Kategoriarkiv: Renovering

Jaccard-det är aldrig försent att ge upp! Eller?

Publicerad den av
1

Efter allt arbete med att svarva axlar och fixa till en haksten så fungerade äntligen klockan. Jag provade verket löst några dagar och den såg ut att gå både fint och hyfsat rätt. Det var dags att byta det skadade stenhålet i balanskloven.

Med stenen på plats var det åter dags att prova så att allt var som det skulle. I med balansen igen och klockan startade, men den stannade nästan med en gång!
Nej, inte mer fel nu…
Nu hade liverstenen hamnat på fel sida om gaffeln. Vad var fel?
Knivluften.
När balansstenen var bytt fanns inte längre det stora spelet i balansen som förmodligen ”förlät” gångfelet.

Vad är knivluft? Om du inte vet kommer här en liten förklaring.
Vi tittar på den översta skissen först – fig. 1.
De viktigaste punkterna är nr 4 som är själva kniven, nr 2 är säkerhetsrullen och nr 7 som är anslagsstiften.
För att kontrollera knivluften – luft eller spel – vrider du balansen så att liverstenen nr 5 kommer ur hakgaffeln så som bilden visar. Du försöker att flytta haken i sidled, då ska du känna/se en luft mellan anslagsstiftet nr 7 och säkerhetsrullen nr 2.
I fig. 2 syns detta tydligt – det är bara det att i detta fall och i Jaccards fall är lite för mycket luft. Dessutom var det ju problem med att ställa in gången som jag nämnde i förra inlägget, vilan var fel. Vilan med sin dragning gör att haken dras emot anslagsstiftet om gången är rätt inställd. Om vilan är liten eller om gånghjulstanden kanske till och med faller på hävytan då trycker kniven emot säkerhetsrullen. Då kommer kniven att hamna i den lilla urfräsningen nr 3 vilket gör att liverstenen nr 5 hamnar på fel sida om gaffeln – det vill säga på hornets utsida. Balansen blir helt blockerad – stopp.
Jag försökte att lösa problemet genom att sträcka kniven – fig. 3.

En annan viktig luft när man jobbar med gången är – hornluften. Du kontrollerar den genom att låta balansen hamna i sitt neutralläge, sedan vrider du balansen åt något håll samtidigt som du för haken från sida till sida. Genom att vrida balansen provar du luften mot liverstenen, tills du provar knivluft. Dvs tills liverstenen inte längre rör vid hakens horn.

Nästa problem, när kniven blev sträckt till korrekt längd och knivluften också var bra då hände det som jag försökt att illustrera i fig. 4. Då låste sig kniven i försänkningen nr 3. Då fick jag korta ner kniven tills blockeringen släppte – klockan startade!
Det var fortfarande ganska stor knivluft men klockan verkade fungera. Jag provade den i olika lägen i flera dagar utan att klockan stannade – skönt, allt fungerade. Dags att lämna klockan.

När jag lämnade den hade den stannat…
Samma fel som förut, balansen hade hoppat över. Fasen också. Den hade ju fungerat bra hos mig men när den fick röra på sig lite stannade den.
Dags att ge upp?
Jag föreslog för Eric att jag sätter balansen rätt och han sedan får ha den gående i sin samling och att inte bära eller använda klockan. Nej. Jag vill använda klockan blev svaret. Jag åkte hem och bröt ihop. 🙂

Hur skulle jag lösa detta? Haken är förmodligen utbytt vid något tidigare tillfälle och är ett nummer för liten. Tillverka en ny hake? Hitta en passande i skroten? Sträcka själva haken?  Byta till en större liverrulle? Hur hittar man en sådan med rätt storleksförhållande? Tillverka en ny liverrulle? Ganska krångliga och besvärliga lösningar. Finns det något enklare sätt?
Berättade för Eric om mina funderingar, han hade ett identiskt verk utan boett! Han hade även en klocka med ett liknande verk, bara att flytta över haken från något av dessa verk! Enkelt! Märkte ni det? ordet ”bara” igen…

Nej det gick inte heller, ingen passade. Jag hade funderat på en enkel lösning som gick ut på att trä över en ring på säkerhetsrullen som därmed skulle få större diameter. I alla fall värt att pröva. Svarvade till några små rullar i olika mått och började testa.

Så här såg min idé ut. Det verkar som om den fungerar – har ni hört den förut?
Men denna gången gjorde den verkligen det!
Bar den på mig några dagar, testade den i olika lägen, hade den i fickan i en vecka utan stopp! Var det verkligen sant att den fungerade?
Glömde att ta några bilder hur det såg ut i klockan, men filmade i alla fall.
Det är en riktigt bra funktion att kunna filma i slow-motion, du kan lätt kolla snabba förlopp, till exempel hur spiralen arbetar eller gången fungerar.
Det är inte lätt att se, men man kan i alla fall ana hur min ring skymtar och knivens luft.

Har lite fler bilder på verket och delarna. Allt är inte elände. 🙂

Detalj från boetten.

Så här skriver Eric om klockan:

Lipmann freres nr 1724

1904-1905 var ett unikt tävlingsår för observatoriet i Besançon. Det hölls nämligen två kronometertävlingar det året. Utöver den årliga tävlingen, Concours annuel, som endast var öppen för tillverkare med verksamhet i Besançon, så hölls en nationell tävling, Concours national, där tillverkare från hela Frankrike kunde delta. För den nationella tävlingen togs ett speciellt regelverk fram och ekonomiskt stöd för tävlingen och dess priser samlades in från ett stort antal sponsorer. Totalt deltog 127 kronometrar från 28 franska tillverkare i den nationella tävlingen, varav 56 erhöll ett gångcertfikat och 55 av dessa också ett pris. Trots den nationella tävlingen hölls också den årliga tävlingen och det uttrycktes en oro att den årliga tävlingen inte skulle få tillräckligt många deltagare. Oron var dock obefogad då Besançons urtillverkare lämnade in 103 kronometrar för tävlingen. Vissa kronometrar tävlade dock i båda tävlingarna. Av dessa 103 erhöll 93 ett gångcertifikat och 55 fick ett tillräckligt bra resultat, Mention très satisfaisante, för att delta i tävlingsdelen och få pris.

