Kategoriarkiv: Renovering

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 1.

Publicerad den av
Svara

Claes hade lämnat in en gammal fin Rolex GMT för reparation. Klockan gick men det gick inte att ställa visarna, det var helt stumt. Serienumret N693774 avslöjade att klockan tillverkats någon gång mellan 1961-62.

Jag plockade ur verket ur boetten och tog bort tavla och visare för att kontrollera vad som orsakade att klockan inte gick att ställa. Kunde snart konstatera att en av visarväxelhjulets tänder var avbruten, visarväxelhjulstappen också avbruten samt styrtappen på uppdragsaxeln också den av. Det som gjort att alla dessa delar gått sönder var att visarfriktionen var alldeles för trög.
Hur löser man detta?
Frågade runt hos kollegor om någon hade ett nytt visarväxelhjul – inget resultat. Fortsatte att söka på nätet, det gick inte heller. Återstår att reparera hjulet och fälla in en tand, eller att tillverka ett helt nytt.

Förklarade detta för kunden som var beredd att satsa på att få klockan i gångbart skick igen.

Efter att ha granskat hjulet insåg jag att det var så slitet och skadat att det måste bytas ut. För skojs skull tittade jag i en av mina skrotlådor med en massa blandade delar – döm om min förvåning när jag hittade flera kandidater som skulle kunna passa!
Sorterade ut några som jag mätte upp och jämförde med det gamla hjulet, hittade ett hjul som var ca 0,2 mm för stort. Det skulle gå att med hjälp av välsmaskinen justera storleken. Välsarna är en slags fil som filar formen på tandtoppen, med rätt välsfräs kan man därför fila ner hjulets diameter något. När hjulet fått rätt storlek var det dags att svarva en ny visarväxelhjulstapp, anpassad till det ”nya” hjulet. Det var spännande att sätta ihop alla delarna för att se om hjulet fungerade. Det gick fint!
Visarväxelhjulet växlar ner centrumhjulets rörelse – ett var per timma – till timhjulets ett varv per tolv timmar, utväxlingen är således 1:12.

Därefter fortsatte jag att ta isär mer av verket. Jag upptäckte att många delar hade stora slitage som jag efterhand justerade. Det var nog längesedan någon urmakare hade tittat närmare på detta urverk…

Längst ner två korta videosnuttar hur välsningen går till.
Klicka på småbilderna för att se större!
Del två av denna renovering kommer inom kort.

Lite om en skadad liverrulle.

Publicerad den av
Svara

Ibland tänker man inte, förrän efteråt, då är det försent…
Att byta balansaxel gör man ibland men kanske inte tillräckligt ofta för att komma ihåg vad som kan gå snett.

Det finns flera typer av liverrullar. På äldre ur med ankargång är det ibland två rullar – en för liverstenen och en för säkerhetsrullen. Det vanligaste är dock den som är hel. Av den hela typen finns det i princip två olika – den för stötskydd och den med fasta motstenar. Liverrullen för stötskydd har i allmänhet en försänkning i säkerhetsrullen.

Fick ett verk där balansaxeln bytts men klockan gick dåligt. En snabb titt på balansen och jag kunde konstatera att liverrullen var skadad. Någon hade använt en felaktig stans när rullen satts fast. Man hade använt en stans som täckte hela ytan på den lilla rullen och inte tänkt på att man måste använda en mycket mindre stans som är lika stor som försänkningen.
Jag har slipat till en stans enbart för detta, den stansen brukar inte finnas i stansstället.

Lyckades få tag på en liverrulle till verket, men den var till samma verk fast med fasta motstenar. Ibland moderniserade man ett bra verk och uppgraderade till Incabloc. När man beställer balans eller delar till balansen får man ange om den är med eller utan Incabloc eftersom balansaxlarna är olika.

Om jag fäst liverrullen som jag fick utan att justera den skulle den ta i den upphöjning som finns vid balanslagret i verkbottnen. Jag blev tvungen att fräsa ur och göra en försänkning i den nya liverrullen.
En annan sak att tänka på är när du skall fästa liverrullen på balansaxeln är att kontrollera hur långt ned liverrullen hamnar på axeln när du bara trycker ned den lätt. Tryck ned den lätt och uppskatta avståndet mellan balansens tallrik och liverrullens undersida, det avståndet skall vara ungefär lika som liverrullens tjocklek. Hamnar den för högt kan rullen spricka eller så får du helt enkelt inte ned den, hamnar den för lågt kanske den inte sitter fast tillräckligt hårt. Hamnar den för högt skall man för att göra det helt korrekt slipa av balansaxeln. Men jag brukar ofta helt enkelt ta en rivare och riva upp hålet något. Problemet med att riva upp hålet är att du kanske inte får rätt konicitet i hålet jämfört med axeln.

