Movadofickur med lagerproblem

Lars hade bett mig se över ett Movadofickur. Vid en första snabbtitt verkade det ganska bra, förutom kronan som var sliten.
Efter lite närmare inspektion på verkstaden upptäckte jag att en lagersten var sprucken och spiralen såg konstig ut. Inga större problem så det var bara att sätta igång.

Letade först reda på en ny passande krona. Därefter tittade jag närmare på spiral och balans. Spiralen hade varvfel, breguetkurvan var inte plan samt formen var fel. Riktade först varvfelen – dvs avstånden mellan spiralvarven som inte var lika. Sedan gjorde jag kurvan plan, sist riktades kurvformen. Även ruckstiften justerades och riktades. Balanstapparna var lite slitna, de fick poleras i rullbänken.
Gaffeln på gånghaken hade märken av slitage, den fick poleras. Först fick jag dock ordna till min polerfil som är välanvänd och hade blivit sliten.
Sedan var det löpverkets tur, alla hjulen kontrollerades och tapparna inspekterades – centrumhjulet var rejält slitet. Det gick fint att polera bort alla märken men nu glappade hjulet lite väl mycket i hålet. Beslöt mig därför att sätta in en sten istället för det slitna mässingshålet.
En av stenarna i löpverket var sprucken. Tryckte sönder den med ett verktyg – öppnade fattningen – med det speciella verktyget – och satte in en ny sten av syntetisk rubin. Innan det fanns syntetiska lagerstenar använde man äkta rubin. Dessa stenar var mycket sköra och gick inte att pressa in, utan de sattes fast i en fattning. Med hjälp av svarv eller ett speciellt skärande verktyg gjordes fattningen. Man vek sedan över en kant – med hjälp av ett speciellt verktyg – över stenen. Jag brukar – om det finns möjlighet – att fatta in även den moderna stenen. Det ser snyggare ut och man förstör inte fattningen. Då mäter jag först öppningen och ser om det går att använda en standardiserad sten. Sedan pressar jag ner stenen med steninpressaren om det behövs annars viker jag bara över kanten med mitt verktyg.
En sten till balansen var lös, så den fattade jag om när jag ändå var i farten. Kronhjulet skars rent från grader så att det inte skulle skära in i verkbotten.
Allt klart för rengöring!

Verket sattes ihop och oljades – men verket gick väldigt dåligt…
Vad var fel?
Balansen svängde fint men helt plötsligt stannade den, jag kunde se att balansen stannade mot hakens horn. Felet låg någonstans i gångpartiet. Hur kontrollerar man gången?
Först tar jag bort balansen. Sedan kontrollerar jag gången. Tittar på hur gånghjulstanden faller mot vilytan på hakstenen – vila 1 – den skall vara ungefär en grad. Detta skall vara lika på båda stenarna. Sedan skall haken ha en liten fri väg innan den vilar mot anslagsstiftet – vila 2. Detta skall också vara lika på bägge sidor. Om det ser riktigt ut är gången OK.
Sedan sätts balansen tillbaka och hornluften kontrolleras. Man vrider då balansen så att liverstenen står mitt för hornet – då skall haken gå att röra litegrann. Också detta skall kontrolleras och vara lika på bägge sidor.
Sist kontrollerar jag knivluften. Då vrider jag balansen så att luften mellan den lilla rullen- säkerhetsrullen – på liverrullen och hakens säkerhetskniv kan kontrolleras. Den skall vara liten och samma på båda sidor. Här var felet! Alldeles för stor luft! Då är kniven för kort.
I detta fall bestod kniven av ett inpressat mässingsstift i haken. (Som det brukar.) Jag kunde med hjälp av en stans trycka kniven utåt mot hakgaffeln så att jag fick korrekt knivluft. Ibland går det att platta/sträcka kniven något, ibland får den bytas, ibland får hela haken bytas. Ett ovanligt fel som man undrar hur det uppstått? Hur har klockan gått innan? Detta justeras på fabriken, normalt behöver man som urmakare inte justera detta.