Lip (Lipmann frères) var en av de mest framgångsrika deltagarna i kronometertävlingarna på observatoriet och en sponsor av observatoriets tävlingar. De deltog i båda tävlingarna 1904-1905 med sin urverksserie 17xx som justerats av Alfred Jaccard. Alfred Jaccard är en av de mest kända reglörerna genom tiderna och under sin tid som reglör för Omega slog han många precisionsrekord. Samtliga urverk i 17xx-serien var 19 linjer i diameter (43 mm) och utrustade med Breguet-spiral med dubbla kurvor i palladiumlegering. I den nationella tävlingen vann följande serienummer priser: 1741, 1750, 1733, 1778, 1777, 1731, 1780 och 1794. För sina tre bästa kronometrar vann Lip det fjärde av fem seriepriser för tillverkare. Reglören Alfred Jaccard vann det tredje av fyra seriepriser för reglörer för sina tre bästa kronometrar. Två av kronometrarna han vann seriepriset för hade han justerat åt Lip. I den årliga tävlingen vann följande Lip-kronometrar priser: 1733, 1741, 1731, 1757, 1728, 1750, 13786, 1761, 1743, 1776 och 1724. Vissa av Lips kronometrar tävlade alltså i båda tävlingarna. I den årliga tävlingen vann Lip det första av tre seriepriser för tillverkare.

Mitt exemplar, Lip 1724, var en av kronometrarna som tävlade i den årliga tävlingen. I tävlingen fick den totalt 102 poäng och var då en av 55 kronometrar med Mention très satisfaisante som fick delta i tävlingsdelen. Av dessa 55 kom den på plats 48. Med sitt poängresultat vann också kronometern ett pris, nämligen ett enkelt omnämnande, Mention simple, som var det lägsta av de fem prisnivåerna.

Kronometern är ett utmärkt exempel på den typ av ur som Alfred Jaccard arbetade med under sin tid i Besançon.

Jaccard, ett hopplöst projekt! Eller?

Publicerad den av
2

Eric ser till att jag inte blir arbetslös. Fick ett fickur igen för renovering. Verket känner jag igen sedan förut.
Så här såg det ut när jag fick klockan.

Eric har satt lite Rodico i löpverket.

Med verket ute ur boetten kunde jag konstatera att balansaxeln var av. Eric hade satt lite Rodico som stopp i löpverket, när jag tagit bort hindret såg jag att löpverket kunde röra sig – hakstenarna såg konstigt uppböjda ut och var inte i ingrepp med gånghjulet. Nåväl tänkte jag, hakstenarna har säkert lossnat på grund av dålig shellack.
Jag beslöt mig för att svarva en ny balansaxel och att ställa in gången senare när balansen fungerade. Noterade att stenen i balanskloven var skadad.

När balansen var klar blev nästa moment att kolla vad som hänt med haken och hakstenarna. Det första jag lade märke till var att stenarna hade olika färg och form, de var uppböjda i en konstig vinkel. När haken var fri såg jag att även en tapp var avbruten. För att se hur gången fungerar måste jag ha en fungerande hake, alltså var det bara att svarva en ny hakbom!
Men det var något annat fel med haken (väl synligt om man är uppmärksam) som jag fortfarande inte sett – kan du se det jag inte såg?
På äldre ur är ofta hakbommen gängad och fastskruvad i haken, så också i detta fall. Har aldrig tidigare tillverkat en hakbom med gänga, så det skulle bli en ny utmaning. Valde att svarva i blåstål som är ett bra material med god hårdhet och som ger fina poleringar. Skulle mitt gamla gängsnitt hålla får att gänga i blåstål?
Bara att prova, det gick fint. Resten gick också bra, svarvade klart, anpassade tapparna i rullbänken, gängade fast i haken.

Nu skulle gången provas. Det var då jag upptäckte det jag inte tidigare lagt märke till.
Hakstenarna hade samma vinklar! Alltså två utgångsstenar!
Det var nu det började kännas riktigt hopplöst, vad var detta för klocka jag hade åtagit mig att fixa! Tog en låååång fika.
Tittade i ett par skrotade verk från gamla projekt och hittade en hake med välvda stenar precis som det ska vara. Stenen passade i spåret, bara att prova gången igen.

Ny ingångssten på plats, med rätt vinkel. Men något för lång, gången går inte igenom.

Då kom nästa problem. Hakstenen var för lång! Gången gick inte igenom.
Hakstenen måste kortas in. På riktigt fina ur förr i tiden anpassades alltid hakstenen till hakens spår, den skulle bottna. (Se min artikel om Halda.)
Den ”nya” hakstenen var skadad på den inre icke verksamma delen, jag valde att slipa bort det mesta av det skadade området.
Hur slipar man en haksten?
Studerade lite i min litteratur men fann inte så mycket. Jag hade slipat en haksten en gång tidigare när jag var på Patek Philippe, den gången var det också en gammal fin välvd haksten som hade slitage på den verksamma ytan. Fick göra det jag trodde var rätt och så som jag kom ihåg det. Ett stort problem när man slipar hårda material som glas och rubin är att det det går ur flisor på ”släppkanten”. För att förhindra detta slipar man först en facett på släppkanten innan du slipar den plana ytan.
Man brukar använda en kopparskiva som man applicerar diamantpasta på, med en stålrulle pressar man in diamantkornen i den mjuka kopparen. Sedan slipar man först med grov diamantpasta, sedan svarvar man ren kopparytan och tar en finare pasta och så vidare. Jag provade den finaste av mina diamantskivor som jag slipar sticklar på, och det fungerade fint. Med tanke på att det var bakänden på stenen som skulle slipas bort var ytnoggrannheten inte viktig. Men jag ville ju inte att kanten skulle flisa sig. Höll en trasa med fotogen mot skivan samtidigt som jag slipade. Det gick väldigt bra, inga flisor och ytan blev fin. Den duger dock inte som verksam yta, då hade jag fått använda diamantpasta på kopparskiva som jag beskrev ovan.

När jag satte in haken i klockan såg jag det inte var möjligt att ställa in gången, hur jag än gjorde var det omöjligt att få det helt rätt. Gången hade nästan ingen vila, dessutom var det inte lika på båda sidor. Provade ändå med balansen – klockan gick, dessutom med riktigt fin svängning. Provade den på bänken några dagar innan jag tänkte ge mig på att göra resten, bara att byta balansstenen som var sprucken och sedan rengöring. Eller? (Jag brukar säga till kunder att ordet ”bara” inte finns, nu fick jag smaka på min egen medicin…)
Mer om detta i del 2.