Här följer några bilder hur jag fixade till liverrullen så att jag fick en fungerande klocka. Det gäller att ha en bra ”verktygslåda” med många olika verktyg. Min favorit är Favorite steninpressare, den är väldigt mångsidig. Den finns med i flera av mina inlägg här. Har även lagt till några bilder från andra reparationer för att illustrera vad jag nämnt ovan.

Några bilder från ett ETA 2824-2 samt en Omegabalans cal 550. Ett äldre fickur med spräckt liverrulle.

Movado cal 375 – med spiralproblem.

Publicerad den av
Svara

Den här historien börjar 2014 då jag fick ett Movado armbandsur för renovering. Jag lade ner extra jobb på spiralen. Tog några bilder på den.
I september 2017 dök klockan upp igen nu med spiral i dåligt skick, minst sagt. Någon hade varit och pillat och förstört spiralen…
2015 fick jag in en likadan klocka för reparation som jag dokumenterade lite bättre, också den hade en dålig spiral!
Så detta inlägg blir dokumentation av två verk med liknande problem.
Läs mer nedan.

Så här såg spiralen och balansen ut efter reparationen i maj 2014.

Denna klocka gjorde jag en renovering på 2015. Breguetkurvan behövde justeras.
För att snabbt justera kurvan räknar jag ur kurvnumret och riktar efter en mall. (Se nästa galleri och på flera ställen i bloggen)

Så till klockan jag fick in nu i september. Jag vet inte riktigt vad som hänt med verket, helt klart är att något allvarligt har hänt med spiralen. Eftersom klockan renoverats ganska nyligen räknade jag med att det skulle räcka att fixa till spiralen för att klockan skulle fungera igen. Men är det överhuvud taget möjligt att rädda en så illa tilltygad spiral?
Om jag hade haft tillgång till en komplett balans hade jag givetvis bytt ut den tilltygade balansen. Ett annat alternativ hade varit att byta ut spiralen mot en ny, tiden för detta jobb – ja hur beräknar man det?
Jag räknade med att jag skulle kunna få till spiralen så pass bra att klockan skulle fungera tillräckligt bra med fyra – fem timmars jobb. Kunden accepterade detta.

Jag såg snabbt att spiralens varv klibbade ihop. Genom att pressa ihop spiralvarven på flera olika ställen såg jag att den klibbade ihop. Kanske var det detta problemet som någon försökt fixa??? Om spiralvarven klibbar går klockan alldeles för fort.
Det första man tänker på är att spiralen är magnetisk, så det provade jag först. Avmagnetisering. Det hjälpte inte. Nästa steg är att doppa balansen och spiralen i One-Dip för att lösa upp olja eller annat som kan ha fastnat i spiralen. Inte heller detta hjälpte. Sista utvägen var Aceton, det fungerade!

När spiralen var ren var det bara att sätta igång att rikta!
Det var många fel att justera, jag blev i alla fall något så när nöjd och klockan visade till slut rätt tid.

Angelus Chronodate cal 217.

