Buser, ett ur med inre kvalitet – Cal 182

Publicerad den av
5

Buser är en klocka man inte ser så ofta. Få vet något om märket. Tänkte att det kunde vara intressant att därför visa lite bilder på en klocka jag gjorde iordning för en väns räkning.

Klockans yttre verkade vara i gott skick, när jag öppnade boetten blottades ett kopparfärgat urverk.
Breguetspiral stämde väl överens med texten på urtavlan, jag lade även märke till den fint polerade motstensbrickan över gånghjulet. Jag noterade ett slitage i fjäderhusbryggan – ett vanligt fel – annars märktes inget som var skadat. Alla hjul var fint tillverkade och utan slitage, hakklovens utformning var speciell, hakens anslag fanns i en urfräsning. Annars brukar det sitta två anslagsstift i verkbottnen. Haken hade ett stift på ovansidan som anstagsstift. Balansen var fint utformad med bregeutspiral.
Efter justering av slitaget i fjäderhusregionen rengjordes verket, ihopsättning och oljning.
Kontroll i testapparaten visade jämn och fin gång med hög amplitud.

Vad jag kunnat få fram verkar det som verket började tillverkas 1952, det stämmer bra med klockans utseende. Ibland ser man Buserverk som är mycket enkla, total motsats till cal 182.
Efter ett antal sammanslagningar med flera andra urtillverkare hamnade Buser i Revue-Thommen som upphörde med tillverkning 1999. Numera ägs namnet Revue-Thommen av Grovana Uhrenfabrik.
Mer finns att läsa på mikrolisk.de.

Klicka på småbilderna.

Gübelin – ett fall för DCN

Publicerad den av
Svara

Bertil hade lämnat in en fin klocka för renovering. På urtavlan kunde man läsa Gübelin, Luzern. Boetten var i silver med emaljinslag. Gübelin startades  1854 i Luzern, de är kända för fina juveler och fina klockor. Denna klocka är perfekt på resan, stora siffror med lysmassa gör det lätt att se tiden när det är skumt. Du kan ställa den på nattduksbordet eftersom klockan har ett inbyggt ställ.

Kronan var borta, låset för stället var trasigt – i övrigt verkade klockan vara i fint skick. Eftersom uppdragsaxeln var avbruten försökte jag lista ut vilket urverk som satt i klockan, men där gick jag bet. Det går ju mycket lättare att hitta en ny axel om man vet vad verket heter. Alla delar fanns dock kvar av axeln vilket underlättar om man behöver nytillverka en axel. Förr i tiden fanns det firmor som specialiserat sig på att tillverka uppdragsaxlar och balansaxlar – en av de mest kända hette DCN. Med hjälp av deras katalog brukar man kunna hitta en passande axel. Jag brukar ta en liten papperslapp och skriva de mått som behövs i den ordning som används i boken. Då går det snabbt och lätt att leta – ibland – som i detta fall – hittar man lätt en passande axel. Sedan får man hoppas att axeln finns i lager. I andra fall kanske man får ändra på något mått för att det skall passa, annars får man tillverka en ny från grunden.

Bytte även fjäder i klockan. Någon gång i tiden hade fästet gått av, en urmakare tillverkade då ett nytt fäste istället för att byta fjädern. Man bröt av en liten bit av fjädern – det som skulle bli det nya fästet. Sedan värmde man änden och böjde ett U – i u-et satte man sedan in den avbrutna biten och vips var fjädern lagad!
En lagning som aldrig går sönder!
Fjädern i sig brukar ta slut innan, den blir utmattad. Har den tagits ur och isatts många gånger brukar den dessutom bli kanelbulleformad, det gör att den skaver mot lock och botten i fjäderhuset.

En trevlig och ovanlig klocka med fint urverk som efter renovering gick perfekt.

Klicka på småbilderna för att se större!

 

En Eiger blir åter en Eiger

Publicerad den av
Svara

En standardreparation – ett Eiger damur för rengöring – inget speciellt med det.
Kunden ville även ha tavlan renoverad för den var alldeles svart av oxid, inte heller det speciellt konstigt. Tog bort tavlan och skickade den till en tysk firma som vi brukar använda oss av, fick ett kostnadsförslag på renoveringen, betalade i förskott och tänkte sedan inte mer på tavlan. När tavlan kom från renovering var verk och boett redan klara – det var bara att sätta på tavla och visare och lämna till kunden. Några dagar senare kommer kunden tillbaka och undrar:
– Var är Eiger?
Det fanns ingen logga längre på tavlan!
Pulsen stiger – håren reser sig – ont i magen – kli i knäna – ojojoj…..
Tänkte skriva om hur jag klantade mig och sedan löste ett väldigt jobbigt problem.

Loggan saknas.