Chronomètre Officiel LIP 202438

Publicerad den av
3

Eric hade lyckats komma över ett löst LIP kronometerurverk. (Boetten hade förmodligen smälts ned av någon skändare för några futtiga kronor…) Han ville dels ha hjälp att sätta in verket i en boett samt försöka få igång urverket.

Erics LIP-verk

För jämförelse. Erics kronometerverk allra överst, under två verk med samma grundverk. Den ena klockan slaktades för att använda boetten till Erics kronometer. Notera att det står ”Chronomètre” på båda dessa urtavlor, dessa ur har dock aldrig testats som kronometrar. Kanske var det ändå klockor med en kvalité lite utöver det vanliga och som gick bättre än vardagsmodellerna från LIP. Bägge har i alla fall breguetspiral, den ena till och med i palladium.

Tänkte denna gång skriva om hur en kronometer definieras, lite om LIP samt förklara hur spiral och balans är konstruerade i just denna kronometer. Eric kompletterar med lite om hur testningen gick till. Till sist kommer en liten beskrivning om arbetet med verk och boett.

I det dagliga arbetet på verkstaden råkar man ibland på begreppet kronometer, kanske främst då en Rolex som behöver ses över. Att få in ett ur som är en officiellt certifierad kronometer som testats vid ett observatorium, dessutom en första klassens kronometer av det franska märket LIP hör definitivt inte till vanligheterna!

Lite om LIP.
Emmanuel Lipmann startade tillverkning av klockor 1867 i Besançon i Frankrike. Runt 1900 började man tillverka egenkonstruerade verk och 1908 registrerades namnet LIP. Fram till att det egentliga märket LIP lades ner 1976 (märket finns fortfarande) räknar man med att otroliga 10 miljoner klockor producerats vid fabriken. De flesta uren tillverkades för den franska marknaden. Man gjorde tidigt framgångsrika marknadsföringskampanjer.
Namnen Chronometre Lip och Chronometre de France registrerades i en period då gångnoggrannhet var ett viktigt säljargument. Ibland trycktes dessa namn på urtavlan för lura folk att tro att det var en kronometer man köpte. Men man tillverkade också många riktiga kronometrar som testades vid observatoriet i Besançon och som stämplades med huggormsstämpeln eller viperestämpeln (mer om den senare). Man vann flera priser för sina kronometrar. Nämnas bör också att en del kronometrar inte bär stämpeln
”Chronomètre ” på tavlan – leta efter huuggormsstämplen på verket.

För att sätta in LIP i ett sammanhang när det gäller testning, tävling och utdelande av medaljer för kronometrar vid observatoriet i Besançon kan man säga att sett till vunna guldmedaljer var de näst störst med 181 av totalt 598 utdelade guldmedaljer under perioden 1885-1913.

Hur förklarar man på ett enkelt sätt vad som är en kronometer?
Det går inte!
Ju mer man sätter sig in i ämnet desto mer förvirrad blir man.
Som du säkert kommer att märka när du läst detta inlägg är det ett virrvarr av observatorier, testprocedurer, siffror och formler, olika konstruktioner, reglörer, länder, tävlingar, medaljer med mera med mera…
Så det finns mycket att grotta ner sig i för den som är intresserad!
Här kommer jag bara att skriva om en bråkdel, annars blir det en hel roman.

I dagligt tal är en kronometer en klocka som går väldigt bra, håller tiden i stort sett perfekt. I England får en klocka endast kallas kronometer om den har kronometergång, i Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien har man kommit överens om att en klocka får kallas kronometer om den blivit godkänd i tester som utförts på ett officiellt sätt oavsett gångtyp.
Enkelt beskrivet finns det skeppskronometrar, fickur och armbandsur, men dessa kan i sin tur delas in i ytterligare kategorier.
I huvudsak kan man säga att det finns två typer av officiella tester dels vid ett observatorie dels vid en byrå. De viktigaste observatorierna är Besançon i Frankrike, Geneve och Neuchatel i Schweiz, Hamburg i Tyskland, Greenwich och National Physical Laboratory (Kew) i England och Milano i Italien. Av byråer kan nämnas det moderna och kanske mest kända i våra dagar – COSC, men även Poincon de Besançon kan nämnas. Det fanns byråer på flera ställen i Schweiz och Tyskland i de övriga länderna gjordes testerna vid de ovannämnda observatorierna (för att skapa ytterligare förvirring?).
Vad är det då som skiljer mellan de testerna vid ett observatorie och de gjorda vid en byrå?
Ett test vid ett observatorie är ett vetenskapligt test (med vetenskapliga metoder) som sker under en lång tidsperiod (tiden varierar, men kan vara upp till 60 dagar). Urverket prövas då i olika positioner samt i tre temperaturer. I ett protokoll införs sedan de olika mätvärdena och man räknar ut flera viktiga värden (till exempel om verket varit nedkylt till 4C i några dagar mäts skillnaden före och efter – hur väl den går tillbaka till värdet före mätningen samt det sekundära felet räknas fram).
Ett test vid en byrå är mycket enklare, det sker under en kort tidsperiod, man räknar fram enklare medelvärden. Testet är konstruerat så att de flesta uren skall klara testningen och är väl egentligen mest ett marknadsföringstricks, men det visar ju ändå att klockan har en hög gångnoggrannhet. Bland annat Rolex hade stor inverkan vid framtagandet av dessa test. Redan 1959 godkändes fler än 100000 klockor i Schweiz, hur många som godkänns idag kan man bara spekulera om. Så det är stor skillnad på kronometer och kronometer!
Ett vetenskapligt instrument eller ett någorlunda rättgående armbandsur.

Av ovanstående vet vi att det är noga att man skiljer på begreppet kronometer. Man kanske ska indela dem i observatoriekronometrar – som genomgått tester och godkänts vid ett observatorie och främst används till vetenskapliga studier och noggranna observationer främst vid positonsbestämning och officiellt certifierade kronometrar som godkänts av en byrå eller testinstitut efter ett enkelt test, främst avsedda för vanliga konsumenter med intresse för en mekanisk klocka som håller tiden bra.

