Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!
Alla delar till kronhjulet.
Allt på plats.
Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.
Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.
Fick in en Tudorklocka för reparation. Verket var ett ETA 2784 som visade sig vara mycket slitet. Tänkte visa lite om hur jag hittar och åtgärdar slitage.
Innan jag sätter igång med reparationen försöker jag uppskatta vilka delar som kan behövas bytas ut, vad som skall repareras etc. Går det att skaffa reservdelar?
Till just detta verk var det inga större problem med reservdelar, allt fanns i lager.
Jag fick byta ut fjäderhuset och några hjul i löpverket samt många hjul i automatuppdraget. Själva reparationen var helt normal, inga konstigheter.
Mer förklaringar finns vid bilderna.
Klicka på bilden för att se större!
Fick in ett Longines guldarmbandsur för kostnadsförlag. Klockan låg i ett etui från ett våra mest kända auktionshus. Utsidan såg fin ut, tavlan oskadad, allmänintrycket var en klocka i fint skick. När jag sedan öppnade boetten såg verket lika fint ut. Inte repigt, inga skadade skruvar etc. Men den gick inte. Konstaterade snabbt att spiralen såg hemsk ut. Eftersom resten såg så bra ut trodde jag att bara spiralen kunde redas ut så skulle nog klockan gå fint igen. Berättade för min kund att jag måste ta betalt för att reda ut spiralen så att jag kunde se om den var allvarligt skadad, annars kanske det inte skulle gå att göra iordning klockan överhuvud taget. En komplett balans till denna gamla klocka är inte lätt att få tag på. Kunden var med på detta och jag kunde sätta igång med reparationen.
Det gick fint och ganska enkelt att reda ut spiralen, att rikta den var inget problem. Nästa sak jag upptäckte var att något var konstigt med balansluften, motstenen på tavlesidan var konstig. Efter en del besvär gick även detta att fixa till. En del skruvar var felplacerade eller saknades så det fick jag också ordna. Sedan kom nästa fel som visade sig vara lika svårt – fjädern var fel. Rätt fjäder gick inte att få fram, jag var tvungen att hitta på en lösning.
Mer förklaringar finns under bilderna. Klicka för att få en stor bild!
Jag har börjat så smått att renovera en skeppskronometer. I denna första del beskriver jag hur jag borrade in en ny balanstapp.
För att det skall bli en bra centrering använder jag tappinborrningsverktyget i svarven. Det svåraste momentet är att göra ett tillräckligt bra instick i änden av axeln. En mycket spetsig hårdmetallstickel brukar göra jobbet. Att borra med ett hårdmetallborr gör jobbet mycket lätt, det skär lätt i det hårdaste stål.
Sedan svarvar jag en tapp av blåstål som jag polerar ner till ca 1/1000 mm under hålets mått, alltså en sugpassning – det skall nästan inte gå att trycka tappen i hålet, man jobba mycket långsamt och prova flera gånger så att tappen inte blir för tunn. Jag gör ingen konisk form på tappen utan helt cylidrisk. Om tappen skulle göras konisk finns det risk för att området vid hålet spricker när du skall fästa tappen – eftersom axeln är glashård och inte är anlöpt.
Därefter formas tappen, längden anpassas och tjockleken tas ned till rätt mått. Tappens tjocklek skall vara ca 1-2/1000 under hålets mått – alltså i princip ingen sidluft.
Jag kommer att beskriva renoveringen och kronometern mer ingående i flera framtida inlägg.
Klicka på bilderna för att se större!
En speciell kund hade lämnat in ett gammalt armbandsur för renovering. Verket fungerade men var i behov av rengöring.
Jag beslöt mig för att ta en närmare titt på verket, ganska snart insåg jag att verket hade en hel rad fel – några smärre och en hel del allvarliga. Jag och kunden kom överens om att jag endast skulle åtgärda de mest allvarliga felen så att klockan bara fungerade och tickade.
Sådana jobb gör jag inte gärna – men som sagt detta var en speciell kund.
Man ser ganska snart att verket är något utöver det vanliga – det har många detaljer som man endast ser på verk av högsta kvalité. Det finns ingen direkt märkning av vem som tillverkat uret – verket är endast märkt med några olika siffror och nummer –
22915, 23184 och 7. Boetten har några stämplar. Min kund gjorde en del undersökningar angående dessa stämplar och kom fram till att verket är troligen ett Le Coultre cal 7 – 13 linjer. Klockan är importerad från Schweiz av firman Stockwell & Co. Stämpeln GS indikerar George Stockwell. U i en korsformad cirkel betyder London. B är årsstämpeln för 1917/1918. 925 står för silver. Vill du läsa mer om dessa stämplar – klicka här.