Jag hade totalt missat detta när jag satte dit tavlan – tänkte inte på det helt enkelt!
Tavlan ser snygg och fin ut.
Jag läste NOGA på kostnadsförslaget från renoveringsfirman och där stod det svart på vitt att om du vill ha Eigerloggan kvar måste en kliché tillverkas till cirka dubbla kostnaden av renoveringen. Hade totalt missat det! Vi brukar skicka klockor av mer kända märken, där finns det alltid klichéer, så det är inget man behöver tänka på.
Jaha – hur löser man detta?
Kom att tänka på de dekaler som jag använde i min ungdom när jag byggde modellbyggsatser. Skulle det vara möjligt att tillverka egna sådana? Det kanske skulle gå att i så fall få fram en logga till urtavlan.
Jodå – det finns!
Hittade så kallad dekalfilm hos Rebell Hobby (se länkar etc längst ner på denna sida). Det skulle gå fint att skriva ut på en laserskrivare. Tog kontakt med min klasskamrat sedan urmakarskolan – Torgny, som jag vet är duktig på att bygga plastmodeller. Han bekräftade att det fanns dekalfilm och tipsade om att jag kanske skulle behöva lägga på en klarlack efteråt för att sudda ut dekalens konturer. Måste prova detta – det kanske skulle kunna fungera och gå mycket snabbare än att skicka tillbaka till renoveringsfirman.

Efter ett par dagar dök grejerna upp. Under tiden forskade jag lite på nätet för att hitta hur Eigers logga såg ut. Det visade sig att typsnitten ”Kunstler Script” och ”Palace Script” såg mycket lika ut. Jag gjorde ett dokument i Word med dessa typsnitt i olika storlekar och fet/normal.
Skar ut en bit av lämplig storlek och provade på tavlan.

Allt som behövs.

Testar storlek och typsnitt på ett papper.

Till dekalfilmen följde en mycket bra bruksanvisning. Jag skrev ut ett nytt papper med rätt storlek på Eigerloggan, jag klippte ut en något större bit än min utskrift av dekalfilmen. Den mindre biten av dekalfilm tejpade jag sedan fast på A4-pappret med utskriften, på det sättet passade jag in dekalfilmen på rätt ställe. Sedan var det bara att skriva ut!

Klipper ut en lämplig bit dekalfilm som jag tejpar på ett papper och skriver ut.

Utskriften klar.

Utskriften klar, ser bra ut.


Det blev riktigt bra, lite ”pixlig” i kanterna kanske om man tittade noga med lupp, men fullt godkänt. För att fixera trycket på filmen rekommenderade Rebell Hobby att en speciell lack skulle användas, det var bara att pensla på den tunt och fint. Då var allt klart för att testa på en tavla.

Fixerar utskriften med dekallack.


Skar ut en logga med kniven, lade den lilla ”papperslappen” i vatten, väntade 10-15 minuter tills dekalen lossade från underpappret. Eftersom dekalen var mycket liten ca 4×2 mm var det ganska klurigt att hantera den. Den blev som en vattendroppe och rullade ihop sig som ett rör. Så jag lade dekalen försiktigt på urtavlan, höll ner den med en putspinne och blåste försiktigt bort det överflödiga vattnet med dammpusten, till slut kunde jag veckla ut dekalen och blåsa bort allt vatten. Att flytta den gick fint. Sedan fick den torka en timma i värme från arbetslampan.

Lägger i vatten för att dekalen skall lossna.

Provar först på en tavla.

På ett ställe stod dekalens kant upp och det såg inte 100% bra ut, testade därför att klarlacka tavlan med en spray jag också köpt. Det blev lite bättre.

Nu till skarpt läge! Gjorde på ungefär samma sätt som ovan. Jag skar ut en rektangulär bit med loggan på, tog ett rakblad och skar igenom dekalfilmen men inte igenom underlagspappret. Gjorde så raka och rena snitt som möjligt. Sedan gjorde jag precis som ovan och lade på dekalen på tavlan, när vattnet torkat blev resultatet – perfekt!
Det blev så bra att jag beslöt att inte använda någon ytterligare lack.
Jag kunde andas ut – och framför allt, kunden blev nöjd!

Eiger på plats – perfekt!


Klicka på småbilderna för att se större!

Rebell Hobby AB
Dekalfilmen jag använde.
Lack för dekalfilmen.
Tavelrenoveringsfirman jag brukar använda mig av. Det blir alltid mycket bra resultat, du kan själv säga till om hur du vill ha renoveringen utförd. Tänk bara på att läsa igenom hela kostnadsförslaget – noga. 🙂

Halda – ett svenskt fickur, del 2

Publicerad den av
1

Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!

Alla delar till kronhjulet.

Allt på plats.

Halda – ett svenskt fickur, del 1

Publicerad den av
1

Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.

Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.

Cartier cal 81 / Frederique Piguet 820

Publicerad den av
Svara

Jag får ofta in Cartierklockor från butiker där man säger att batteriet är bytt men klockan går inte – vad är fel? I nästan alla fall har den som bytt batteriet gjort fel, tänkte visa här hur man gör rätt.

FP 8.20 heter grundverket, tillverkat av Frederique Piguet SA. Det har använts av flera märken, men kanske är Cartier det man stöter på oftast. Verket är ganska snyggt finisherat och brukar fungera fint.

