Eric ser till att jag inte blir arbetslös. Fick ett fickur igen för renovering. Verket känner jag igen sedan förut.
Så här såg det ut när jag fick klockan.
Eric har satt lite Rodico i löpverket.
Med verket ute ur boetten kunde jag konstatera att balansaxeln var av. Eric hade satt lite Rodico som stopp i löpverket, när jag tagit bort hindret såg jag att löpverket kunde röra sig – hakstenarna såg konstigt uppböjda ut och var inte i ingrepp med gånghjulet. Nåväl tänkte jag, hakstenarna har säkert lossnat på grund av dålig shellack.
Jag beslöt mig för att svarva en ny balansaxel och att ställa in gången senare när balansen fungerade. Noterade att stenen i balanskloven var skadad.
När balansen var klar blev nästa moment att kolla vad som hänt med haken och hakstenarna. Det första jag lade märke till var att stenarna hade olika färg och form, de var uppböjda i en konstig vinkel. När haken var fri såg jag att även en tapp var avbruten. För att se hur gången fungerar måste jag ha en fungerande hake, alltså var det bara att svarva en ny hakbom!
Men det var något annat fel med haken (väl synligt om man är uppmärksam) som jag fortfarande inte sett – kan du se det jag inte såg?
På äldre ur är ofta hakbommen gängad och fastskruvad i haken, så också i detta fall. Har aldrig tidigare tillverkat en hakbom med gänga, så det skulle bli en ny utmaning. Valde att svarva i blåstål som är ett bra material med god hårdhet och som ger fina poleringar. Skulle mitt gamla gängsnitt hålla får att gänga i blåstål?
Bara att prova, det gick fint. Resten gick också bra, svarvade klart, anpassade tapparna i rullbänken, gängade fast i haken.
Nu skulle gången provas. Det var då jag upptäckte det jag inte tidigare lagt märke till.
Hakstenarna hade samma vinklar! Alltså två utgångsstenar!
Det var nu det började kännas riktigt hopplöst, vad var detta för klocka jag hade åtagit mig att fixa! Tog en låååång fika.
Tittade i ett par skrotade verk från gamla projekt och hittade en hake med välvda stenar precis som det ska vara. Stenen passade i spåret, bara att prova gången igen.
Ny ingångssten på plats, med rätt vinkel. Men något för lång, gången går inte igenom.
Då kom nästa problem. Hakstenen var för lång! Gången gick inte igenom.
Hakstenen måste kortas in. På riktigt fina ur förr i tiden anpassades alltid hakstenen till hakens spår, den skulle bottna. (Se min artikel om Halda.)
Den ”nya” hakstenen var skadad på den inre icke verksamma delen, jag valde att slipa bort det mesta av det skadade området.
Hur slipar man en haksten?
Studerade lite i min litteratur men fann inte så mycket. Jag hade slipat en haksten en gång tidigare när jag var på Patek Philippe, den gången var det också en gammal fin välvd haksten som hade slitage på den verksamma ytan. Fick göra det jag trodde var rätt och så som jag kom ihåg det. Ett stort problem när man slipar hårda material som glas och rubin är att det det går ur flisor på ”släppkanten”. För att förhindra detta slipar man först en facett på släppkanten innan du slipar den plana ytan.
Man brukar använda en kopparskiva som man applicerar diamantpasta på, med en stålrulle pressar man in diamantkornen i den mjuka kopparen. Sedan slipar man först med grov diamantpasta, sedan svarvar man ren kopparytan och tar en finare pasta och så vidare. Jag provade den finaste av mina diamantskivor som jag slipar sticklar på, och det fungerade fint. Med tanke på att det var bakänden på stenen som skulle slipas bort var ytnoggrannheten inte viktig. Men jag ville ju inte att kanten skulle flisa sig. Höll en trasa med fotogen mot skivan samtidigt som jag slipade. Det gick väldigt bra, inga flisor och ytan blev fin. Den duger dock inte som verksam yta, då hade jag fått använda diamantpasta på kopparskiva som jag beskrev ovan.
När jag satte in haken i klockan såg jag det inte var möjligt att ställa in gången, hur jag än gjorde var det omöjligt att få det helt rätt. Gången hade nästan ingen vila, dessutom var det inte lika på båda sidor. Provade ändå med balansen – klockan gick, dessutom med riktigt fin svängning. Provade den på bänken några dagar innan jag tänkte ge mig på att göra resten, bara att byta balansstenen som var sprucken och sedan rengöring. Eller? (Jag brukar säga till kunder att ordet ”bara” inte finns, nu fick jag smaka på min egen medicin…)
Mer om detta i del 2.
Ytterligare en observatorietestad fickurskronometer – denna gång en Borel & Courvoisier. Åter ett slaktat löst verk utan boett, en ny boett skulle tillpassas och verket renoveras.