Publicerad den av
5

Några kanske tänker Angelus – tillverkade inte de väckarur? Jo det stämmer – de tillverkade vackra bords- och väckarur. Bordsuren hade ofta diverse komplikationer, t.ex kalender etc.
Men de tillverkade också armbandsur. Fick in ett av dessa för reparation. Klockan fungerade inte, vad var fel? Först och främst var fjädern av, relativt enkelt att avhjälpa. Knapparna för tidtagningen fungerade men någonting var inte som det skulle. Blockeringsarmen för kronografsekundhjulet låg hela tiden an mot sekundhjulet. Det visade sig att blockeringsarmen är lagrad ovanpå spärrhjulet. Ni som följer min blogg vet att bland de vanligaste felen/slitagen är att det blir slitet i lagret för fjäderhuskärnan i fjäderhusbryggan. Så också på detta ur – ett rejält slitage i fjäderhusbryggan. Så – när fjädern är spänd och klockan är uppdragen lutar fjäderhuskärnan och därmed blockeringsarmen så mycket att den aldrig kan släppa anliggningen mot sekundräknarhjulet. Men genom att justera slitaget i fjäderhusbryggan samt polera den slitna fjäderhuskärnan gick det fint att få blockeringen att fungera som den skulle igen.
När detta var ordnat skulle sekundräknarhjulet ses över. Hjulet har ca 200 mycket små och fina tänder. Tändernas form är speciella jämfört med ”vanliga” hjultänder, tänderna har en spetsig V-form. Det gör att tanden blir känslig för tryck och stötar. På denna reparation hade tänderna blivit skadade, det måste åtgärdas på något sätt. Jag har en fint polerad stickel med hög vinkel, den är väldigt spetsig. Med hjälp av denna stickel skar jag bort alla skador på tänderna, sedan tog jag en avbruten oljegivare som jag slipat en vass spets på och ”drar” igenom varje tand för att ta bort eventuella grader.
Balanstappen hade en skada, den skär jag bort med en safirfil i rullbänken sedan formar jag en ny fin tappända.

Efter rengöring och epilamisering sätts verket ihop. Nu skall kronografen ställas in. Det finns flera inställningar som måste göras. Jag ställer först in ingreppet mellan kronografens drivhjul och mellanhjul – förhållandet där skall vara 2/3 djup. Mellanhjulet skall ta i sekundräknarhjulet med 1/3 ingrepp. Sedan studerar jag fingret som sitter på sekundräknarhjulet, fingret för fram minuträknaren varje minut. Fingret skall växla minut exakt på 60 sekunderstrecket, jag låter då klockan gå en minut så att minuträknaren växlar. Då stannar jag kronografen. Hamnar sekundvisaren exakt på 60? Om inte får fingret – som sitter med friktion – flyttas tills växlingen sker exakt på 60.
Jag kollar blockeringen av sekund- och minuträknarhjul när klockan är nollställd. Trycker in nollställarknappen och känner på båda hjulen. Sekundräknarhjulet skall alltid vara fullständigt blockerat medan minuträknarhjulet kan vara något löst. Dock mindre än en minut, på min klocka var glappet två minuter. Jag fick då slipa av nollställararmen något så att bägge visarna nollas korrekt.
Det finns mycket mer att berätta om kronografer men det får vi ta en annan gång.

Klicka på bilderna för att se större!

Buser, ett ur med inre kvalitet – Cal 182

Publicerad den av
5

Buser är en klocka man inte ser så ofta. Få vet något om märket. Tänkte att det kunde vara intressant att därför visa lite bilder på en klocka jag gjorde iordning för en väns räkning.

Klockans yttre verkade vara i gott skick, när jag öppnade boetten blottades ett kopparfärgat urverk.
Breguetspiral stämde väl överens med texten på urtavlan, jag lade även märke till den fint polerade motstensbrickan över gånghjulet. Jag noterade ett slitage i fjäderhusbryggan – ett vanligt fel – annars märktes inget som var skadat. Alla hjul var fint tillverkade och utan slitage, hakklovens utformning var speciell, hakens anslag fanns i en urfräsning. Annars brukar det sitta två anslagsstift i verkbottnen. Haken hade ett stift på ovansidan som anstagsstift. Balansen var fint utformad med bregeutspiral.
Efter justering av slitaget i fjäderhusregionen rengjordes verket, ihopsättning och oljning.
Kontroll i testapparaten visade jämn och fin gång med hög amplitud.

Vad jag kunnat få fram verkar det som verket började tillverkas 1952, det stämmer bra med klockans utseende. Ibland ser man Buserverk som är mycket enkla, total motsats till cal 182.
Efter ett antal sammanslagningar med flera andra urtillverkare hamnade Buser i Revue-Thommen som upphörde med tillverkning 1999. Numera ägs namnet Revue-Thommen av Grovana Uhrenfabrik.
Mer finns att läsa på mikrolisk.de.

Klicka på småbilderna.

