rengöring | Anders Andersson

Fick in ett Longines guldarmbandsur för kostnadsförlag. Klockan låg i ett etui från ett våra mest kända auktionshus. Utsidan såg fin ut, tavlan oskadad, allmänintrycket var en klocka i fint skick. När jag sedan öppnade boetten såg verket lika fint ut. Inte repigt, inga skadade skruvar etc. Men den gick inte. Konstaterade snabbt att spiralen såg hemsk ut. Eftersom resten såg så bra ut trodde jag att bara spiralen kunde redas ut så skulle nog klockan gå fint igen. Berättade för min kund att jag måste ta betalt för att reda ut spiralen så att jag kunde se om den var allvarligt skadad, annars kanske det inte skulle gå att göra iordning klockan överhuvud taget. En komplett balans till denna gamla klocka är inte lätt att få tag på. Kunden var med på detta och jag kunde sätta igång med reparationen.

Det gick fint och ganska enkelt att reda ut spiralen, att rikta den var inget problem. Nästa sak jag upptäckte var att något var konstigt med balansluften, motstenen på tavlesidan var konstig. Efter en del besvär gick även detta att fixa till. En del skruvar var felplacerade eller saknades så det fick jag också ordna. Sedan kom nästa fel som visade sig vara lika svårt – fjädern var fel. Rätt fjäder gick inte att få fram, jag var tvungen att hitta på en lösning.

Mer förklaringar finns under bilderna. Klicka för att få en stor bild!

: Verket före renovering

: Verket före renovering, tavelsida.

: Verket före renovering, rotorn borttagen.

: Oj oj. Spiralen ser inte bra ut!

: Oj oj. Spiralen ser inte bra ut!

: Oj oj. Spiralen ser inte bra ut!

: Skall det gå att få ordning på denna? Vad har hänt? Titta noga på spiralen och försök lista ut vad som är fel.

: Det som ser ut som fullständigt kaos är kanske inte så farligt som det ser ut. I detta fall är det några varv som häktat tag i varandra. För att försöka reda ut detta använder jag en avbruten oljegivare. Jag sätter ner den i den yttre delen av spiralen där det första trasslet börjar och för oljegivaren utåt – följande spiralvarven. Då kan man flytta de korsande varven ut mot spiralstolpen. I just detta fall räckte det att bara föra en liten bit så släppte hela trasslet. I andra fall kan det vara lättare att ta bort ytterfästet / stolpen för att det skall gå lättare.

: Voila! Hela trasslet upplöst!

: Nu återstår att rikta yttervarvet. Notera breugetkurvan! Så kallad innerkurva, ganska ovanligt.

: Vad är detta nu då? En sned motsten och en för lång skruv.

: När jag skruvat bort motstensbrickan fann jag detta! En extra motsten och en trasig stötsäkring.

: Repig och skadad jeatong för stötsäkringen.

: Repig och skadad jeatong för stötsäkringen.

: Hade för mig att jag någonstans hade en låda med reservdelar till denna typ av stötsäkring – ”Shock resist”. Tur att man sparar på gamla grejer! Det fanns en passande jeatong med hel stötsäkring!

: Bara att pressa ur den gamla och sätta i den nya!

: Fick fixa till motestensbrickan som var böjd. En ny skruv behövdes också – motstensbrickan satt löst!

: Ser fint ut!

: Nu kontroll av balanslufter. I detta fall var luften på tok för stor, vad är fel? Hittade i en gammal tabell hur lång balansaxeln skulle vara, den stämde med ”min”. Då måste det vara något annat.

: Jag lade balanskloven på ett stålplan och kontrollerade så att den var helt plan och inte böjd. Naturligtvis var den böjd! Tog min mässingskorntång på högkant och slog med hammaren på den för att böja tillbaka kloven. Det mjuka arbetsunderlaget gör att kloven böjs fint.

: Nu kontrollerar jag så att balanstappen kommer ut tillräckligt långt i hålet. Lite kvar…

: Jag böjer kloven lite till, tappen ligger precis jämns med hålet.

: Kontroll igen – testar att lägga motsten på plats. Nu är luften perfekt!

: Kontroll igen – testar att lägga motsten på plats. Nu är luften perfekt! Nu riktar jag det sista på spiralen, så att den hamnar centrerat mellan ruckstiften.

: Det sista jag gör innan rengöringen är att ta ut fjädern ur fjäderhuset. Då upptäckte jag detta. En vanlig fjäder – inte en speciell fjäder för automatur – satt i. Inte bra. Väggen i fjäderhuset har inget som fjädern kan haka tag i, utan det är meningen att fjädern skall glida trögt när fjädern är fullt uppdragen. Jag letade i mina kataloger vilken fjäder det skulle vara till Longines 22A, hittade i det gamla Primasystemet en fjäder som skulle passa. Men den som fanns angiven där är fel! Den hade ett T-fäste och var inte en automatfjäder! Sökte på nätet och fanns återigen denna hänvisning till en fjäder som är fel. Vad göra?

: Kom på att förr fanns det ibland denna typ av släpfjäder. Ett böjt metallband med en hake som en normal fäder kan ta tag i.

: Den jag hittade var lite för lång, men gick lätt att anpassa. Böjde till den så att den följde fjäderhusets insida bättre. Man får även kontrollera så att den ligger helt plant mot botten i fjäderhuset. Annars kan den trycka ut fjäderhus locket från insidan så att det lossnar.

: Avkortad och tillböjd. Nu är det dags för rengöring av alla delar!

: Rengöringen klar – eller?

: När jag som alltid kontrollerar att rengöring blivit bra upptäckte jag att det satt kvar gammal intorkad olja på några av stenhålen.

: Då täljer jag till en trekantig spets på en putspinne.

: Det går snabbt att forma en väldigt tunn spets snabbt. Passar fint till balanshålen t.ex.

: Lite mer robust för övriga hål.

: I och med att spetsen är trekantig formar sig spetsen snabbt efter hålet och planet.

: I och med att spetsen är trekantig formar sig spetsen snabbt efter hålet och planet.

: Rent och snyggt igen!

: Efter rengöring epilamiseras verket.

: Börjar med att sätta i fjädern.

: Ett segt fett appliceras med tre duttar på fjäderhusets vägg, detta för att släpfjädern skall glida fint mjukt och fint samt lagomt trögt. Någon annan smörjning av fjädern behöve inte eftersom de rostfria fjädrarna är självsmörjande.