En kort historik.
Företaget Borel & Courvoisier startades 1859 av svågrarna Jules Borel och Paul Courvoisier. Man startade sin produktion med tre verk – ett herr, ett dam och ett 14 linjers cylinderur. Man beställde råverk från franska Japy Frères samt från de schweiziska Robert & Cie, Mauler & Ducommun och Frotte Cholet. Finisheringen utfördes av verkstäder i La Sagne. Gångpartiet tillverkades av Bayards. Spiralen kom från Le Locle, balansen från Placemont, drivarna tillverkades i Mont-Saxonnex i Frankrike. Boetten tillverkades i La Neuveille och dekorerades i Fleurier, Le Locle och Genéve. Visarna kom från Le Locle och tavlan från Genève.
Ett exempelutdrag från Jules Jurgensen där man ser alla olika leverantörer av delar och arbetsmoment.
Ihopsättningen och reglaget utfördes i Borel & Courvoisier’s ateljé i Neuchâtel. Denna mix av delar och olika tillverkare var typisk för den tiden (Så även i våra dagar). B & C använde också verk från bland annat Girard-Perregaux, Dubois & Leroy, Aubert Frères och Roskopf.
Man startade tillverkningen i en liten ateljé i Neuchâtel, men företaget växte snabbt och en ny modern fabrik byggdes. De inriktade sig på att tillverka observatoriestestade klockor med hög precision för den Amerikanska marknaden. B & C vann första pris vid observatoriet i Neuchâtel1866.
Klockorna spreds över världen och fanns bland annat representerade i New York, London, La Plata, Hamburg, och Odessa. B & C fortsatte att kamma hem förstapriser vid observatoriet i Neuchâtel, 1870, 1875, 1876 och 1880.
Paul Courvoisier blev sjuk och Jules Borels son Ernest tar vid i styrelsen 1894. Jules Borel avlider 1898, då ändras namnet till Ernest Borel & Cie successeur de Borel-Courvoisier. 1910 registrerade man märket Union Watch. 1936 efter 67 år lämnade Ernest över till sin son Jean-Louis Borel. 1955 tillverkade man urverk för A. Schild, Fontainemelon och ETA. Man tillverkade flera armbandsur bland annat kultklockan Cocktail med en slags kalejdoskoptavla.
Så här skriver Eric om klockan och om testningen vid observatoriet i Neuchâtel:
Testningen av kronometerar påbörjades år 1860 på observatoriet i Neuchâtel. Den 20:e juni år 1866 introducerades ett nytt regelverk som tog bort begränsningen vad gäller gångtyp. Tidigare hade ankarverk testats separat från urverk med kronometergång (med vippa och detantfjäder) och under kortare period och mindre strikta gränsvärden. I regelverket bestämdes också att tre testkategorier skulle införas, nämligen:
– Kategorin för marinkronometrar – Kategorin för fickkronometrar vilka testats i 30 dagar i två positioner och i värmeugn – Kategorin för fickkronometrar vilka testats i 15 dagar i en position och vid rumstemperatur
För fickkronometrar i 30-dagarskategorin betyder det att följande 5 parametrar testades: 1. Den genomsnittliga dagliga gångavvikelsen 2. Den genomsnittliga dagliga gångvariationen 3. Skillnaden i gång mellan urverket liggandes och ståendes 4. Skillnaden i gång för varje grad Celcius i temperaturförändring 5. Skillnaden mellan den högsta och lägsta uppmätta gången
Testningen av fickkronometrar i 15-dagarskategorin innefattade ej parameter 3 och 4.
De första två kategorierna räknades som tävlingar där de bästa urverken tilldelades priser. I kategorin för marinkronometrar gavs den bästa ett pris och i 30-dagarskategorin för fickkronometrar gavs de fyra bästa priser.
Utöver ovannämnda kategorisering indelades också fickkronometrar i fyra (senare endast tre) klasser beroende på genomsnittlig gångvariation (oavsett kategori). Urverk som uppvisade en genomsnittling gångvariation på: under 0,5s benämndes första klassens kronometrar mellan 0,5s och 1s benämndes andra klassens kronometrar mellan 1s och 2s benämndes tredje klassens kronometrar över 2s benämndes fjärde klassens kronometrar
1866 års regelverk kom att nyttjas 1867 till 1872. Den 27:e december år 1872 kom regelverket att göras om igen (det nya togs i bruk år 1873). Nu introducerades en tredje klass för fickkronometrar, vilken innebar en testningsperiod på 44 dagar. Det är också denna längre testningskategori för fickkronometrar som starkast har kommit att förknippas med observatorietestning och observatorietävlingar, men då under benämningen första klassens kronometrar. Kategorisystemet som beskrevs ovan med kategorier som bestämde testningslängd och med indelning i olika klasser beroende på resultat kom med tiden att göras om till ett system där kategorierna istället benämndes klasser. Prissystemet kom dessutom att utökas från att endast premiera ett fåtal av de bästa urverken. I det senare klassystemet, som introducerades tidigt 1900-tal, definierade klasserna testningslängd och tillåtna gränsvärden, likt de tidigare kategorierna, och de deltagande bättre urverken kom att tilldelas exempelvis första-, andra- och tredjepriser beroende på resultat (guld, silver och brons på vissa observatorier – alla urverk tilldelades inte pris). I någon mening kan det väl sammanfattas med att de tidigare kategorierna blev klasser och de tidigare klasserna blev priser.
