Etikettarkiv: skruv

Valjoux 72 med inbyggd manual

Publicerad den av
1

Lars kom till mig med sin kronograf av märket Enicar. Klockan gick dåligt och timräknaren fungerade inte. Vad behövdes?

Men först lite om Enicar.
Det finns böcker och mycket skrivet om Enicar på internet. Enicar har blivit populär bland samlare och entusiaster. Vill du läsa mer finns länkar längst ner på sidan.

Del av omslaget till en reservdelskatalog från Enicar.

År 1913 startade Ariste Racine tillsammans med sin fru Emma Blatt företaget Enicar – han vände helt enkelt bokstäverna i sitt efternamn. I början höll man till i La Chaux de Fonds men redan 1919 hade företagit vuxit så mycket att man behövde mer plats. Då byggdes en ny fabrik i Lengnau. Från och med nu användes namnet Enicar på klockorna. Ariste Jr klev in i företaget 1934 han var precis som sin far en duktig affärsman. Man utvecklade flera egna verk men använde även urverk från AS och Valjoux – som i Lars klocka. Valjoux kaliber 72.

Lars berättade att han köpt klockan som ny någon gång på 70-talet. Någon gång lämnades klockan in i Borås för reparation, troligen var det då KL skapade den inbyggda manualen!
Mer om den längre ner.

Stopp i löpverket ”de luxe”, del av pelarhjulet gått av och blockerar centrumhjulet. Inte så konstigt att klockan gick dåligt. När jag tagit av tavlan kunde jag också se att fjädern för timräknarens nollställararm var felmonterad.

Efter att jag och Lars kommit överens om vad som skulle göras med klockan var det dags att sätta igång med reparationen.
Verkmästarna i Göteborg hade alla reservdelar som behövdes.

Eftersom en av pelarna på pelarhjulet var avbrutna riktade jag min uppmärksamhet särskilt på det området.

Pelarhjulets skruv märkt med K L. Man ser även att en av pelarna är avbruten.

Hur var det då med manualen som rubriken antyder?

Så här ser andra upplagan av manualen från Valjoux ut från januari 1965. Här visar och förklarar man på ett enkelt sätt hur timräknarmekanismen för Valjoux 72 skall sättas ihop.

Jämför detta med en modern manual från ETA för den vanliga kalibern 2824-2. Här visas enbart uppdrag- och ställmekanismen på en A4-sida. Totalt omfattar manualen 24(!) sidor. (För kronografverket 7750 behövs 28 sidor.) Man ser att varje del har fått ett nummer som talar om i vilken ordning de olika delarna ska monteras. Finns även några symboler för hur de olika delarna ska smörjas.

Del av ETA-manualen med ordningsnumren på delarna.

Här är fourniturlistan – dellistan. Först vilken position delen har, sedan ett oändligt långt reservdelsnummer på några av delarna – några delar är endast märkta med ”Var” – utan delnummer. Det betyder att denna del finns i flera ”Var”ianter eller versioner, men man talar inte om vilka som finns. Sedan följer delarnas namn på olika språk. Jag inkluderar några PDF:er för jämförelse med äldre och nya manualer så kan ni jämföra.
Jag vet inte om dagens urmakare behöver all denna information med beskrivningar liknande byggsatsbeskrivningar, eller om man klarar sig lika bra med den äldre typen? Är man utbildad urmakare borde man ju veta i vilken ordning delarna ska sitta och monteras?

Men åter till K L och Valjoux 72. Hen har gått ett steg längre än både gamla och nya manualer och numreringar!
Detta kanske är framtiden för urmakeriet?

Så här ser verket ut på lite håll, men tittar man närmare ser det ut så här:


Här har delen/delarna, positionen och skruven fått en märkning!
Tänk så praktiskt. Ingen konst att sätta ihop en komplicerad mekanism! 🙂
Bara att gratulera K L som uppfann detta geniala system.
Tar tacksamt emot tips om vem den mystiske K L från Borås är!