Svårigheten eller det som brukar bli fel är dels själva batteriet dels batterikontakten.
Finns många risker för kortslutning!

Cartier cal 81

Cartier cal 81

När jag får in en klocka brukar jag kolla så här:
1. Ligger batteriet med minuspolen uppåt?
2. Ligger batteribleckets öra på rätt sida av elblocket?
3. Är det rätt batteri?
4. VIKTIGT – bägge skruvarna vid batteriblecket skall lossas. Glöm inte att dra åt bägge också!
5. När det nya batteriet är plats, skjuter du in batteriblecket under elkretsen FÖRSIKTIGT så att inte örat skadas/skadar de tunna ledningsbanorna på elkretsen. Se till att blecket inte tryckts in för långt i förhållande till närmaste skruven. Batteriblecket skall ligga i mitten, annars finns det risk för att blecket tar i skruvens gänga = kortslutning.

Lite om en sliten Tudor.

Publicerad den av
Svara

Fick in en Tudorklocka för reparation. Verket var ett ETA 2784 som visade sig vara mycket slitet. Tänkte visa lite om hur jag hittar och åtgärdar slitage.
Innan jag sätter igång med reparationen försöker jag uppskatta vilka delar som kan behövas bytas ut, vad som skall repareras etc. Går det att skaffa reservdelar?
Till just detta verk var det inga större problem med reservdelar, allt fanns i lager.
Jag fick byta ut fjäderhuset och några hjul i löpverket samt många hjul i automatuppdraget. Själva reparationen var helt normal, inga konstigheter.
Mer förklaringar finns vid bilderna.
Klicka på bilden för att se större!

Longines cal 22A

Publicerad den av
Svara

Fick in ett Longines guldarmbandsur för kostnadsförlag. Klockan låg i ett etui från ett våra mest kända auktionshus. Utsidan såg fin ut, tavlan oskadad, allmänintrycket var en klocka i fint skick. När jag sedan öppnade boetten såg verket lika fint ut. Inte repigt, inga skadade skruvar etc. Men den gick inte. Konstaterade snabbt att spiralen såg hemsk ut. Eftersom resten såg så bra ut trodde jag att bara spiralen kunde redas ut så skulle nog klockan gå fint igen. Berättade för min kund att jag måste ta betalt för att reda ut spiralen så att jag kunde se om den var allvarligt skadad, annars kanske det inte skulle gå att göra iordning klockan överhuvud taget. En komplett balans till denna gamla klocka är inte lätt att få tag på. Kunden var med på detta och jag kunde sätta igång med reparationen.

Det gick fint och ganska enkelt att reda ut spiralen, att rikta den var inget problem. Nästa sak jag upptäckte var att något var konstigt med balansluften, motstenen på tavlesidan var konstig. Efter en del besvär gick även detta att fixa till. En del skruvar var felplacerade eller saknades så det fick jag också ordna. Sedan kom nästa fel som visade sig vara lika svårt – fjädern var fel. Rätt fjäder gick inte att få fram, jag var tvungen att hitta på en lösning.

Mer förklaringar finns under bilderna. Klicka för att få en stor bild!

Kronometer del 1 – borra in en tapp

Publicerad den av
Svara

Jag har börjat så smått att renovera en skeppskronometer. I denna första del beskriver jag hur jag borrade in en ny balanstapp.

För att det skall bli en bra centrering använder jag tappinborrningsverktyget i svarven. Det svåraste momentet är att göra ett tillräckligt bra instick i änden av axeln. En mycket spetsig hårdmetallstickel brukar göra jobbet. Att borra med ett hårdmetallborr gör jobbet mycket lätt, det skär lätt i det hårdaste stål.
Sedan svarvar jag en tapp av blåstål som jag polerar ner till ca 1/1000 mm under hålets mått, alltså en sugpassning – det skall nästan inte gå att trycka tappen i hålet, man jobba mycket långsamt och prova flera gånger så att tappen inte blir för tunn. Jag gör ingen konisk form på tappen utan helt cylidrisk. Om tappen skulle göras konisk finns det risk för att området vid hålet spricker när du skall fästa tappen – eftersom axeln är glashård och inte är anlöpt.
Därefter formas tappen, längden anpassas och tjockleken tas ned till rätt mått. Tappens tjocklek skall vara ca 1-2/1000 under hålets mått – alltså i princip ingen sidluft.

Jag kommer att beskriva renoveringen och kronometern mer ingående i flera framtida inlägg.

Klicka på bilderna för att se större!

 

 

Ett verktyg till 7750

Publicerad den av
Svara

Ett enkelt och bra verktyg som du snabbt tillverkar själv. Jag använder det när jag skall sätta tillbaka spärren (1428) för klinkhjulet (1488).
Denna spärr är ofta sliten och därför byter jag den.
Leta reda på en skruv där spärrfjädern passar i skåran och tillverka ett lämpligt skaft, borra och gänga ett hål och skruva i skruven – klart!