Nu gick klockan! Men hur? Bra men fel!
Plus 256 sekunder – över 4 minuter per dygn – lite väl mycket!
Fick ta fram mina reglagebrickor och tynga ner balansen något.
Några brickor senare gick klockan som den skulle – håller tiden fortfarande!

Som alltid när man lagar gamla klockor – överraskningar väntar!

 

Movado cal 375 – med spiralproblem.

Den här historien börjar 2014 då jag fick ett Movado armbandsur för renovering. Jag lade ner extra jobb på spiralen. Tog några bilder på den.
I september 2017 dök klockan upp igen nu med spiral i dåligt skick, minst sagt. Någon hade varit och pillat och förstört spiralen…
2015 fick jag in en likadan klocka för reparation som jag dokumenterade lite bättre, också den hade en dålig spiral!
Så detta inlägg blir dokumentation av två verk med liknande problem.
Läs mer nedan.

Så här såg spiralen och balansen ut efter reparationen i maj 2014.

Denna klocka gjorde jag en renovering på 2015. Breguetkurvan behövde justeras.
För att snabbt justera kurvan räknar jag ur kurvnumret och riktar efter en mall. (Se nästa galleri och på flera ställen i bloggen)

Så till klockan jag fick in nu i september. Jag vet inte riktigt vad som hänt med verket, helt klart är att något allvarligt har hänt med spiralen. Eftersom klockan renoverats ganska nyligen räknade jag med att det skulle räcka att fixa till spiralen för att klockan skulle fungera igen. Men är det överhuvud taget möjligt att rädda en så illa tilltygad spiral?
Om jag hade haft tillgång till en komplett balans hade jag givetvis bytt ut den tilltygade balansen. Ett annat alternativ hade varit att byta ut spiralen mot en ny, tiden för detta jobb – ja hur beräknar man det?
Jag räknade med att jag skulle kunna få till spiralen så pass bra att klockan skulle fungera tillräckligt bra med fyra – fem timmars jobb. Kunden accepterade detta.

Jag såg snabbt att spiralens varv klibbade ihop. Genom att pressa ihop spiralvarven på flera olika ställen såg jag att den klibbade ihop. Kanske var det detta problemet som någon försökt fixa??? Om spiralvarven klibbar går klockan alldeles för fort.
Det första man tänker på är att spiralen är magnetisk, så det provade jag först. Avmagnetisering. Det hjälpte inte. Nästa steg är att doppa balansen och spiralen i One-Dip för att lösa upp olja eller annat som kan ha fastnat i spiralen. Inte heller detta hjälpte. Sista utvägen var Aceton, det fungerade!

När spiralen var ren var det bara att sätta igång att rikta!
Det var många fel att justera, jag blev i alla fall något så när nöjd och klockan visade till slut rätt tid.

Halda – ett svenskt fickur, del 1

Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.

Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.

Longines cal 22A

Fick in ett Longines guldarmbandsur för kostnadsförlag. Klockan låg i ett etui från ett våra mest kända auktionshus. Utsidan såg fin ut, tavlan oskadad, allmänintrycket var en klocka i fint skick. När jag sedan öppnade boetten såg verket lika fint ut. Inte repigt, inga skadade skruvar etc. Men den gick inte. Konstaterade snabbt att spiralen såg hemsk ut. Eftersom resten såg så bra ut trodde jag att bara spiralen kunde redas ut så skulle nog klockan gå fint igen. Berättade för min kund att jag måste ta betalt för att reda ut spiralen så att jag kunde se om den var allvarligt skadad, annars kanske det inte skulle gå att göra iordning klockan överhuvud taget. En komplett balans till denna gamla klocka är inte lätt att få tag på. Kunden var med på detta och jag kunde sätta igång med reparationen.

Det gick fint och ganska enkelt att reda ut spiralen, att rikta den var inget problem. Nästa sak jag upptäckte var att något var konstigt med balansluften, motstenen på tavlesidan var konstig. Efter en del besvär gick även detta att fixa till. En del skruvar var felplacerade eller saknades så det fick jag också ordna. Sedan kom nästa fel som visade sig vara lika svårt – fjädern var fel. Rätt fjäder gick inte att få fram, jag var tvungen att hitta på en lösning.

