillverkat av Le Coultre.

I denna sista del berättar jag lite om boettens märkningar och det sista arbetet med fickuret.

Efter en sökning på Mikrolisk – en sida med mycket information om märkning av ur och urverk – fick jag fram ett namn – Wilhelm Schöchlin.

Här följer lite mer information om honom:

Wilhelm (William) Schöchlin (Schoechlin) 1838-1893.

Wilhelm Schöchlin föddes 1838 i Emmendingen (Baden-Württemberg i sydvästra Tyskland). Han kom till La Chaux-de-Fonds i Schweiz 1852 vid 14 års ålder för att bli urmakare. Han stannade där fram till 1859 efter att ha provat på många olika arbetsuppgifter inom urmakeriet.
Schöchlin flyttade tillbaka till Tyskland där han (14 november 1860) fick ett jobb som lärare på urmakarskolan i Furtwangen (Schwarzwald).
Urmakarskolan i Furtwangen startades redan 1850 som Tysklands första urmakarskola av Robert Gerwig (där fortfarande urmakare utbildas).
Schöchlin undervisade i fickurstillverkning tills skolan tillfälligt stängdes 1863.
Han gifte sig med Maria Elisabet Gruring 1868 i Bern.

Tillsammans med sin yngre bror Heinrich Otto (Enrique) – också urmakare – reste den 27-årige Schöchlin till Havanna på Kuba, vilket var mycket lockande på den tiden. Efter fyra framgångsrika år kunde Schöchlin resa tillbaka till Schweiz för att hämta sin fru samt den i La Chaux de Fonds kände ”repasseuren” Sonntag. Sonntag var en skicklig urmakare som arbetade med slutkontroll och reglage. De återvände till Havanna som på den tiden var ett viktigt handelscentrum. Det var här Schöchlin tränades till affärsman. Han utökade sina  språkkunskaper genom att lära sig spanska och engelska – han talade redan franska och tyska. Efter en vistelse på 8 år återvände Schöchlin 1875 till Europa.

Wilhelm lämnade sin bror Enrique i Havanna – som var självständigt etablerad – Enriques butik hette El Bon Marché. Meningen var att Enrique skulle upprätthålla en livlig exportaffär med sin bror i Schweiz. Enrique Schoechlins första butik låg på Los Mercaderes nr 10 i Havanna. Här marknadsfördes ”Sol-klockorna” en del av dem tillverkade hos brodern i Schweiz. Andra märktes med solsymbolen men där var råverken tillverkade av andra. (Som till exempel minutrepetern som detta inlägg handlar om.) Senare flyttades Enriques butik till den mest prestigefulla gatan – Obispo.

Efter att ha återvänt till Europa 1875, etablerade sig Schöchlin i Biel – födelseplatsen för hustrun. Han tog över Piquets et Cie’s urfabrik och anställde sin tidigare lärling från Furtwangens urmakarskola, Adolf Meyer. (Biel eller Bienne är en tvåspråkig stad, tyska och franska.)
Under sin tid i Havanna importerade Schöchlin bland annat fickur från tillverkare i Glashütte. Med inspiration från dessa urverk konstruerade Schöchlin sin egen kaliber 12. Ett urverk som kännetecknades av hög kvalité. William Schöchlin analyserade bristerna hos klockorna på den lokala marknaden och de klockor hans företag importerade till Havanna och lyckades eliminera dessa brister i de klockor han själv tillverkade. Schöchlin var i Biel vid den tiden den enda tillverkaren som tillverkade klockor av hög kvalitet, han var tvungen att utbilda sina arbetare för detta ändamål.
Schöchlin var under många år vicepresident i urmakarskolan i Biels styrelse och även en stor sponsor av dess verksamhet.

Företaget deltog på flera utställningar där de fick flera utmärkelser. Bland annat en guldmedalj vid utställningen i Paris 1889.
Schöchlins företagslogotyp är en strålande sol med ett ansikte.

Wilhelm Schöchlin dog i Biel den 26 Februari 1893.

Vad gäller själva urverket är det tillverkat av Le Coultre. De tillverkade urverk av hög kvalité. Många urverk med komplikationer som – kronograf eller repetition kom därifrån. Det färdigställda fickuret märktes sedan ofta med ett namn på den firma som sålde den färdiga klockan. Ibland gjorde man själv klart urverket och boetten, ibland köptes även dessa tjänster in.
Schöchlin anställde ju Sonntag som antagligen utförde sådant arbete i Havanna.

Nu över till klockan. Det var nu dags att sätta visarna i rätt position.

Ytterligare kontroll av slaget.

Det sista jag gör är att se över guldkedjan.

En lätt polering av boetten sedan är klockan helt klar!

Efter någon veckas kontroll var det dags att överlämna klockan till en nöjd kund!

Jag hoppas att alla dessa inlägg har gett en klarare bild av hur ett fickur med minutrepetition fungerar. Det finns som sagt väldigt lite skrivet om dessa komplicerade ur på svenska. Min tanke har varit att försöka skriva om det jag själv skulle behövt veta.

Den bok som ger mest information om reparation och inställning av minutrepetrar tycker jag är Die Reparatur komplizierter Taschenuhren, Hillmann, Bruno. Berlin 1924. Vad jag vet finns den inte översatt till engelska, men det finns en fransk upplaga om du tycker det är lättare att läsa franska!
Se tidigare inlägg om fler läsvärda böcker.

Tack till alla som gett mig goda råd under arbetet!
Bland andra, Miho Shiriai, Anton Pettersson, Clas-Henrik Pihl, Gerhard Gren,
Eric Leskinen och Lotta Calmerberg.

Delar av dessa inlägg har tidigare publicerats i Sveriges Urmakarförbunds – SUF – tidning SUT.
Jag har även satt samman ett föredrag som visades i samband med Stockholms Urmakareämbetes 328:e! årsmöte.

Referenser:

Mikrolisk: https://www.mikrolisk.de/show.php?site=280
Watch-Wiki: https://watch-wiki.org/index.php?title=Sch%C3%B6chlin,_Wilhelm

Klicka för att komma åt 150_J_US_Biel-Anhang.pdf

https://bawue.museum-digital.de/singleimage?imagenr=41898
https://uhrforum.de/threads/uhrmacher-schoechlin-und-glauser.107803/
http://www.opushabana.cu/index.php/articulos/36-articulos-casa-de-papel/1265-
https://mb.nawcc.org/threads/need-help-to-id-this-cartouch-24hr-dial-14k-p-w.122885/
http://www.habanaelegante.com/Fall_Winter_2010/Templete.html