Borel & Courvoisier nummer 53629 är troligen byggt på ett råverk från Piguet Frères (L’Orient-de-l’Orbe) eller Aubert Frères (Derrière-la-Côte). Urverkstypen benämns ofta Jürgensen-kaliber efter tillverkaren Jules Jürgensens omfattande användning av liknande urverk.
Nummer 53629 testades år 1872 enligt 1866 års regelverk. Urverket testades i 30-dagarskategorin för fickkronometrar och uppvisade under testningen en genomsnittlig gångvariation på 0,39s, vilket alltså innebar att den räknades till den första klassen.
Totalt testades 160 fickkronometrar år 1872, 108 i 30-dagarskategorin och 52 i 15-dagarskategorin. Av de 108 urverk som testades i 30-dagarskategorin kategorin kom Borel & Courvoisier 53629 på plats 36.
Urverken testade i 30 dagars-kategorin år 1872 för fickkronometrar klassificerades enligt följande: Platserna 1 till 56 som första klassens kronometrar Platserna 57 till 104 som andra klassens kronometrar Platserna 105 till 108 som tredje klassens kronometrar
Av de totalt 160 fickkronometrar i båda kategorierna var 113 ankarverk, 31 hade kronometergång med vippa, 11 hade kronometergång med detantfjäder och 5 var tourbilloner. Bredden vad gäller gångtyper bland de 160 testade urverken ger en intressant insyn i eventuella prestandaskillnaden. I dokumentationen från 1872 års testning ges den genomsnittliga gångvariationen för alla gångtyper: Kronometergång med vippa: 0,46s Kronometergång med detantfjäder: 0,54s Ankargång: 0,53s Tourbilloner (alla gångtyper): 0,58s
Nu över till klockan och kortfattat om reparationen.
Jag hade fått ett urverk med tavla samt en visningsboett – jag skulle försöka få ihop detta till en fungerande klocka. Börjar med att noggrant mäta upp boett och verk för att se om verket skulle passa i boetten. Det såg ut som om det skulle fungera, fräste och filade bort en del material från boetten – verket passade.
Eftersom verket saknade uppdragsaxel blev det nästa steg – att anpassa en axel. Hittade en lämplig kandidat som jag svarvade till. Efter det svarvade jag ett rör som sattes in i boetten så att det skulle gå att ställa visarna. Efter det rengjordes verket och sattes igång. Man slås av det enorma arbete som lagts ner på alla detaljer och hur väl utformat allt är. Mer förklaringar vid bilderna. Varsågod och njut!
Härligt perlage – hantverksmässigt utfört.
Centrumstiftet slås ut.
Stiftet löst.
Stiftet är något böjt vid midjan, detta skapar visarfriktionen.
Visarväxelhjulsaxeln sliten. Visarväxelhjulet satt fast, klockan stannat.
Visarväxelhjulsstiftet innan polering.
Stiftet polerat.
Det polerade stiftet på plats.
Blåser med dammpusten – hjulet snurrar lätt igen!
Nu är det dags att leta reda på en passande uppdragsaxel.
Börjar med att mäta F-måttet.
Söker i DCN-katalogen efter en passande axel. F-måttet 665, 1361, kan den passa?
DCN-1361 skall provas.
Ja, passar rätt bra. Styrtappen är lite för lång.
Transmissionshjulet passar precis över fyrkanten, men inte på den dela av axeln där den ska passa. Inga problem, bara att svarva lite.
Muffhjulet passar perfekt.
Spåret för regeln lite för smalt.
Mäter regelns tjocklek.
Kortar av styrstiftet i svarven.
Sätter av den nya spårbredden med ett bladmått.
Breddat spåret för regeln i svarven.
Svarvar en ansats för transmissionshjulet, kommer att fungera fint.
Uppdragsaxeln fungerar!
Kontrollerar så att verket hamnar i rätt position i boetten.
Märker ut placeringen av visarställningsröret.
Märker ut placeringen av visarställningen.
Borrat hål i boetten och anpassat ett nysilverrör för visarställningen.
Svarvar ett visarställstift i nysilver, samma material som i boetten.
Stiftet passar.
Ska testa om visarställningen fungerar.