Så till kronometern!
Balansen är en så kallad Guillaumebalans. Vid en första anblick ser den ut som en vanlig kompensationsbalans, man får titta efter extra noga. Skruvarna är större, tillverkade i guld, fyra av dem är i platina. Balansen är uppskuren en bit ut räknat från skänkeln – i detta fall två ”skruvbredder”. Men det som är det viktigaste, som man inte kan se med vanliga metoder är den speciella stållegeringen som ståldelen av balansen består av – den speciella Aniballegeringen som Guillaume uppfann. En kompensationsbalans kompenserar för temperaturförändringar. Den är tillverkad av bimetall – stål och mässing. Stål och mässing har olika temperturkoefficienter.
I värme expanderar stål mindre än mässing, det gör att den fria änden av balansen rör sig inåt, balansens verksamma diameter minskar vilket gör att klockan fortar, detta kompenserar för den minskade elasticiteten i spiralen vid en värmeökning. En vanlig, rätt justerad kompensationsbalans kompenserar för värmeskillnader på ett mycket effektivt sätt. Men en Guillaumebalans gör det i det närmaste helt perfekt! Den kompenserar nämligen även för det så kallade sekundära felet. Att kunna kompensera för det sekundära felet är nyckeln till att få en kronometer att gå exakt. Vad är då det sekundära felet?
När man testar en kronometers gång gör man det i kyla, rumstemperatur och värme, det brukar vara vid +4C, +20C och +35C. En vanlig kompensationsbalans kompenserar inte linjärt, det blir en topp någonstans. Då måste man ha någon form av hjälpkompensation som tar bort den toppen = det sekundära felet. Innan Guillaume kom på aniballegeringen (anibal är en förkortning av Acier au NIckel pour BALanciers) gjordes många snillrika konstruktioner av balanser, där den svenske urmakaren Victor Kullberg särskilt utmärkte sig.
Guillaume fick 1920 års nobelpris i fysik för sin forskning om legeringar mellan nickel och stål. Han upptäckte bland annat den märkliga legeringen invar som fått stor betydelse inom urmakeriet för den speciella egenskapen att den har ytterst liten värmeutvidgning.

För att en balans ska få kallas Guillaumebalans krävs kombinationen av en bimetallbalans med mässing och den speciella stållegeringen anibal tillsammans med en stålspiral. Så en Guillaumebalans är ett system som består av både spiral och balans tillsammans.

Något om spiralen.
Spiralen har något så ovanligt som två breguetkurvor!
En traditionell övre/yttre samt en inre kurva.
Idealiskt vore att spiralens inre fästpunkt skulle sitta exakt i centrum av balansaxeln. Men man är ju tvungen att klippa av det innersta av spiralen och fästa den i en spiralrulle, enkelt uttryckt kan man säga att den inre kurvan kompenserar för detta. Om man har både en inre kurva och en ytterkurva tar man helt bort det som kallas ”Caspari-effekten”, dvs ett fel som uppstår i förhållandet mellan spiralens inre och yttre fästpunkter – spiralrulle och ytterfäste. Man kan säga att man genom dessa två kurvor tar bort alla fel/nackdelar som spiralen har. Nackdelar? Den inre kurvan är på grund av sin ringa storlek mycket svår att böja till korrekt form – är formen fel blir istället gångfelet större. Så det krävs en mycket skicklig reglör för att få spiralen att fungera så bra som möjligt.
Fördelen med den vanliga breguetkurvan jämfört mot en planspiral är att breguetkurvan gör så att den plana/undre delen av spiralen rör sig koncentriskt när den arbetar. En planspiral rör sig excentriskt. En breguetspiral får därför inga tyngdpunkter eftersom spiralvarven alltid har förhållandevis samma avstånd sinsemellan. (Det gör det enkelt att kontrollera om kurvan har korrekt form, man vrider balansen så att spiralen drar ihop/utvidgar sig, sedan jämför man avstånden mellan varven, har spiralen rört sig excentriskt åt något håll är kurvformen fel och man får justera. Finns flera exempel på det här i min blogg.) Den plana spiralen är endast koncentrisk i vila, när balansen rör sig utvidgar den sig mer på ena sidan än den andra. Således väger spiralen mer på den sida som är mer utvidgad än den andra ihopdragna sidan. Det påverkar gången väldigt mycket. Man hittar bara dubbla kurvor i riktiga precionsur där man lägger ner mycket arbete och kostnader för att få klockan att gå så rätt som möjligt.
För att kunna böja en breguetkurva krävs att spiralen har två plan. Genom att göra två knän på spiralen får man fram dessa två plan. För att göra dessa knän är det enklaste och allra vanligaste sättet att man med ett verktyg trycker spiralen mot ett mjukt underlag. Man böjer då spiralen i höjdled. Det är lätt förstå att materialpåfrestningen blir stor vid dessa knän – sammanpressning och sträckning. Det gör att området vid knät blir oelastisk = negativ påverkan av spiralen. Om man (som på denna spiral) böjer spiralen sidledes blir övergången mjuk och fin, påfrestningarna blir inte lika stora och elasticiteten påverkas knappast. Man kan ibland se dessa kurvknän på finare ur, till exempel Patek Philippe.

Här syns tydligt skillnaden mellan planspiral och spiral med breguetkurva. Excentrisk resp koncencentrisk sammandragning/utvidgning.
De två undre raderna visar inre kurvor – kurva vid spiralrullen. De tre övre raderna visar ”vanliga” breguetkurvor där kurvan är uppböjd över den övriga spiralen – spiral i två plan.

Så här skriver Eric om sitt urverk och testningen i Besançon:
”Serienummerserien på ungefär 150 identiska urverk som innehåller nummer 202438, ~202385 till ~202535, testades som första klassens kronometrar på observatoriet i Besançon mellan 1910 och 1913. Av dessa vann 52 stycken guldmedalj. Nummer 202525 vann år 1912 ”Coupe Chronometrique” och kom då alltså på första plats av 232 testade urverk det året (med 259,4 Besançon-poäng av totalt 300 möjliga). Totalt testades 816 urverk från alla olika tillverkare mellan 1910 och 1913 på observatoriet i första klassen.

Testningen i första klassen, som alltså också var en tävling dit tillverkarna skickade sina bästa urverk, var 44 dagar lång över 8 perioder på 5-6 dagar vardera. Perioderna användes för att testa urverket i olika positioner och i olika temperaturer. Nedan detaljeras de olika perioderna:

och nedan de olika gränsvärdena för första klassen:

De testade urverken rangordnades efter resultat och ett poängsystem där ett urverk maximalt kunde få 300 poäng nyttjades (300 motsvarade en felfri gång och uppnåddes aldrig, men flera urverk nådde över 260).