Själva reparationen bjöd inte på några större överraskningar men det fanns två justeringar som behövdes. Båda gällde skruvar, skruv nr 3 samt en onumrerad tavelskruv.

När jag drog åt skruv nr 3 blockerade den rörelsen på kopplingsarmen. Den arm med ett hjul som driver sekundräknarhjulet. Det är ett ganska vanligt fel på skruvar med en ansats. För att justera den på ett enkelt sätt använder man en skruvfräsplatta.

Varje fräs har ett nummer som motsvarar hålets diameter.

Eftersom skruven blockerade armen fräser jag bort lite material på skallens undersida, ansatsen blir lite högre/längre. Om det är för mycket luft på armen fräser man bort lite material på ansatsen, gängan sitter då i hålet.

Nästa skruv som innebar problem var en av tavlans skruvar. Tavelskruven skruvas först ned mot verkbottnen, sedan skruvar man upp skruven som går in i ett spår i tavelpelaren. Tavlan dras då ned mot verkets tavelsida och ligger dikt an.

När skruven dragits åt låg den för nära kopplingsarmen.

Filade bort lite material på kanten av armen så att den går klar från skruven.

Verkmästarna hade en passande originalkrona.
Reparationen klar.

 

 

 

 

Valjouxsymbolen med ett R i Ebauchesskölden – R står för Raymond Frères SA.

PDF:er
Valjoux VAL23_72
Valjoux 72+72c+88+90 VAL72_72C
Se ETA Customer Service för de moderna manualerna:
https://shopb2b.eta.ch/en/technicaldocuments/index/pdf/id/1883/

https://shopb2b.eta.ch/en/technicaldocuments/index/pdf/id/2080/

Länkar:
Googla på: vintagewatchinc.com/enicar/
https://www.vintageenicar.com/for-sale-1
http://www.enicar.com/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Enicar
http://www.verkmastarna.se

H. L. Matile no 10790- en utmaning, del 2.

Publicerad den av
Svara

Del 2

När allt var klart med att få verket att fungera i boetten var det dags ägna själva verket uppmärksamhet och få det att fungera.

När jag bestämde mig för att laga klockan hade jag upptäckt några smågrejer som jag tänkte kolla extra. Det var dels nollställningen av kronografen som inte fungerade till 100% och minutvisaren med sin konstiga tapp som jag tänkte börja med.

Jag valde att istället för att borra ett hål i centrumaxeln att svarva en tapp. Sedan tänkte jag mig ett rör med en tapp för visaren. Min tanke var att inte skada centrumaxeln mer. Om något skulle gå snett, hålet inte hamnade rätt eller att axeln skulle spricka (på samma sätt som hänt nu), var det bättre med ett rör som är lättare att göra nytt än en ny centrumaxel. Det går ju att laborera med hållfastheten på detta sätt. Om man sparar ännu mer av originalaxeln och gör röret tunnare, man kan ju till och med göra en brottanvisning för att den mer lättersatta delen ska gå sönder om en olycka är framme eller om det är en väldigt känslig och delikat del man repararerar. Så får man hoppas att framtidens användare är rädda om klockan.
Något som jag aldrig sett förut är att minutvisaren är överst, sedan kommer sekundräknaren och underst timvisaren.
En kommentar om den tidigare reparationen.
Man ser hur viktigt det är att vara noggrann när man borrar in en tapp. Om man inte centrerar borret blir hålet snett, om man dessutom inte gör tappen rätt som ska in i hålet t.ex. för konisk eller för stor spricker det lätt. Man får tänka efter så att man tar med så många parametrar som möjligt när man planerar sitt arbete. Om du till exempel borrar med ett hårdmetallborr i en glashård axel utan att anlöpa, då blir ju området vid hålet oerhört sprött och en presspassning skulle spräcka axeln.

Vidare med resten av renoveringen.