Stiftet intryckt – i visarställäge.
Balansen.
”Långa” kurvknän till breguetkurvan.
Spiralrulle och ytterfäste. Tittar du noga på de inre spiralvarven ser du att avstånden inte är lika – varvfel. Låter dessa fel passera.
Här syns tydligt de olika skikten i kompensationsbalansen.
Liverrullen fint polerad. Liverstenen i safir.
Verkbottnen efter rengöring.
Verkbottnens tavelsida efter rengöring.
Centrumstenen spräckt. Letade efter en passande fattningssten, men hade ingen. Hade ingen modern sten heller, alternativet skulle vara att svarva en fodring i mässing. Jag valde att inte göra någonting.
Fjäderhus med fjäder.
Vackert utformat gånghjul. Anlöpningen tyder på att någon borrat in en tapp.
Slitage på gånghjulsdriven.
Centrumdriven.
Centrumhjulet.
Ett av visarställhjulen.
Bryggan för gång- och sekundhjul innan motstenen för gånghjulet kommit på plats.
Otroligt vackert utformad hake, med välvda hakstenar individuellt inslipade i korrekt längd. Den ringformade delen till vänster är en motvikt.
Haktappar utformade för motstenar.
Hakgaffel och säkerhetskniv.
Hakbrygga med motsten.
Den vackert graverade centrumhjulsbryggan.
Kronhjulet.
Stoppverket för en gångs skull komplett.
Gångpartiet.
Gångparti med den säregna haken.
Balanskloven – ”örat” till vänster är till för att skydda spiralen från att haka upp sig vid en stöt.
Verket klart.
Stoppverket till vänster.
Uppdrag och visarställning fungerar nu som det ska.
Tavelsidan i stort sett klar.
Verket ihopsatt.
Balansklove och balans.
Lagerstenarna infattade i skruvade guldjeatonger.
Detalj av centrumhjulet.
Tavlan har inga tavelpelare. Den kläms fast direkt på verket.
Lars hade bett mig se över ett Movadofickur. Vid en första snabbtitt verkade det ganska bra, förutom kronan som var sliten.
Efter lite närmare inspektion på verkstaden upptäckte jag att en lagersten var sprucken och spiralen såg konstig ut. Inga större problem så det var bara att sätta igång.
Letade först reda på en ny passande krona. Därefter tittade jag närmare på spiral och balans. Spiralen hade varvfel, breguetkurvan var inte plan samt formen var fel. Riktade först varvfelen – dvs avstånden mellan spiralvarven som inte var lika. Sedan gjorde jag kurvan plan, sist riktades kurvformen. Även ruckstiften justerades och riktades. Balanstapparna var lite slitna, de fick poleras i rullbänken.
Gaffeln på gånghaken hade märken av slitage, den fick poleras. Först fick jag dock ordna till min polerfil som är välanvänd och hade blivit sliten.
Sedan var det löpverkets tur, alla hjulen kontrollerades och tapparna inspekterades – centrumhjulet var rejält slitet. Det gick fint att polera bort alla märken men nu glappade hjulet lite väl mycket i hålet. Beslöt mig därför att sätta in en sten istället för det slitna mässingshålet.
En av stenarna i löpverket var sprucken. Tryckte sönder den med ett verktyg – öppnade fattningen – med det speciella verktyget – och satte in en ny sten av syntetisk rubin. Innan det fanns syntetiska lagerstenar använde man äkta rubin. Dessa stenar var mycket sköra och gick inte att pressa in, utan de sattes fast i en fattning. Med hjälp av svarv eller ett speciellt skärande verktyg gjordes fattningen. Man vek sedan över en kant – med hjälp av ett speciellt verktyg – över stenen. Jag brukar – om det finns möjlighet – att fatta in även den moderna stenen. Det ser snyggare ut och man förstör inte fattningen. Då mäter jag först öppningen och ser om det går att använda en standardiserad sten. Sedan pressar jag ner stenen med steninpressaren om det behövs annars viker jag bara över kanten med mitt verktyg.
En sten till balansen var lös, så den fattade jag om när jag ändå var i farten. Kronhjulet skars rent från grader så att det inte skulle skära in i verkbotten.
Allt klart för rengöring!
Verket sattes ihop och oljades – men verket gick väldigt dåligt…
Vad var fel?
Balansen svängde fint men helt plötsligt stannade den, jag kunde se att balansen stannade mot hakens horn. Felet låg någonstans i gångpartiet. Hur kontrollerar man gången?
Först tar jag bort balansen. Sedan kontrollerar jag gången. Tittar på hur gånghjulstanden faller mot vilytan på hakstenen – vila 1 – den skall vara ungefär en grad. Detta skall vara lika på båda stenarna. Sedan skall haken ha en liten fri väg innan den vilar mot anslagsstiftet – vila 2. Detta skall också vara lika på bägge sidor. Om det ser riktigt ut är gången OK.