Gübelin – ett fall för DCN

Publicerad den av
Svara

Bertil hade lämnat in en fin klocka för renovering. På urtavlan kunde man läsa Gübelin, Luzern. Boetten var i silver med emaljinslag. Gübelin startades  1854 i Luzern, de är kända för fina juveler och fina klockor. Denna klocka är perfekt på resan, stora siffror med lysmassa gör det lätt att se tiden när det är skumt. Du kan ställa den på nattduksbordet eftersom klockan har ett inbyggt ställ.

Kronan var borta, låset för stället var trasigt – i övrigt verkade klockan vara i fint skick. Eftersom uppdragsaxeln var avbruten försökte jag lista ut vilket urverk som satt i klockan, men där gick jag bet. Det går ju mycket lättare att hitta en ny axel om man vet vad verket heter. Alla delar fanns dock kvar av axeln vilket underlättar om man behöver nytillverka en axel. Förr i tiden fanns det firmor som specialiserat sig på att tillverka uppdragsaxlar och balansaxlar – en av de mest kända hette DCN. Med hjälp av deras katalog brukar man kunna hitta en passande axel. Jag brukar ta en liten papperslapp och skriva de mått som behövs i den ordning som används i boken. Då går det snabbt och lätt att leta – ibland – som i detta fall – hittar man lätt en passande axel. Sedan får man hoppas att axeln finns i lager. I andra fall kanske man får ändra på något mått för att det skall passa, annars får man tillverka en ny från grunden.

Bytte även fjäder i klockan. Någon gång i tiden hade fästet gått av, en urmakare tillverkade då ett nytt fäste istället för att byta fjädern. Man bröt av en liten bit av fjädern – det som skulle bli det nya fästet. Sedan värmde man änden och böjde ett U – i u-et satte man sedan in den avbrutna biten och vips var fjädern lagad!
En lagning som aldrig går sönder!
Fjädern i sig brukar ta slut innan, den blir utmattad. Har den tagits ur och isatts många gånger brukar den dessutom bli kanelbulleformad, det gör att den skaver mot lock och botten i fjäderhuset.

En trevlig och ovanlig klocka med fint urverk som efter renovering gick perfekt.

Klicka på småbilderna för att se större!

 

En Eiger blir åter en Eiger

Publicerad den av
Svara

En standardreparation – ett Eiger damur för rengöring – inget speciellt med det.
Kunden ville även ha tavlan renoverad för den var alldeles svart av oxid, inte heller det speciellt konstigt. Tog bort tavlan och skickade den till en tysk firma som vi brukar använda oss av, fick ett kostnadsförslag på renoveringen, betalade i förskott och tänkte sedan inte mer på tavlan. När tavlan kom från renovering var verk och boett redan klara – det var bara att sätta på tavla och visare och lämna till kunden. Några dagar senare kommer kunden tillbaka och undrar:
– Var är Eiger?
Det fanns ingen logga längre på tavlan!
Pulsen stiger – håren reser sig – ont i magen – kli i knäna – ojojoj…..
Tänkte skriva om hur jag klantade mig och sedan löste ett väldigt jobbigt problem.

Loggan saknas.


Jag hade totalt missat detta när jag satte dit tavlan – tänkte inte på det helt enkelt!
Tavlan ser snygg och fin ut.
Jag läste NOGA på kostnadsförslaget från renoveringsfirman och där stod det svart på vitt att om du vill ha Eigerloggan kvar måste en kliché tillverkas till cirka dubbla kostnaden av renoveringen. Hade totalt missat det! Vi brukar skicka klockor av mer kända märken, där finns det alltid klichéer, så det är inget man behöver tänka på.
Jaha – hur löser man detta?
Kom att tänka på de dekaler som jag använde i min ungdom när jag byggde modellbyggsatser. Skulle det vara möjligt att tillverka egna sådana? Det kanske skulle gå att i så fall få fram en logga till urtavlan.
Jodå – det finns!
Hittade så kallad dekalfilm hos Rebell Hobby (se länkar etc längst ner på denna sida). Det skulle gå fint att skriva ut på en laserskrivare. Tog kontakt med min klasskamrat sedan urmakarskolan – Torgny, som jag vet är duktig på att bygga plastmodeller. Han bekräftade att det fanns dekalfilm och tipsade om att jag kanske skulle behöva lägga på en klarlack efteråt för att sudda ut dekalens konturer. Måste prova detta – det kanske skulle kunna fungera och gå mycket snabbare än att skicka tillbaka till renoveringsfirman.