Tillverkarna tilldelades också medaljer och priser efter urverkens poängresultat i den första klassen. Dessa utgjorde sedan en central del i tillverkarnas marknadsföring, då observatoriepriser var de bästa utmärkelserna urverk kunde få:

Det ur som vann, förutsatt att det också nådde över 250 poäng, gavs ”Coupe Chronometrique”.
Urverk med över 200 poäng gavs guldmedalj, urverk med över 175 poäng gavs silvermedalj och de över 150 poäng gavs bronsmedalj. Minst 100 poäng krävdes för ett certifikat utan pris.

Utöver den första klassen fanns också två andra klasser för fickur i Besançon, nämligen den andra och den tredje klassen. Klasserna var anpassade efter mer alldagliga fickur och testningslängden för den andra klassen var 31 dagar och för den tredje klassen 18 dagar. Den tredje klassen togs dock bort efter år 1913 och kom i någon mening att ersättas år 1931 av vad som kallades ”Poincon de Besançon”, men detta kommer inte att behandlas här.

Urverk som testades i någon av klasserna stämplades med en huggorms-stämpel, le poinçon à tête de vipère, som var ett bevis på observatoriets testning:

Huggormsstämpeln anger att det är en fransk kronometer.

Beroende på klassen som urverkets testats i placerades stämpeln olika:

Huggormsstämpelns placering anger kronometerns klass.

Värt att nämna är att testningssystemet på observatoriet i Besançon var skapat efter det som användes på det schweiziska observatoriet i Geneve och att systemen i stort var identiska (specifika skillnader kommer inte att behandlas här). I resultatlistor från Besançon finns urverkens poäng uträknade med tre metoder, nämligen Besançon-metoden (maximalt 300 poäng), den äldre Geneve-metoden (också maximalt 300 poäng, men med små skillnader i uträkningen av poäng) samt den nya Geneve-metoden (maximalt 1000 poäng). Att urverkens poäng fanns uträknade med de tre metoderna gjorde att det direkt gick att jämföra urverk testade i Besançon med de testade i Geneve. Gemensamma rekordlistor publicerades också, bland annat år 1910 där ett urverk från franska Leroy, nummer 7075, med 270,8 gamla Geneve-poäng, höll världsrekordet. Schweiziska Golay fils et Stahls nummer 30605 låg på andra plats med 270,1 poäng.

Vad gäller urverk 202438 från Lip, så vann det troligen silver- eller bronsmedalj år 1912. Dessa publicerades dock inte i den offentliga publikationen ”Bulletin Chronometrique” från observatoriet (endast guldmedaljörerna publicerades) och därför har inte urverkets exakta resultat kunnat hittas än.”

Man använde samma grundverk/konstruktion till många olika urverk av varierande kvalitet (se de översta bilderna). I detta fall har man förmodligen använt många standarddelar men utrustat verket med den speciella Guillaumebalansen. Det märks bland annat på att finishen på hjul, drivar och gångparti är av ordinär kvalité, olika typer av stenhål i verkbotten resp verksida. Man märker även att ytfinish och färg på mässingen skiljer på tavel- och verksida.
Därför köpte Eric in några vanliga LIP-fickur, tanken var att kronometerverket kunde passa i någon av boetterna eftersom grundverken var desamma.
Med lite modifikation passade verket i en av boetterna. Eftersom kronometerverket saknade uppdragsaxel och axeln från den slaktade klockan inte passade så bra var jag tvungen att fixa till en ny axel.

Hur går klockan nu efter reparationen?
Den går bra, men knappast som en första klassens observatoriekronometer!
Det är mycket som hänt med verket sedan den godkändes…

Vid bilderna finns mer förklaringar till reparationen. Klicka för att se större bilder.

I detta ämne finns mycket skrivet och det finns hur mycket som helst att läsa på nätet för den som söker. Dock finns inte så mycket på svenska.
Några tryckta källor:
Jendritski: Watch Adjustment, 1963
Leskininen: artiklar i Tid-Skrift Årgång 8 – 2016 och Årgång 10 – 2018.
Lundin & Borgelin: G.W.Linderoths Urfabrik, 2008
Sandström: Spiraler Balanser, 1963

Källor på nätet:

Klicka för att komma åt comptoir_lipmann.pdf

http://people.timezone.com/msandler/Articles/DownesLip/Lip.html

Movadofickur med lagerproblem

Publicerad den av
2

Lars hade bett mig se över ett Movadofickur. Vid en första snabbtitt verkade det ganska bra, förutom kronan som var sliten.
Efter lite närmare inspektion på verkstaden upptäckte jag att en lagersten var sprucken och spiralen såg konstig ut. Inga större problem så det var bara att sätta igång.

Letade först reda på en ny passande krona. Därefter tittade jag närmare på spiral och balans. Spiralen hade varvfel, breguetkurvan var inte plan samt formen var fel. Riktade först varvfelen – dvs avstånden mellan spiralvarven som inte var lika. Sedan gjorde jag kurvan plan, sist riktades kurvformen. Även ruckstiften justerades och riktades. Balanstapparna var lite slitna, de fick poleras i rullbänken.
Gaffeln på gånghaken hade märken av slitage, den fick poleras. Först fick jag dock ordna till min polerfil som är välanvänd och hade blivit sliten.
Sedan var det löpverkets tur, alla hjulen kontrollerades och tapparna inspekterades – centrumhjulet var rejält slitet. Det gick fint att polera bort alla märken men nu glappade hjulet lite väl mycket i hålet. Beslöt mig därför att sätta in en sten istället för det slitna mässingshålet.
En av stenarna i löpverket var sprucken. Tryckte sönder den med ett verktyg – öppnade fattningen – med det speciella verktyget – och satte in en ny sten av syntetisk rubin. Innan det fanns syntetiska lagerstenar använde man äkta rubin. Dessa stenar var mycket sköra och gick inte att pressa in, utan de sattes fast i en fattning. Med hjälp av svarv eller ett speciellt skärande verktyg gjordes fattningen. Man vek sedan över en kant – med hjälp av ett speciellt verktyg – över stenen. Jag brukar – om det finns möjlighet – att fatta in även den moderna stenen. Det ser snyggare ut och man förstör inte fattningen. Då mäter jag först öppningen och ser om det går att använda en standardiserad sten. Sedan pressar jag ner stenen med steninpressaren om det behövs annars viker jag bara över kanten med mitt verktyg.
En sten till balansen var lös, så den fattade jag om när jag ändå var i farten. Kronhjulet skars rent från grader så att det inte skulle skära in i verkbotten.
Allt klart för rengöring!