Efter rengöringen kontrollerar jag alltid delarna så att det verkligen är och ser rent ut. Kollar stenarnas funktionsytor efter oljerester  – använder en putspinne vid behov, kollar ställen där jag vet att det brukar vara svårt att rengöra och det ofta är smutsigt till exempel uppdrag, fjäderhus och liknande.  Därefter brukar jag epilamisera alla stenhål, gånghjul och hake och andra lagerställen samt vid uppdraget. Jag gör det för att vara säker på att olja och fett ligger kvar där jag vill att det ska vara.
Här följer en liten genomgång av alla vackra delar och sammansättningen av urverket. Kronografdelen tar jag sist.

I nästa del vänder jag på steken och koncentrerar mig på tavelsidan och kronografen.

H. L. Matile no 10790- en utmaning, del 1.

Publicerad den av
2

Eric bad mig att undersöka om jag kunde sätta in ett fint urverk i en boett. Han hade återigen kommit över ett fint urverk som slaktats på sin boett. Han hade med sig några visningsboetter som kanske kunde passa till verket.
Verket var ett observatorietestat kronometerverk dessutom utrustat med kronograf med 1/5-dels sekund. (Två begrepp som ofta förväxlas, kronometer och kronograf – här har vi båda.)
Passade på att ta några bilder av verket innan jag satte igång.
Klicka på småbilderna för att se större.

Börjar med att ta bort balansen så att ingen olycka sker med den. Kontrollerar om jag kan se något allvarligt fel. Verket fungerade när jag drog upp den lite, det enda jag fann var att nollställningen av kronografen gick lite trögt. Tippade på att det nog bara var smuts som gjorde att det gick trögt. Minutvisaren hade också en konstig och skev tapp. Min erfarenhet av så här gamla kronografer är minst sagt begränsad, jag visste helt enkelt inte hur det brukar se ut.
Men kvalitén på verket var ju någonting alldeles extra!
Sicken kvalité!

Mitt största bekymmer – hur var detta tänkt?

På bilden ovan ser man den avbrutna uppdragsaxeln samt under den en öppning med en arm med ett hål i. Här sker start – stopp – nollställning av kronografen.
Det krävs ganska stor kraft för att trycka fram kronografens funktioner. Jag visste inte hur kopplingen mellan denna öppning och tryckknappen hade sett ut från början. Tyckte att proportionerna inte stämde riktigt med vad jag var van vid från tidigare reparationer.
Skulle detta fungera även i den nya boetten?
Såg inga märken på verkets kant efter någon ytterligare konstruktion. Såg framför mig en krona med tryckknapp för kronografens funktioner, mellan verket och kronan ett rör som för över kraften från tryckknappen till kronografen, sedan någon form av tapp/axel som trycker mot start/stopparmen. Jag hade en oro för att den stora kraften som krävs för att mata fram kronografen skulle bli för ensidig belastning för kronan.
Framtiden får utvisa om min oro är berättigad.
Det var värt att försöka få detta att fungera – en utmaning som passade mig!

En av boetterna skulle fungera. Prov och kontroll.

Fastnade för en av boetterna. Den var tillräckligt tjock för att verket skulle passa i höjd, den var något för stor så att jag skulle bli tvungen att tillverka en verkring, då kunde jag kontrollera så att verket hamnade på rätt plats samt att jag fick lite extra utrymme mellan verk och boett om jag skulle behöva göra någon extra konstruktion för att få kronografen att fungera. Kronröret hade även det generösa mått för att få plats med extra rör etc,
Tog kontakt med Eric och berättade att jag trodde på projektet. Det borde gå att få det hela att fungera!

Nu var det dags att noggrant mäta upp boett och verk för att göra en ritning på verkringen och sedan tillverka ringen och få verket att fungera i boetten.

Ja det var många åtgärder och många delar som ska samverka för att det ska fungera.
Men nu är det mesta klart rörande boett, verkring och kronans funktioner.
I nästa del kommer jag beskriva reparationen av verket och hur det fungerar.