Det största felet i verket var att tänderna på fjäderhuset var skadade och böjda. Jag riktade upp tänderna och ”filade” till formen med välsmaskinen. Längst ner på denna sida finns en kort videosnutt när jag välsar. Hjulens tappar polerades. Tapparna på haken och gånghjulet var böjda, jag vågade inte rikta dem ifall de skulle gå av. Det är en hel del jobb att borra in nya tappar. Men när verket väl var ihopsatt och klart så svängde balansen fint och den gick förvånansvärt bra med tanke på de allvarliga felen i gången. Kunden var nöjd och glad att klockan fungerade igen!
Klicka på bilderna för att se större!
Fick in en gammal fin Omega Kronograf 2077-4 för kostnadsförslag. Verket hade små rostskador, samt det värsta – en avbruten fjädring. Returfjädern för kronografens av/på hade gått av. Sökte efter en ny hos mina reservdelsleverantörer utan lycka.
Då återstår att kanske ändra någon fjäder som var liknande eller tillverka en ny. Letade efter något passande bland mina delar men gick bet även där. Återstod att tillverka en ny. Har aldrig tillverkat en sådan här fjäder tidigare, hur svårt kan det vara? Hur lång tid behöver jag?
Gjorde ett överslag på att tre-fyra timmar skulle räcka. Utgick från det och gjorde klart mitt kostnadsförslag som kunden godkände. Bara att sätta igång!
Vad använder man för material för att tillverka en sådan här fjäder? Har härdbar rundstång som skulle fungera men det skulle ta extra tid att fräsa/fila ner till rätt tjocklek. Kom då på idén att använda ett bladmått. Bladen är härdade och fjädrande och kanske skulle det funka?
Testade hårdheten med mina hårdhetsfilar. Ett set om sex filar speciellt avsedda för att känna efter hur hårt ett stål är. Det verkade bra. Gick nätt och jämt att bearbeta med fil och såg. Sågade ut en passande bit ur 0,70 mm. Limmade på de bägge avbrutna delarna på ämnet med superlim. Sedan var det bara att följa formen och finsåga och fila ut den rätta formen. Borrade hålet för skruven och gjorde försänkningen. Drev ur de gamla styrstiften ur den gamla fjädern borrade nya hål i den nya fjädern och satte i de gamla styrstiften. Anpassade höjden och justerade in själva funktionsytan. Sedan långdragning med shellacksten och brytning av facetter. Gjorde inget extra med fjädern utan lät den vara i samma finish som de övriga fjädrarna och armarna.
Nu återstod bara att renovera resten av verket som visade sig vara i ganska gott skick. Ingen rost på vitala delar. Efter rengöring vanlig test och kontroll.
Här följer några bilder:
Fick ett fickur för reparation märkt D S C – Ducommun-Sandoz & Cie, La Chaux de Fonds, Schweiz. Ett ganska fint verk av god kvalité. Fjäderhuset var utrustat med stoppverk. I detta fall fanns alla delar kvar, tyvärr saknas delar ibland i dessa stoppverk. Man satte stoppverk för att fördela fjäderns kraft mer jämnt. Om fjäderhuset roterar sju varv utan stoppverk är det första varvet förhållandevis svagt och det sista varvet starkt. Så om stoppverket roterar fem varv tas den svagaste respektive starkaste biten av fjädern bort.
Fick in ett intressant fickur med löst glas. Det var enkelt att fästa. Passade på att ta några bilder.
William Tod föddes 29 april 1822. Williams far – George – invandrade från Skottland. Fadern drev först en hotellrörelse i Majorna. Han köpte senare fastigheten på Magasinsgatan 5, där han fortsatte att driva sitt hotell.
William gick i lära hos A G Svanström där han var gesäll 1844. Han fortsatte sin utbildning i Köpenhamn 1845-46, Wien 1847-48, var gesäll i Stockholm hos G W Linderoth 1849-50. Han startade sin verksamhet i Göteborg 1850 på ovannämnda adress – Magasinsgatan 5.
C. L. Malmsjö hade den största urproduktionen i Göteborg mellan åren 1841-1873, hans tillverkning i värde låg mellan 2600-3600 riksdaler. Därefter kom W. Tod, värdet av hans tillverkning under åren 1850-1873 låg mellan 1300-1900 riksdaler.
Williams bror – James – var juvelerare och silversmed på samma adress. Kan det vara James som gjort de vackra gravyrerna på denna klocka?
Intressant är också att Williams fru – Augusta Matilda Carlman (född 1845) – också var utbildad urmakare.
William Tod dog 24 juli 1888.
(Bilden av William hämtad ur ”En ny tidskrönika från Göteborg” utgiven av Magnussons Ur vid deras 115-års jubileum år 1977)
Fick en Patek Philippe för renovering. Kontrollerade noga innan jag accepterade att laga klockan att inget var skadat. Kunden ville inte skicka klockan till fabriken för renovering. Inga större problem med renoveringen.
Anders Andersson - Urmakeri 