Verket sattes ihop och oljades – men verket gick väldigt dåligt…
Vad var fel?
Balansen svängde fint men helt plötsligt stannade den, jag kunde se att balansen stannade mot hakens horn. Felet låg någonstans i gångpartiet. Hur kontrollerar man gången?
Först tar jag bort balansen. Sedan kontrollerar jag gången. Tittar på hur gånghjulstanden faller mot vilytan på hakstenen – vila 1 – den skall vara ungefär en grad. Detta skall vara lika på båda stenarna. Sedan skall haken ha en liten fri väg innan den vilar mot anslagsstiftet – vila 2. Detta skall också vara lika på bägge sidor. Om det ser riktigt ut är gången OK.
Sedan sätts balansen tillbaka och hornluften kontrolleras. Man vrider då balansen så att liverstenen står mitt för hornet – då skall haken gå att röra litegrann. Också detta skall kontrolleras och vara lika på bägge sidor.
Sist kontrollerar jag knivluften. Då vrider jag balansen så att luften mellan den lilla rullen- säkerhetsrullen – på liverrullen och hakens säkerhetskniv kan kontrolleras. Den skall vara liten och samma på båda sidor. Här var felet! Alldeles för stor luft! Då är kniven för kort.
I detta fall bestod kniven av ett inpressat mässingsstift i haken. (Som det brukar.) Jag kunde med hjälp av en stans trycka kniven utåt mot hakgaffeln så att jag fick korrekt knivluft. Ibland går det att platta/sträcka kniven något, ibland får den bytas, ibland får hela haken bytas. Ett ovanligt fel som man undrar hur det uppstått? Hur har klockan gått innan? Detta justeras på fabriken, normalt behöver man som urmakare inte justera detta.

Nu gick klockan! Men hur? Bra men fel!
Plus 256 sekunder – över 4 minuter per dygn – lite väl mycket!
Fick ta fram mina reglagebrickor och tynga ner balansen något.
Några brickor senare gick klockan som den skulle – håller tiden fortfarande!

Som alltid när man lagar gamla klockor – överraskningar väntar!

 

Zenith kronometer 20 1/2”’ N.V.I.

Publicerad den av
Svara

Lars hade lämnat in ett fint Zenith rättidsur där gångreservsvisaren inte fungerade som den skulle. Enligt fabrikens egna uppgifter lämnade uret fabriken den 3 april 1933.

När klockan drogs upp stannade inte visaren på noll utan den fortsatte en liten bit. Efter några dagar hade visaren flyttats en rejäl bit.
Det visade sig att det var en skruv som var felaktig!
Det behövdes en skruv med hög skalle, den begränsar rörelsen för hjulet där upp -/nervisaren sitter. Även friktionen i det hjulet var felaktig. Efter en hel del test och kluring lyckades jag få det hela att fungera som det var tänkt. Fjädern var lite för lång, lyckaders få tag på en ny med korrekt längd.
Rättidsuret gjorde verkligen skäl för namnet – efter noggrann inruckning gick klockan i stort sett +/- 0 sek/dygn.


Förklaring till hur upp -/ nervisaren fungerar.
När klockans fjäder är helt nedgången står visaren på 40.
Man drar upp och ställer klockan med knappen på högersidan.
När knappen vrids börjar man dra upp fjädern, kron- och spärrhjul börjar röra på sig även spärren rör på sig. I spärren är en genomgående axel fäst – på den axeln är ett finger fäst 1. Fingret vrider sig åt höger och trycker mot armen 6. som gör att hjulet 3. kommer i ingrepp med hjulet 5. där upp- / nervisaren är fäst. Hjulet 2. sitter fast på fjäderhuskärnan, så när fjädern dras upp roterar hjulet 2. – eftersom fingret 1. aktiverat ingreppet mellan 3. och 5. kommer hjulet 5. att vridas. Vid 4. sitter en skruv (lite dold)som begränsar hjulet 5.:s rörelse mot ett finger. Fingret som sitter på undersidan av hjulet är fastnitat i röret som visaren sitter på. Eftersom röret är rörligt genom friktionen mot hjulet kommer alltid visaren att hamna i rätt position om  ingreppet vid 3. och 6. någon gång skulle falera.
När klockan går roterar timhjulet som vrider hjulen 6. och 5 tills klockan stannar eller dras upp igen. När visarna ställs lyfter stiftet 7. armen 5. så att inte upp- / nervisaren kan röra sig eftersom hjulet 3. då kommer i ingrepp med 5.

Några korta klipp på funktionen:

Movado cal 375 – med spiralproblem.

Publicerad den av
Svara

Den här historien börjar 2014 då jag fick ett Movado armbandsur för renovering. Jag lade ner extra jobb på spiralen. Tog några bilder på den.
I september 2017 dök klockan upp igen nu med spiral i dåligt skick, minst sagt. Någon hade varit och pillat och förstört spiralen…
2015 fick jag in en likadan klocka för reparation som jag dokumenterade lite bättre, också den hade en dålig spiral!
Så detta inlägg blir dokumentation av två verk med liknande problem.
Läs mer nedan.

Så här såg spiralen och balansen ut efter reparationen i maj 2014.

Denna klocka gjorde jag en renovering på 2015. Breguetkurvan behövde justeras.
För att snabbt justera kurvan räknar jag ur kurvnumret och riktar efter en mall. (Se nästa galleri och på flera ställen i bloggen)

Så till klockan jag fick in nu i september. Jag vet inte riktigt vad som hänt med verket, helt klart är att något allvarligt har hänt med spiralen. Eftersom klockan renoverats ganska nyligen räknade jag med att det skulle räcka att fixa till spiralen för att klockan skulle fungera igen. Men är det överhuvud taget möjligt att rädda en så illa tilltygad spiral?
Om jag hade haft tillgång till en komplett balans hade jag givetvis bytt ut den tilltygade balansen. Ett annat alternativ hade varit att byta ut spiralen mot en ny, tiden för detta jobb – ja hur beräknar man det?
Jag räknade med att jag skulle kunna få till spiralen så pass bra att klockan skulle fungera tillräckligt bra med fyra – fem timmars jobb. Kunden accepterade detta.

Jag såg snabbt att spiralens varv klibbade ihop. Genom att pressa ihop spiralvarven på flera olika ställen såg jag att den klibbade ihop. Kanske var det detta problemet som någon försökt fixa??? Om spiralvarven klibbar går klockan alldeles för fort.
Det första man tänker på är att spiralen är magnetisk, så det provade jag först. Avmagnetisering. Det hjälpte inte. Nästa steg är att doppa balansen och spiralen i One-Dip för att lösa upp olja eller annat som kan ha fastnat i spiralen. Inte heller detta hjälpte. Sista utvägen var Aceton, det fungerade!