Sedan sätts balansen tillbaka och hornluften kontrolleras. Man vrider då balansen så att liverstenen står mitt för hornet – då skall haken gå att röra litegrann. Också detta skall kontrolleras och vara lika på bägge sidor.
Sist kontrollerar jag knivluften. Då vrider jag balansen så att luften mellan den lilla rullen- säkerhetsrullen – på liverrullen och hakens säkerhetskniv kan kontrolleras. Den skall vara liten och samma på båda sidor. Här var felet! Alldeles för stor luft! Då är kniven för kort.
I detta fall bestod kniven av ett inpressat mässingsstift i haken. (Som det brukar.) Jag kunde med hjälp av en stans trycka kniven utåt mot hakgaffeln så att jag fick korrekt knivluft. Ibland går det att platta/sträcka kniven något, ibland får den bytas, ibland får hela haken bytas. Ett ovanligt fel som man undrar hur det uppstått? Hur har klockan gått innan? Detta justeras på fabriken, normalt behöver man som urmakare inte justera detta.
Nu gick klockan! Men hur? Bra men fel!
Plus 256 sekunder – över 4 minuter per dygn – lite väl mycket!
Fick ta fram mina reglagebrickor och tynga ner balansen något.
Några brickor senare gick klockan som den skulle – håller tiden fortfarande!
Som alltid när man lagar gamla klockor – överraskningar väntar!
Verket innan renovering
Verket innan renovering – med ny krona.
Ruckstiften sneda och för brett isär.
Ruckstiften riktade
Man ser att ytterfästet – stolpen står upp ovanför kloven. Yttersta varvet på vänstersidan brett i förhållande till övriga varv. Varven till höger mer isär än de till vänster. Rikting behövs!
Spiralen ocentrerad – jämför avsånden på höger resp vänster sida.
Kurvan är inte plan. Tappen sliten.
Balanstapparna poleras i rullbänken.
Kurvan plan och tappen polerad.
Yttersta varvet skall riktas.
Yttersta varvet skall riktas.
Varvfelet riktat – kurvformen skall justeras.
Varvfelet riktat – kurvformen skall justeras.
Det blanka märket är slitage som skall poleras.
Haken i kläm – polerfil framför.
Ränder på filen tyder på flitig användning. Nu är det dags för verktygsvård!
Filen skärps med en diamantfil.
Skarp och fin igen!
Rejält sliten centrumtapp.
Borta!
Polerad och fin igen.
Alldeles för stort glapp, något måste göras!
Letar upp en passande sten.
Det gick fint att riva upp hålet i steninpressaren. Var noga med att ”dra” hålet rätt så att inte hjulet lutar – visarna tar i glaset.
Kontrollerar att hjulet står rakt. Kontrollerar med minutvisaren.
Om det blir fel och snett får man sätta upp i svarven och svarva upp hålet med hjälp av planskivan.
En sprucken sten.
Mäter med en skruvmejsel upp hålet.
Hittar en passande sten.
Verktyg för att öppna fattningar.
Verktyg för att öppna fattningar.
Vrider verktyget tills fattningen är öppen.
Fattningen öppen.
Ser till att inga grader eller smuts finns i hålet.
Stenen passar i fattningen.
Stenen passar i fattningen.
Pressar in stenen.
Verktyg för att sluta fattnigen.
Sluter fattningen. Onödigt för stenen sitter ändå.
Dubbel säkerhet – inpressad + infattad sten.
Den lösa stenen i balanskloven.
Grader på kronhjulet skar upp märken i verkbottnen.
Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!
Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.
Fräsmaskin för dekorationer.
Kopierings – eller konturfräsmaskin. Här tillverkades delar till gångpartiet med hög precision.
Revolversvarv.
Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.
En kund hade lämnat in ett fint guldfickur. Verket visade sig vara av mycket hög kvalité, men det fanns ingen märkning på vare sig boett eller verk.
Tack vare min vän Eric fick jag reda på lite mer om vem som kan ha tillverkat klockan.
Ett antal urmakare gick samman som ”Union Horlogère Suisse” för köpa in urdelar samt att organisera tillverkningen av delar.
Alla medlemmar av ”Union Horlogère Suisse” var beroende av sammanslutningen vars mål var att sälja klockor av hög kvalité under namnet ”Alpina”. Den nya sammanslutningen fick snabbt acceptans. Tillsammans med kvalificerade tillverkare började sammanslutningen att utveckla egna verk. Resultatet av denna sammanslutning blev Alpina Union Horlogère eller helt enkelt Alpina.