Efter ett par dagar dök grejerna upp. Under tiden forskade jag lite på nätet för att hitta hur Eigers logga såg ut. Det visade sig att typsnitten ”Kunstler Script” och ”Palace Script” såg mycket lika ut. Jag gjorde ett dokument i Word med dessa typsnitt i olika storlekar och fet/normal.
Skar ut en bit av lämplig storlek och provade på tavlan.

Allt som behövs.

Testar storlek och typsnitt på ett papper.

Till dekalfilmen följde en mycket bra bruksanvisning. Jag skrev ut ett nytt papper med rätt storlek på Eigerloggan, jag klippte ut en något större bit än min utskrift av dekalfilmen. Den mindre biten av dekalfilm tejpade jag sedan fast på A4-pappret med utskriften, på det sättet passade jag in dekalfilmen på rätt ställe. Sedan var det bara att skriva ut!

Klipper ut en lämplig bit dekalfilm som jag tejpar på ett papper och skriver ut.

Utskriften klar.

Utskriften klar, ser bra ut.


Det blev riktigt bra, lite ”pixlig” i kanterna kanske om man tittade noga med lupp, men fullt godkänt. För att fixera trycket på filmen rekommenderade Rebell Hobby att en speciell lack skulle användas, det var bara att pensla på den tunt och fint. Då var allt klart för att testa på en tavla.

Fixerar utskriften med dekallack.


Skar ut en logga med kniven, lade den lilla ”papperslappen” i vatten, väntade 10-15 minuter tills dekalen lossade från underpappret. Eftersom dekalen var mycket liten ca 4×2 mm var det ganska klurigt att hantera den. Den blev som en vattendroppe och rullade ihop sig som ett rör. Så jag lade dekalen försiktigt på urtavlan, höll ner den med en putspinne och blåste försiktigt bort det överflödiga vattnet med dammpusten, till slut kunde jag veckla ut dekalen och blåsa bort allt vatten. Att flytta den gick fint. Sedan fick den torka en timma i värme från arbetslampan.

Lägger i vatten för att dekalen skall lossna.

Provar först på en tavla.

På ett ställe stod dekalens kant upp och det såg inte 100% bra ut, testade därför att klarlacka tavlan med en spray jag också köpt. Det blev lite bättre.

Nu till skarpt läge! Gjorde på ungefär samma sätt som ovan. Jag skar ut en rektangulär bit med loggan på, tog ett rakblad och skar igenom dekalfilmen men inte igenom underlagspappret. Gjorde så raka och rena snitt som möjligt. Sedan gjorde jag precis som ovan och lade på dekalen på tavlan, när vattnet torkat blev resultatet – perfekt!
Det blev så bra att jag beslöt att inte använda någon ytterligare lack.
Jag kunde andas ut – och framför allt, kunden blev nöjd!

Eiger på plats – perfekt!


Klicka på småbilderna för att se större!

Rebell Hobby AB
Dekalfilmen jag använde.
Lack för dekalfilmen.
Tavelrenoveringsfirman jag brukar använda mig av. Det blir alltid mycket bra resultat, du kan själv säga till om hur du vill ha renoveringen utförd. Tänk bara på att läsa igenom hela kostnadsförslaget – noga. 🙂

Halda – ett svenskt fickur, del 2

Publicerad den av
1

Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!

Alla delar till kronhjulet.

Allt på plats.

Halda – ett svenskt fickur, del 1

Publicerad den av
1

Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.

Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.

Lite om en sliten Tudor.

Publicerad den av
Svara

Fick in en Tudorklocka för reparation. Verket var ett ETA 2784 som visade sig vara mycket slitet. Tänkte visa lite om hur jag hittar och åtgärdar slitage.
Innan jag sätter igång med reparationen försöker jag uppskatta vilka delar som kan behövas bytas ut, vad som skall repareras etc. Går det att skaffa reservdelar?
Till just detta verk var det inga större problem med reservdelar, allt fanns i lager.
Jag fick byta ut fjäderhuset och några hjul i löpverket samt många hjul i automatuppdraget. Själva reparationen var helt normal, inga konstigheter.
Mer förklaringar finns vid bilderna.
Klicka på bilden för att se större!