När spiralen var ren var det bara att sätta igång att rikta!
Det var många fel att justera, jag blev i alla fall något så när nöjd och klockan visade till slut rätt tid.

Angelus Chronodate cal 217.

Publicerad den av
5

Några kanske tänker Angelus – tillverkade inte de väckarur? Jo det stämmer – de tillverkade vackra bords- och väckarur. Bordsuren hade ofta diverse komplikationer, t.ex kalender etc.
Men de tillverkade också armbandsur. Fick in ett av dessa för reparation. Klockan fungerade inte, vad var fel? Först och främst var fjädern av, relativt enkelt att avhjälpa. Knapparna för tidtagningen fungerade men någonting var inte som det skulle. Blockeringsarmen för kronografsekundhjulet låg hela tiden an mot sekundhjulet. Det visade sig att blockeringsarmen är lagrad ovanpå spärrhjulet. Ni som följer min blogg vet att bland de vanligaste felen/slitagen är att det blir slitet i lagret för fjäderhuskärnan i fjäderhusbryggan. Så också på detta ur – ett rejält slitage i fjäderhusbryggan. Så – när fjädern är spänd och klockan är uppdragen lutar fjäderhuskärnan och därmed blockeringsarmen så mycket att den aldrig kan släppa anliggningen mot sekundräknarhjulet. Men genom att justera slitaget i fjäderhusbryggan samt polera den slitna fjäderhuskärnan gick det fint att få blockeringen att fungera som den skulle igen.
När detta var ordnat skulle sekundräknarhjulet ses över. Hjulet har ca 200 mycket små och fina tänder. Tändernas form är speciella jämfört med ”vanliga” hjultänder, tänderna har en spetsig V-form. Det gör att tanden blir känslig för tryck och stötar. På denna reparation hade tänderna blivit skadade, det måste åtgärdas på något sätt. Jag har en fint polerad stickel med hög vinkel, den är väldigt spetsig. Med hjälp av denna stickel skar jag bort alla skador på tänderna, sedan tog jag en avbruten oljegivare som jag slipat en vass spets på och ”drar” igenom varje tand för att ta bort eventuella grader.
Balanstappen hade en skada, den skär jag bort med en safirfil i rullbänken sedan formar jag en ny fin tappända.

Efter rengöring och epilamisering sätts verket ihop. Nu skall kronografen ställas in. Det finns flera inställningar som måste göras. Jag ställer först in ingreppet mellan kronografens drivhjul och mellanhjul – förhållandet där skall vara 2/3 djup. Mellanhjulet skall ta i sekundräknarhjulet med 1/3 ingrepp. Sedan studerar jag fingret som sitter på sekundräknarhjulet, fingret för fram minuträknaren varje minut. Fingret skall växla minut exakt på 60 sekunderstrecket, jag låter då klockan gå en minut så att minuträknaren växlar. Då stannar jag kronografen. Hamnar sekundvisaren exakt på 60? Om inte får fingret – som sitter med friktion – flyttas tills växlingen sker exakt på 60.
Jag kollar blockeringen av sekund- och minuträknarhjul när klockan är nollställd. Trycker in nollställarknappen och känner på båda hjulen. Sekundräknarhjulet skall alltid vara fullständigt blockerat medan minuträknarhjulet kan vara något löst. Dock mindre än en minut, på min klocka var glappet två minuter. Jag fick då slipa av nollställararmen något så att bägge visarna nollas korrekt.
Det finns mycket mer att berätta om kronografer men det får vi ta en annan gång.

Klicka på bilderna för att se större!

Buser, ett ur med inre kvalitet – Cal 182

Publicerad den av
5

Buser är en klocka man inte ser så ofta. Få vet något om märket. Tänkte att det kunde vara intressant att därför visa lite bilder på en klocka jag gjorde iordning för en väns räkning.

Klockans yttre verkade vara i gott skick, när jag öppnade boetten blottades ett kopparfärgat urverk.
Breguetspiral stämde väl överens med texten på urtavlan, jag lade även märke till den fint polerade motstensbrickan över gånghjulet. Jag noterade ett slitage i fjäderhusbryggan – ett vanligt fel – annars märktes inget som var skadat. Alla hjul var fint tillverkade och utan slitage, hakklovens utformning var speciell, hakens anslag fanns i en urfräsning. Annars brukar det sitta två anslagsstift i verkbottnen. Haken hade ett stift på ovansidan som anstagsstift. Balansen var fint utformad med bregeutspiral.
Efter justering av slitaget i fjäderhusregionen rengjordes verket, ihopsättning och oljning.
Kontroll i testapparaten visade jämn och fin gång med hög amplitud.

Vad jag kunnat få fram verkar det som verket började tillverkas 1952, det stämmer bra med klockans utseende. Ibland ser man Buserverk som är mycket enkla, total motsats till cal 182.
Efter ett antal sammanslagningar med flera andra urtillverkare hamnade Buser i Revue-Thommen som upphörde med tillverkning 1999. Numera ägs namnet Revue-Thommen av Grovana Uhrenfabrik.
Mer finns att läsa på mikrolisk.de.

Klicka på småbilderna.

Gübelin – ett fall för DCN

Publicerad den av
Svara

Bertil hade lämnat in en fin klocka för renovering. På urtavlan kunde man läsa Gübelin, Luzern. Boetten var i silver med emaljinslag. Gübelin startades  1854 i Luzern, de är kända för fina juveler och fina klockor. Denna klocka är perfekt på resan, stora siffror med lysmassa gör det lätt att se tiden när det är skumt. Du kan ställa den på nattduksbordet eftersom klockan har ett inbyggt ställ.

Kronan var borta, låset för stället var trasigt – i övrigt verkade klockan vara i fint skick. Eftersom uppdragsaxeln var avbruten försökte jag lista ut vilket urverk som satt i klockan, men där gick jag bet. Det går ju mycket lättare att hitta en ny axel om man vet vad verket heter. Alla delar fanns dock kvar av axeln vilket underlättar om man behöver nytillverka en axel. Förr i tiden fanns det firmor som specialiserat sig på att tillverka uppdragsaxlar och balansaxlar – en av de mest kända hette DCN. Med hjälp av deras katalog brukar man kunna hitta en passande axel. Jag brukar ta en liten papperslapp och skriva de mått som behövs i den ordning som används i boken. Då går det snabbt och lätt att leta – ibland – som i detta fall – hittar man lätt en passande axel. Sedan får man hoppas att axeln finns i lager. I andra fall kanske man får ändra på något mått för att det skall passa, annars får man tillverka en ny från grunden.