Alla ståldelar var ovanligt vackert polerade, till exempel var den fyrkantiga delen av uppdragsaxeln där muffhjulet löper var helpolerad. Alla löpverkshjulen var tillverkade i hårdvalsat lågkaratigt guld. Delarna i gångpartiet var smäckert utförda, balansen var också fint tillverkad med fint polerad balansaxel. Breguetspiral och patentruckning – noterbart är att skruven för ruckningen hade spår, hål och fyrkant för att förenkla finjusteringen. Tandantalen på hjulen i visarväxeln var något högre än normalt, detta för att minska glappen mellan hjulen. Spärrhjulet var direkt fastskruvat i fjäderhuskärnan, också dessa delar vackert slipade och polerade. Stoppverk för att utnyttja fjäderns kraft optimalt.
Efter några smärre justeringar och poleringar av tappar med små slitage, rengjorde jag verket, epilamiserade ”behövande” delar och satte samman verket. Trots den höga åldern på verket gick det fantastiskt fint.
Notera skruven för patenruckningen.
Balansparti.
Visarväxeln.
Uppdrag och visarväxel.
Balansen med sin breguetspiral.
Balansen med sin breguetspiral.
Balansen med sin breguetspiral.
Hjulet i hårdvalsat guld.
Centrumhjulet. Några små ränder kan skymtas – det är ett mindre slitage.
Gånghaken, vackert polerad med snygga facetter och välvda hakstenar.
Gånghjulet.
Uppdragsdelarna. Notera den fint polerade fyrkanten på uppdragsaxeln.
Balanskloven, motstenen borttagen.
Minutrör – visarväxelhjul – timhjul. Med ovanligt många tänder för mindre glapp.
De två små hålen på fjäderhuskärnan är till för ett verktyg för att dela kärnan/spärrhjulet.
Fjäderhuskärnan också den vackert utförd.
Spärrhjulet vackert slipat och polerat.
Spärrhjulet vackert slipat och polerat.
Spärrhjulet vackert slipat och polerat.
Stoppverket monterat på fjäderhuset. Ovanligt fint utförda.
Uppdragsdelarna på plats, sett från verksidan.
Uppdrag, fjäderhus och löpverk på plats.
Uppdrag, fjäderhus och löpverk på plats.
Verket snart ihopsatt.
Oljad motsten.
Balansens motsten med oljedroppe. Tack vare att ytan är epilamiserad blir droppen hög och fin.
Balanskloven. Svanhalsfjäder, genom att vrida på den fingängade skruven kan man finjustera gångresultatet.
Tavelsidan.
Balansen svänger för fullt.
Gång- och balansparti.
Alla löpverkshjulen är vackert polerade och tillverkade i guld.
Den långa stålbiten till höger är spärren. Hjulet i mitten är kronhjulet.
Verket renoverat och klart för montering i boetten.
Fick in ett intressant fickur med löst glas. Det var enkelt att fästa. Passade på att ta några bilder.
William Tod föddes 29 april 1822. Williams far – George – invandrade från Skottland. Fadern drev först en hotellrörelse i Majorna. Han köpte senare fastigheten på Magasinsgatan 5, där han fortsatte att driva sitt hotell.
William gick i lära hos A G Svanström där han var gesäll 1844. Han fortsatte sin utbildning i Köpenhamn 1845-46, Wien 1847-48, var gesäll i Stockholm hos G W Linderoth 1849-50. Han startade sin verksamhet i Göteborg 1850 på ovannämnda adress – Magasinsgatan 5.
C. L. Malmsjö hade den största urproduktionen i Göteborg mellan åren 1841-1873, hans tillverkning i värde låg mellan 2600-3600 riksdaler. Därefter kom W. Tod, värdet av hans tillverkning under åren 1850-1873 låg mellan 1300-1900 riksdaler.
Williams bror – James – var juvelerare och silversmed på samma adress. Kan det vara James som gjort de vackra gravyrerna på denna klocka?
Intressant är också att Williams fru – Augusta Matilda Carlman (född 1845) – också var utbildad urmakare.
William Tod dog 24 juli 1888.
(Bilden av William hämtad ur ”En ny tidskrönika från Göteborg” utgiven av Magnussons Ur vid deras 115-års jubileum år 1977)
William Tod
Urtavlan.
W.Tod Göteborg
Innerlocket.
W. Tod, Göteborg, Echappement libre a Ancre
Ligne Droite, Balancier Chronometre, Spiral Breguet, 15 rubis
Sista delen – ihopsättning och slutkontroll.
Några smågrejer som behövde ytterligare justering samt fixa till visarna.
Efter rengöring epilamiserar jag verket. Detta för att oljan skall stanna där jag lägger den. Annars kan olja och fett ”fly” ifrån sina lagerställen och smörjningen blir dålig.
Skada på centrumhjulet. Ett hack på sätet för tappen. Men – ingen fara.
Hur fjäderhuset blivit så här repigt?
Ja, det undrar man.
Ihopsättning.
Snyggt uppdrag!
Verket ihopsatt, kontroll i testapparat.