Mer förklaringar finns under bilderna. Klicka för att få en stor bild!

Ett hundra urår

En speciell kund hade lämnat in ett gammalt armbandsur för renovering. Verket fungerade men var i behov av rengöring.
Jag beslöt mig för att ta en närmare titt på verket, ganska snart insåg jag att verket hade en hel rad fel – några smärre och en hel del allvarliga. Jag och kunden kom överens om att jag endast skulle åtgärda de mest allvarliga felen så att klockan bara fungerade och tickade.
Sådana jobb gör jag inte gärna – men som sagt detta var en speciell kund.

Man ser ganska snart att verket är något utöver det vanliga – det har många detaljer som man endast ser på verk av högsta kvalité. Det finns ingen direkt märkning av vem som tillverkat uret – verket är endast märkt med några olika siffror och nummer –
22915, 23184 och 7. Boetten har några stämplar. Min kund gjorde en del undersökningar angående dessa stämplar och kom fram till att verket är troligen ett Le Coultre cal 7 – 13 linjer. Klockan är importerad från Schweiz av firman Stockwell & Co. Stämpeln GS indikerar George Stockwell. U i en korsformad cirkel betyder London. B är årsstämpeln för 1917/1918. 925 står för silver. Vill du läsa mer om dessa stämplar – klicka här.

Det största felet i verket var att tänderna på fjäderhuset var skadade och böjda. Jag riktade upp tänderna och ”filade” till formen med välsmaskinen. Längst ner på denna sida finns en kort videosnutt när jag välsar. Hjulens tappar polerades. Tapparna på haken och gånghjulet var böjda, jag vågade inte rikta dem ifall de skulle gå av. Det är en hel del jobb att borra in nya tappar. Men när verket väl var ihopsatt och klart så svängde balansen fint och den gick förvånansvärt bra med tanke på de allvarliga felen i gången. Kunden var nöjd och glad att klockan fungerade igen!

Klicka på bilderna för att se större!


En kaotisk spiral

Fick en kaotisk spiral att reda ut.
Går metodiskt tillväga. Börjar med att ta bort ytterfästet, sedan tar jag varje korsning och reder ut dem en efter en. För med en oljegivare ut varje korsning tills allt är utrett. Sedan omformar jag kurvan och justerar höjden. Sätter tillbaka ytterfästet och kontrollerar igen kurvans form.

Tavelläge

En reparation på en Rolex 2035. När allt var klart skulle gångresultatet kontrolleras i testapparaten. Testade först de bägge tavellägena, sedan de fyra kronlägena. Det visade sig då att gångresultatet skiljde sig mycket mellan tavellägena, sidolägena var bra. Det skiljde sig så mycket att jag tyckte det var läge att justera. Det gör man genom att forma om balanstappens ände. Ett problem med spiralen på exempelvis Rolex är att den är svetsad vid innerfästet och det är mycket svårt att ta bort spiralen utan att skada den. På vanliga runda spiralrullar med en slits är det inga problem att lyfta av den.
Jag brukar därför täcka över spiralen med ett papper, det brukar räcka för att skydda spiralen så att den inte trasslar sig. Sedan är det bara att forma om tappen och testa i maskinen så att tavellägena blir lika. Sedan justerar man avståndet mellan ruckstiften så att skillnaden mellan tavel- och kronlägen blir så liten som möjligt.

En galen spiral

Carlos hade lekt urmakare på egen hand – spiralen hade blivit kvaddad.
Han hade hjälpt mig med en annan grej, så jag lovade att se om jag kunde reda ut trasslet.
Det blev hyfsat, klockan fungerar!

En Omega med problem – del 2. Balansen.

Ni såg ju så klart att balansaxeln var avbruten. Här visar jag hur jag brukar göra när jag sätter i en ny axel.

En Omega med problem – del 1. Spiralen.

En helt vanlig reparation?