Bytte även fjäder i klockan. Någon gång i tiden hade fästet gått av, en urmakare tillverkade då ett nytt fäste istället för att byta fjädern. Man bröt av en liten bit av fjädern – det som skulle bli det nya fästet. Sedan värmde man änden och böjde ett U – i u-et satte man sedan in den avbrutna biten och vips var fjädern lagad!
En lagning som aldrig går sönder!
Fjädern i sig brukar ta slut innan, den blir utmattad. Har den tagits ur och isatts många gånger brukar den dessutom bli kanelbulleformad, det gör att den skaver mot lock och botten i fjäderhuset.

En trevlig och ovanlig klocka med fint urverk som efter renovering gick perfekt.

Klicka på småbilderna för att se större!

 

En Eiger blir åter en Eiger

Publicerad den av
Svara

En standardreparation – ett Eiger damur för rengöring – inget speciellt med det.
Kunden ville även ha tavlan renoverad för den var alldeles svart av oxid, inte heller det speciellt konstigt. Tog bort tavlan och skickade den till en tysk firma som vi brukar använda oss av, fick ett kostnadsförslag på renoveringen, betalade i förskott och tänkte sedan inte mer på tavlan. När tavlan kom från renovering var verk och boett redan klara – det var bara att sätta på tavla och visare och lämna till kunden. Några dagar senare kommer kunden tillbaka och undrar:
– Var är Eiger?
Det fanns ingen logga längre på tavlan!
Pulsen stiger – håren reser sig – ont i magen – kli i knäna – ojojoj…..
Tänkte skriva om hur jag klantade mig och sedan löste ett väldigt jobbigt problem.

Loggan saknas.


Jag hade totalt missat detta när jag satte dit tavlan – tänkte inte på det helt enkelt!
Tavlan ser snygg och fin ut.
Jag läste NOGA på kostnadsförslaget från renoveringsfirman och där stod det svart på vitt att om du vill ha Eigerloggan kvar måste en kliché tillverkas till cirka dubbla kostnaden av renoveringen. Hade totalt missat det! Vi brukar skicka klockor av mer kända märken, där finns det alltid klichéer, så det är inget man behöver tänka på.
Jaha – hur löser man detta?
Kom att tänka på de dekaler som jag använde i min ungdom när jag byggde modellbyggsatser. Skulle det vara möjligt att tillverka egna sådana? Det kanske skulle gå att i så fall få fram en logga till urtavlan.
Jodå – det finns!
Hittade så kallad dekalfilm hos Rebell Hobby (se länkar etc längst ner på denna sida). Det skulle gå fint att skriva ut på en laserskrivare. Tog kontakt med min klasskamrat sedan urmakarskolan – Torgny, som jag vet är duktig på att bygga plastmodeller. Han bekräftade att det fanns dekalfilm och tipsade om att jag kanske skulle behöva lägga på en klarlack efteråt för att sudda ut dekalens konturer. Måste prova detta – det kanske skulle kunna fungera och gå mycket snabbare än att skicka tillbaka till renoveringsfirman.

Efter ett par dagar dök grejerna upp. Under tiden forskade jag lite på nätet för att hitta hur Eigers logga såg ut. Det visade sig att typsnitten ”Kunstler Script” och ”Palace Script” såg mycket lika ut. Jag gjorde ett dokument i Word med dessa typsnitt i olika storlekar och fet/normal.
Skar ut en bit av lämplig storlek och provade på tavlan.

Allt som behövs.

Testar storlek och typsnitt på ett papper.

Till dekalfilmen följde en mycket bra bruksanvisning. Jag skrev ut ett nytt papper med rätt storlek på Eigerloggan, jag klippte ut en något större bit än min utskrift av dekalfilmen. Den mindre biten av dekalfilm tejpade jag sedan fast på A4-pappret med utskriften, på det sättet passade jag in dekalfilmen på rätt ställe. Sedan var det bara att skriva ut!

Klipper ut en lämplig bit dekalfilm som jag tejpar på ett papper och skriver ut.

Utskriften klar.

Utskriften klar, ser bra ut.


Det blev riktigt bra, lite ”pixlig” i kanterna kanske om man tittade noga med lupp, men fullt godkänt. För att fixera trycket på filmen rekommenderade Rebell Hobby att en speciell lack skulle användas, det var bara att pensla på den tunt och fint. Då var allt klart för att testa på en tavla.

Fixerar utskriften med dekallack.


Skar ut en logga med kniven, lade den lilla ”papperslappen” i vatten, väntade 10-15 minuter tills dekalen lossade från underpappret. Eftersom dekalen var mycket liten ca 4×2 mm var det ganska klurigt att hantera den. Den blev som en vattendroppe och rullade ihop sig som ett rör. Så jag lade dekalen försiktigt på urtavlan, höll ner den med en putspinne och blåste försiktigt bort det överflödiga vattnet med dammpusten, till slut kunde jag veckla ut dekalen och blåsa bort allt vatten. Att flytta den gick fint. Sedan fick den torka en timma i värme från arbetslampan.

Lägger i vatten för att dekalen skall lossna.

Provar först på en tavla.

På ett ställe stod dekalens kant upp och det såg inte 100% bra ut, testade därför att klarlacka tavlan med en spray jag också köpt. Det blev lite bättre.

Nu till skarpt läge! Gjorde på ungefär samma sätt som ovan. Jag skar ut en rektangulär bit med loggan på, tog ett rakblad och skar igenom dekalfilmen men inte igenom underlagspappret. Gjorde så raka och rena snitt som möjligt. Sedan gjorde jag precis som ovan och lade på dekalen på tavlan, när vattnet torkat blev resultatet – perfekt!
Det blev så bra att jag beslöt att inte använda någon ytterligare lack.
Jag kunde andas ut – och framför allt, kunden blev nöjd!

Eiger på plats – perfekt!


Klicka på småbilderna för att se större!

Rebell Hobby AB
Dekalfilmen jag använde.
Lack för dekalfilmen.
Tavelrenoveringsfirman jag brukar använda mig av. Det blir alltid mycket bra resultat, du kan själv säga till om hur du vill ha renoveringen utförd. Tänk bara på att läsa igenom hela kostnadsförslaget – noga. 🙂