Nej, inte fler fel!
Jo. Misstänkte detta. Balansen är för lätt! 187 sekunders fortgång är alldeles för mycket för att kunna ruckas med ruckstiften – balansen måste göras tyngre!
Plockar fram vikterna!
187 sekunder = 3 minuter och 7 sek. Får bli brickorna i tub 6.
Tar fram ett verktyg för att lossa skruvarna på balansen. Jag klämmer fast skruven i hållaren.
Skruven sitter fast. Jag väljer skruven så långt ifrån den slitsade delen som möjligt. Man gör det för att bimetallbalansen kompenserar mer ju mer vikt som adderas till ytterdelen. Det blir således minst kompensationseffekt vid värmeförändringar så här.
Väljer ut två brickor – en för varje sida så att balansen bevarar sin jämvikt. Storleken skall vara i samma diameter som skruven.
Lägger brickorna på ett suddgummi, då ligger de på plats och du kan trycka ner skruven i underlaget så att brickan fäster.
Kontroll igen.
Kan inte bli bättre!
Nu skall bara haltningen ställas in.
Då går klockan som den ska, nu är det dags att börja med kronografdelen.
Uppdraget på plats. Men det går alldeles för trögt att dra ut kronan till visarställäge – ett fel till…
Ytorna på regeln skall omformas, slipas och poleras.
Polering.
Polering.
Så, bättre.
Verket ihopsatt och klart!
Skruvar polerade, armar slipade, verket renoverat och rengjort – ser bra ut.
Ska försöka att byta visare. Hittar en ny som ser bra ut men hålet är alldeles för stort. Tänkte göra på samma sätt som på den gamla visaren. Tar en liten sekundvisare och pressar in putsen i hålet på den stora sekundvisaren. Tar bort den lilla visaren. Fungerar utmärkt!
River upp hålet så att visaren passar på axeln. Ser bättre ut än den gamla visaren.
River upp hålet så att visaren passar på axeln.
Klockan klar!
Klockan klar!
Klockan ristad med Alf Lie – en norsk urmakare, firman finns fortfarande kvar!
Klockan klar!
Video på den fina minutväxlingen:
Ska försöka förklara funktionen på kronografen – tidtagningen.
1. Tryckknappen i kronan har tre funktioner: start – stopp – nollställning. När du trycker in kronan tar en ”krok” tag i pelarhjulet 5. och flyttar fram hjulet ett steg.
2. Pelarhjulet 5.har två ”våningar” – i botten syns 15 stycken sågformade tänder (som kroken tar tag i och drar fram vid varje tryck på tryckknappen) andra våningen har fem tårtbitsformade tänder – eller kammar.
3. Armen 9. sköter om drivningen av kronografsekundhjulet 6.- kopplar i och ur ingreppet mellan 6- och 7.
Hjulet 8. sitter på urverkets sekundhjul. När en minut gått tar ett stift på sekundhjulet 6. tag i armen 2. och flyttar stjärnhjulet som i sin tur minuträknarhjulet 10. ett steg.
4. Armen 4. blockerar sekundhjulet 6. när kronografen är stoppad.
5. Nollställarmen 4. faller ner mot sekundhjulet 6. och minuträknarhjulet 10. Visarna nollställs.
Denna del handlar om själva renoveringen och hur jag försökte att lösa problem och fel samt de överraskningar som dök upp.
Vid en sådan här renovering får man räkna med att del dolda fel och överraskningar dyker upp. När det blir lite för många extrafel får man börja prioritera vad som behövs göras för att få klockan att fungera – man får fundera lite på tidsåtgång och så vidare.
Det som oroade mig mest var den dåligt gjorda tappinborrningen och den dåligt utförda omfodringen av kronografdrivhjulet. Efter vidare undersökning av hjulet framkom det att driven var spräckt – inget att göra åt den. I värsta fall hade jag behövt att byta ut hjulet eller tillverka en ny driv. Kronografdrivhjulet skulle gå att sätta upp i svarven och göra en ny centrerad fodring. Men jag tänkte också att två ocentreringar kan ta ut varandra om man passar in dem i rätt lägen. Chansade på det senare – det visade sig att det fungerade.
Klicka på småbilderna om du vill se större.
Nu är det dags att börja fixa till repiga skruvar i min gamla fina skruvpolerare.
Nu är det dags att börja fixa till repiga skruvar i min gamla fina skruvpolerare.
Nu är det dags att börja fixa till repiga skruvar i min gamla fina skruvpolerare.
Nu är det dags att börja fixa till repiga skruvar i min gamla fina skruvpolerare.
För att inte repa ner verket ytterligare filar jag till en nysilverklinga för att ta bort armar och fjädrar.
För att inte repa ner verket ytterligare filar jag till en nysilverklinga för att ta bort armar och fjädrar.
Rost på en fjäder.
Sätter fjädern i en hållare.
Tar fram mina putsfilar. Speciella filar från Vallorbe som skär i alla riktningar. Mycket bra för putsning.
Borta!
Den smutsiga filen rengör jag med smutsig Rodico.
Ren!
Skruvar tillbaka alla skruvar på respektive plats. Sparar mycket tid när man sätter ihop!
Repiga skruvar och rostfläck.
Ska slipas ren. Gör det på en hockeypuck.
Hockeypuckar kan man använda till mycket!
Går att fräsa, borra och fila i. Tung – åker inte runt på bänken. Forma den som du vill!
Billig och bra boettkudde mm mm.
Långdrar den rostiga delen med mina gamla superömtåliga shellackstenar. Precis som originalet långdragits. Ger en speciellt skimrande långdragning. Så blir det inte med moderna grejer!
Tyvärr finns inte många hela stenar kvar, tappar men den, kan det sluta i pulver på golvet…
Klar!
Klar!
Kopplingsarmen och dess fjäder. Drivhjulet för kronografen.
Plockat bort en del grejer.
Plockat bort en del grejer.
Nollställararmen. Kronografsekundhjulet med sitt nollställarhjärta.
Plockat bort en del grejer.
Rost på hjärtat – inte snyggt.
Dags för slipning med shellackstenen igen.
Lägger smådelar som ska bearbetas på en champagnekork. Ser du att fibrerna i korken går åt två håll?
Delen som sitter i flaskan är hård på den plana ytan och mjuk på sidorna – perfekt för slipning!
Hjärtat slipat och fint igen.
Skev och böjd fjäder för minuträknarhjulet.
Testar med hjälp av en mässingskorntång att rikta fjädern. Drar från fästet ut mot spetsen – vinklar tången åt det håll jag vill att fjädern skall böjas.
Grovriktad.
För rikta den bättre tar jag loss den och sätter upp i en hållare.
För rikta den bättre tar jag loss den och sätter upp i en hållare.
Nu är den rak – återstår att justera böjningen så att den spärrar minuträknaren lagom mycket.
Den snillrika frammatningen för minuträknaren.
Den snillrika frammatningen för minuträknaren.
Bara lite kvar nu!
Sist drar jag av kronografdrivhjulet med ett speciellt verktyg.
Detta var en av de saker som oroade mig mest. Ingreppet mellan dessa hjul. Hjulet till höger var väldigt ocentrerat.
Här skulle en fjäder suttit!
Det enda som fanns kvar var det avbrutna styrstiftet.
När jag lossade skruven för löpverksbrygan fjädrade hela bryggan. Något böjt eller skevt? grader?
Löpverket och ”muffledaren”
Nu har sekundhjulet åter sin friktionsfjäder.
Gjort en ny friktionsfjäder. Fick inte ur det avbrutna styrstiftet. Fick göra en fjäder utan styrstift. Fjädern hålls ändå på plats i urfräsningen. I det gängade hålet skruvas kronografbryggan fast – således inte till för att fästa friktionsfjädern. Lite lurigt.
Lägger den skeva bryggan på hålplanet för att kontrollera den.
Var är felet?
Någon gjort grader på undersidan av bryggan. Skär bort dem med en stickel. Kontrollerar planheten igen.
Ytterligare ett stort problem. Sekundhjulet hade inborrade tappar. Tyvärr var inborrningen dåligt gjord.
Ser du att stålaxeln är flammig?
Den har blivit anlöpt för att det ska gå lättare att borra i, sedan inte bortslipat ordentligt.
Krokigt och ojämnt.
Krokigt och ojämnt.
Balansringen är mycket skev.
Tar fram en speciell tång för att rikta svåra balansfall.
Flytta tången på skänkeln beroende på var felet sitter. Håll med tången och böj med fingrarna eller en mässingskorntång.
Nu börjar jag riktningen.
Mycket böjd.
Provar i rundlöpcirkeln om det löper plant.
Lite kvar. Ser du luftspalten mellan balansringen och linjalen?
Ajdå! Ytterligare fel. Liverrullen spräckt. Förmodligen är balansaxeln utbytt vid något tillfälle och då passade inte liverrullen riktigt.
Kontrollerar så att rullen ändå sitter fast. Låter den vara.
Tyvärr hade driven spruckit när en ny tapp hade satts in. Tyvärr inget som jag kunde rätta till. Men skulle driven fungera?
Många fel på detta hjul!
Spräckt driv, snett inborrade tappar som dessutom inte var raka. Inga bra odds!
I och med att driven spruckit har den också svällt lite och avståndet mellan tänderna är inte lika.
Får sätta ihop verket igen och prova ingreppen – det verkar som om det funkar trots allt.
Många timmar senare – äntligen dags för rengöring.
Anders Andersson - Urmakeri 